TV3 måste vara grymt nöjda. Anna Anka från deras serie Svenska Hollywoodfruar syns överallt. Inte bara i kvällspressen som väntat, utan även i mer prettomedia som Studio 1 och P1 Morgon i SR, i SvD och nu på fredag i SVT:s Skavlan. Anledningen är dels hennes person i serien, dels hennes debattartikel på Newsmill som väckt diskussionen hemmafru – fult eller ej?
Hon är ju uppenbart provokativ i sina uttalanden om hur kvinnor bör stanna hemma och låta mannen vara en man och försörja sin (hemma)fru. Men hon har också sagt att hon dragit saken till sin spets och är satirisk i sin text och i sin uppenbarelse i serien.
Mer intressant tycker jag det är att det verkar vara fult att vara hemmafru. Jag fattar inte. Om Mats tjänade tillräckligt för att jag skulle kunna låta bli att jobba, skulle jag inte tveka en sekund. Jag gillar ju att fixa hemma, tänka ut olika lösningar och leta efter den perfekta stolen, tavlan eller skålen, jag tycker om att laga mat och baka och sylta och safta – och gör det oavsett om jag har ett jobb eller inte. Man skulle kunna säga att det där fixandet är min hobby.
Men om jag var hemma och gjorde det skulle jag vara ”hemmafru” och det är fult. Då är det synd om mig som inte gör karriär. Om jag däremot skulle ha… säg skärmflygning som mitt främsta intresse och Mats tjänade så mycket att jag skulle kunna ägna mig åt det 24/7 så skulle jag vara en cool kvinna som förverkligat mig själv. Det är skillnad på hobby och hobby.
Det man istället borde diskutera är att det i arbetslivet i Sverige är näst intill omöjligt att vara hemma med sina barn ett par år om man har möjlighet till det. För det är inget man blingar sitt CV med direkt. Inget som är till ens fördel. Det borde det bli ändring på.
Hej Mikaela! Jag håller med dig om vad du skriver om hemmafruar, att det anses fult osv.Det är ganska märkligt, som om att livet går ut på att göra karriär. Men angående hon Anna Anka så störde jag mig nåt enormt på hennes uttalande om att kvinnan var där för att behaga mannen och ville han ha en avsugning det första som hände på morgonen så skulle han få det. Att kvinnan inte har rätten till sin egen kropp…
Jag är hemmafru – i Bayern. Här har man rätt att vara hemma tills barnen är tre år och många fortsätter med det även senare. Det är alltså helt normalt. Ändå skäms jag varje gång jag måste besvara frågan om yrke (och den ställs i ALLA sammanhang, från läkarbesök till registrering av bilen och allt där emellan). Det sitter djupt rotat, det där med att det är fult att inte jobba.
Nä, karriär ska man göra OCH ligga i fas med allt vad livet heter, som resor, barn, giftermål etc. etc. Det där har jag lämnat bakom mig för länge sedan.
I vilket fall som helst: Vet du, vännen – du är en väldigt begåvad skribent!
Och där slog du huvudet på spiken, igen! Och så håller jag med systeryster; du skriver alldeles briljant!
Veronica:
Näe Anna Ankas uttalanden är ju inte helt hundra alla gånger!
CamillaT:
Men det är ju helt galet, att det sitter så inpräntat i en. Vilken tur du har som bor där!
Ylva:
Ja det är så många måsten att man blir trött bara att tänka på det.
Och tack för finaste, finaste komplimangen!
Camilla;
Tack, tack, tack till dig också söta!
Pingback: När bör ett barn börja förskola? | Queenstreet