Nej du Mats, inte den här skottdagen heller

”Slappna av så blir du säkert gravid”

Alla som är (eller har varit) ofrivilligt barnlösa har garanterat hört den kommentaren åtminstone en gång. ”Slappna av, stressa ner, sen kommer det gå av sig själv”. Detta från naturligtvis välmenande vänner, men… När man är mitt uppe i det så känns den där kommentaren lite som en smäll på käften. Så det är mitt fel att vi inte kan få barn? För att jag inte kan slappna av?

I vårt fall är det dessutom så att det finns klarlagda medicinska anledningar till att vi inte kan få barn på sk naturlig väg. Mina äggledare är ihopväxta. Så jag kunde ju slappna av och stressa ner till förbannelse och ändå inte bli med barn.

Även under själva IVF-behandlingarna fälldes denna välmenande kommentar. Och då är det svårt. För att gå igenom IVF är stressigt. Och det är svårt att slappna av. Dels har du pumpat kroppen full med hormoner. Dels är det denna eviga väntan. Veckor av förberedelser med sprayer, sprutor och vagiatorer. Sedan frågan – ska vi få ut några fina ägg? Efter det – ska några ägg bli befruktade? Och till sist – ska embryot som planteras in fästa och bli till ett barn? Jag kan säga att det är två olidliga veckor då man håller sig så länge man kan bara för att sedan gå på toaletten, torka sig, blunda, be en liten bön om att där inte ska finnas något blod på pappret. Sen antingen pusta ut och vänta till nästa toabesök då proceduren upprepar sig – eller… falla ner i det bottenlösa svarta ofrivilliga barnlöshetshelvetet igen.

Försök att inte bli stressad eller spänd av det.

Men så häromdagen postade en vän en artikel på Facebook. En artikel från Norge om en studie publicerad i British Medical Journal, som visar att stress inte påverkar chansen att lyckas med konstgjord befruktning:

”Conclusions: The findings of this meta-analysis should reassure women and doctors that emotional distress caused by fertility problems or other life events co-occurring with treatment will not compromise the chance of becoming pregnant.”

Och jag kan tänka mig att där finns fler med mig som drar en lättnadens suck av den slutsatsen. Det var alltså inte mitt fel att vi inte lyckades de där gångerna våra behandlingar slutade med minus. För tanken har ju såklart funnits där. ”Om jag bara… slappnat av… stressat mindre…”

Encore

Det är inte lätt att hålla isär uttrycken. Dottern vill ha allting ”en gång till”. ”En gång till juice mamma”. ”En gång till gunga”. Det är ju inte fel. Fast heller inte rätt.

Hens cupcakes

På tisdagar och onsdagar jobbar jag. Dottern är då med en barnvakt. Idag kom de hem med hembakta cupcakes! Gissa om dottern var mäkta stolt. En rosa till henne, en rosa till pappa och en blå till mig – så bestämde hon att de skulle fördelas. Och det utan att vi säger hen här hemma.

”Man ser i ansiktet på dig att du ska föda snart”

Det fick jag höra idag. Och det må låta flummigt, men jag tar inte särskilt lättvindigt på sådana kommentarer. Inte längre. Då dottern föddes var vi hos MVC dagen efter hon var beräknad. Jag hade dittills inte känt ett smack. Barnmorskan sa just de orden till mig. Blahablaha, tänkte jag och gick hem. På väg hem gick slemproppen och och bara timmar senare satte det igång.

Själv tycker jag mest att den här är en rätt kraftig (i dubbel bemärkelse) indikation på vad som snart komma skall:

Fel fast kanske rätt ändå

Dottern har antingen blandat ihop ”liten stund” och ”lång stund”, eller så är hon bara smart och försöker förvilla oss. Hon säger ”mamma jag titta TV:n bara länge stund”.

Ryskitalienskt

Mitt bidrag till Matmål 2012 den här veckan blev en enkel Minestronesoppa som intogs ikväll. Jag har faktiskt aldrig lagat Minestrone förut och inte heller vet jag hur riktigt just det här receptet var, men gott blev det och även dottern gillade.

Istället för en bit bröd till soppan fixade jag en favorit här hemma – piroger! Min farmor (som var ryska) gjorde de godaste pirogerna, och precis som hennes skorpor har jag alltid försökt återskapa dessa, med… ganska bra resultat måste jag säga. De smakar inte riktigt som farmors, men de smakar himla gott!

Recept Mikaelas piroger, ca 20 st

50 gram jäst
4 dl mjölk
2 msk olja
1 tsk salt
12-13 dl vetemjöl

400 g köttfärs
2 dl kokt ris
2 dl finhackad vitkål
1 riven lök
1 ägg
2 msk maizena
salt och vitpeppar efter smak

1 ägg till pensling

Smula ner jästen i en bunke. Värm mjölken till 37 grader och häll över jästen. Rör ut. Tillsätt olja, salt och mjöl och arbeta en degen en bra stund (jag kör den ca 8 minuter i köksassistenten). Täck bunken med plastfolie och låt jäsa till dubbel storlek (tar oftast runt 45 minuter).

Stek under tiden köttfärsen, löken och kålen. Låt svalna lite och rör ner ris, maizena och ägget. Smaka av med salt och vitpeppar. Ha rejält med vitpeppar i, det är den som ger karaktär åt dessa piroger.

Vanligtvis gör jag mina piroger som små gifflar, men ikväll provade jag den mer klassiska formen. Lättare att dela degen jämt så.

Ta upp degen på bakbordet. Dela den i 20 bitar. Kavla varje bit till en cirkel ca 15 cm i diameter. Klicka på en rejäl sked med fyllning. Pensla kanterna med vatten och vik ihop till en halvmåne. Nagga kanterna med en gaffel, lägg på plåt och pensla med uppvispat ägg. Grädda ca 8-10 minuter på 250 grader. Låt pirogerna svalna lite på galler innan du äter.

Det brukar gå ungefär 2 piroger per person vid en soppmiddag. Frys in resten och ha en annan kväll, eller varför inte som ett matigt mellis. Det kommer vi satsa på, för dottern gillade även pirogerna.

Isprinsessan

Råkade zappa förbi Dancing on Ice på TV:n varpå dottern kom springande iförd prinsessklänning från maskeradlådan och började härma konståkarna. Så söt!

En liten sväng

Det är så roligt att höra dotterns uttryck nu när pratandet utvecklas dagligen. Nyss när vi skulle ut frågade jag ”ska vi gå till lekparken”? Hon svarade ”nej, inte lekparken, vi går ut en sväng”.

Och det är ju mina ord exakt. ”Vi går ut en sväng” innebär oftast en tur där dottern tar sparkcykeln och vi går till vårt lilla centrum, handlar lite mjölk, tittar in i secondhandaffären och kollar in deras leksaker, postar något kanske och köper en blomma. Så vi gick ut en sväng.

Luktminne

Varje gång jag lagar ärtsoppa får jag ett luktminne. Då jag sköljer av de blötlagda ärtorna ser jag sådana här stjärnor framför mig, som åtminstone jag gjorde då jag var liten av just ärtor och tandpetare. Minns du?

Bild lånad från fnissi.pedagogbloggar.se

Mats mat del 5

Ikväll nostalgitrippade Mats tillbaka till barndomen med ett av hans pappas recept i vårt Matmål 2012. Egentligen ska det vara gös, men det gick inte att få tag på sötvattenfisk överhuvudtaget här i London, men det gick fint med havsabborre. Den serverades med potatis, haricots verts och syrlig dillsås.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Baby Mary

Vi pratade om den nya sessans namn i morse, jag och Mats. Det sista ”Mary” gillar vi båda. ”Om det blir en tjej kanske hon skulle heta så som för att markera att hon är född i England” tyckte Mats. Och ja. Kanske. Mary… Jag gillart! Men… tydligen spås vi inte bli ensamma om att gillat… Så kanske inte ändå.

Gissa om jag säger så…

Igår råkade jag få med mig vantar, trots vårvärmen.

Dottern: Mamma sätt på vantar.
Jag: Näe men det behövs inte. Det är så varmt.
Dottern: Jooo, sätt på vantar, lilla gumman (samtidigt som hon klappade mig på kinden).

Det oändliga muséet

Fredagsutflykten igår bar återigen till South Kensington och muséerna där. Igår prickade vi av två. Först Science Museum där vi hängde i The Garden igen. Det är en timmesaktivitet ungefär. Efter det har ungarna testat det mesta och föräldrarnas hörsel och tålamod har blivit testat det med! Den här gången hängde dottern mest vid vattenleken:

Efter det gick vi över till Natural History Museum. Deras restaurang utan är toppen. Bra och god mat för stora som små till okej priser. Sedan väntade en tur till dinosaurierna som vanligt:

Efter det valde dottern och kompisen att gå in på den ”mänskliga avdelningen”. Där har vi inte varit tidigare, och det fina med de här jättemuséerna är ju att man kan upptäcka något nytt varje gång. Som den här lätt bisarra jättebebisen:

Sen hittade dottern sin lillebror. Ja hon är för det mesta rätt bestämd över att där är en pojkbebis i mammas mage. Namnet? ”Hej”. Ja, så tycker hon lillebror ska heta!

Himla mysigt att se de här små donnorna trippa runt på muséet hand-i-hand, med en och annan vilpaus mitt på golvet:

Maggan eller magen?

Häromdagen funderade jag. Undrar vem som brister först. Magnolians knoppar eller jag. Blommar jätteträdet utanför vår dörr då nya bebisen kommer hem tro?

Då och nu

Tänk att två graviditeter kan vara så annorlunda. Då den här tiden mådde jag fina fisken och gick omkring på stan i mina Minimarketboots med 10 cm klack. Nu tre veckor innan beräknad födsel är jag förpassad till stödstrumpor, gördel, bussresor och sömn som störs varje gång jag måste vända mig eftersom jag vaknar av smärtan.

Tissel tassel i vårsolen

Jo men jag hade köat om jag kunde…

Marni + H&M. Vilket succésamarbete. Jag vill ha… massor! Men jag gissar att jag den 8:e mars, en vecka innan beräknad födsel, inte kommer vilja trängas. Kanske ska man hoppas på nätet?

Gillar du kollektionen? Favoritplagg? Tror de mönstrade byxorna ovan är mina. Eller den prickiga jackan. Eller sidenpyjamasen. Eller sandalerna. Eller…

Flaggfri födelsedag

Vi tänkte vår bebis kanske skulle få flaggdag på sin födelsedag. Men nu har ju redan kronprinsesseparet fått sin bebis. Ingrid? Det får vi veta imorgon. Idag imponerades jag av Daniel som bara timmar efter födseln höll presskonferens om sitt livs största händelse. Själv kunde jag knappt ringa nära och kära med nyheten då dottern kom till världen, tänk då att berätta det för samlad media!

Bild från Kungahusets Facebooksida

Väntan är olidlig – i trippel bemärkelse

Väntan på bebis, that is.

• Dels är vi förväntansfulla.
• Dels är jag skräckslagen inför förlossningen.
• Dels har jag fruktansvärd foglossning.

När jag suttit still en stund kan jag inte stödja på ena benet. Det försvinner efter en stund i rörelse, men då jag rört mig en liten stund för länge, typ 20-30 minuter (i ultrarapid) måste jag vila…

Just nu skulle jag egentligen varit på puben med ett gäng sköna tjejer. Men orken fanns inte. Och då skulle jag ändå få skjuts dit… Men det där att sitta och försöka få det bekvämt med jättekulan – svårt. Och om jag får klaga lite till har det nu blivit riktigt jobbigt att andas. Bebisen trycker ihop lungorna ordentligt och jag har blivit toktäppt. Inte förkyldtäppt utan gravidtäppt…

Så väntan är verkligen i det närmaste olidlig. 22 dagar kvar… Efter imorgon är h*n enligt sjukvården färdigbakad. Skulle h*n titta ut nu skulle h*n inte räknas som prematur. Men h*n får gärna stanna tiden ut. Fast varför inte fixera sig? Det har h*n inte gjort ännu sa barnmorskan som klämde på magen idag. När h*n gjort det blir förmodligen trycket på lungorna mindre, dessutom har jag hört att det kan stabilisera upp bäckenet lite och minska smärtorna från foglossningen. Hoppas!