Året som gick

”Blir det någon årskrönika” frågade Ylva. Och visst måste det väl bli det va, sent omsider, 2012 som gått till historien som ett av de lyckligaste och även sorgligaste. Två nära drabbades av cancer och en av dom, min fina svärmor, Mats mamma, barnens farmor – finns inte med oss längre. Vi är dock glada att hon hann vara med på vårt bröllop, som ju förstås hör till en av årets höjdpunkter. Min vana trogen listar jag månadens bästa året som gick:

Januari: Jag var tjock. Oj så tjock jag var. Och tjockare skulle jag bli. Det kunde ingen tro var möjligt när jag gick som sprickfärdig discokula på årets första 40-årsfirande. Mycket av den varan blev det då både jag, Mats och många av våra bästa vänner är födda samma år – 1972.

www.queenstreet.se Åsas fest
Februari: Tjockisen planerade. För ny bebis och för överraskningskalas för Mats. Vi hade kommit överrens om att inte fira något särskilt då bebisen var beräknad två veckor efter hans födelsedag, men jag fuskade. Jag bjöd hem våra vänner i London i smyg, beställde hem smörgåstårta och prinsessdito från bästa svenska bagaren och roddade med pyjamasparty för alla barn. ”Öppnar du till hämtmaten” ropade jag när det ringde på dörren. Och gissa om Mats min var obetalbar när där stod en skock kompisar utanför och sjöng ”Ja må han leva” istället för en snubbe med libanesiskt i en låda.

Mars: Enkelt. Lillan. Så på minuten. En halvtimme efter midnatt på beräknat födelsedatum gick vattnet. Jag blev hemskickad och på morgonen tog vi det lugnt. V fick åka till kompisar, Mats for till jobbet och hämtade datorn och jag kollade TV. ”Koka lite pasta” bad jag Mats när han kom hem ”jag tror det är bra att kolhydratladda till lunch för att orka”. Halvvägs genom den pastatallriken var jag tvungen att ge upp. Värkarna var för täta och för kraftiga för att jag skulle klara det själv. Vi gick (ja vad gör man när man bor tre kvarter från sjukhuset? Långt att gå när man är mitt i födsloarbete, men för kort för att vänta på taxi för) till BB och hann knappt komma in förrän det var dags. ”Epidural” skrek jag. ”För sent” sa dom ”den här bebisen är nästan här”. Och en knapp timme senare var hon där, vår andra dotter, vilket mirakel! Och ett par timmar efter det valde Mats att fria.

www.queenstreet.se Systrar

April: Jo jag fyllde ju jämt jag med. Vi gick på finrestaurang med treveckors bebis i barnstolen. Gick rätt okej. Drack ett glas vin. Mådde prima. Inga åldersnojjor i sikte. Då. Nu när jag smakar på siffran f-y-r-t-i-o känns den så… mycket äldre än jag!

Sen blev jag firad av vänner både med lyxig sushilunch och överraskningsgodfika. Kändes som jag fyllde år en månad! Härligt!

Maj: För firandet fortsatte i maj. Överraskningsfirande. Födelsedag, frieri och bebis – allt på en gång. Fina vänner lurade iväg mig på sightseeing och afternoon-tea!

Juni: Vi lämnade vårt älskade London för den här gången. Flyttade ut. Flyttade hem. Hem till Sverige. Högst tillfälligt, men ändå.

20120625-113225.jpg

Juli: Sommar och sol, båt till skärgårdsstugan, häng i Smålandsditon och bad på västkusten. Glass, grillning och strandhäng. Underbara Sverige.

Augusti: Vi bjöd till dop av lillan. Och som ett litet PS la vi till ett bröllop också. Dagen började med sol och den planerade festen på bakgården förbereddes av en cateringfirma. Men så på väg till kyrkan öppnade sig himlen. ÖSREGN! Vi hade bästa prästen som samlade alla barnen uppe hos oss så de fick se allt på nära håll. Så döptes lillan och vi vigdes. Barnen hade kramkalas bakom oss och där var mycket kärlek. När vi sedan kom ut ur kyrkan hade regnet upphört och vår mycket modesta fest kunde gå av stapeln. Eftersom lillan föddes i London och eftersom allt bestämdes väldigt hastigt, ville vi ha det så enkelt som möjligt och så mycket ”vi” som det gick. Så vi struntade i alla måsten och körde på grillade engelska korvar, salt/vinäger-chips och Pimms och med cupcakes en masse istället för bröllopstårta.

September: Efter mycket strul och lång väntan kom vi äntligen iväg till vår nya hemstad – New York! V hade längtat så efter att få börja förskola och när vi gick in för landning tittade vi ut genom fönstret ”ser du New York V” frågade jag ”ja” utbrast hon ”och jag ser min förskola!”

20120921-220011.jpg

Oktober: I sann amerikansk anda tog V till sig högtiden Halloween med hela sitt hjärta! I våra kvarter hölls värsta bästa gatufesten och det var en lycklig prinsessa som kom hem med en påse godis som räckte till jul!

November: Och vi fortsatte högtidssäsongen med vårt nya hemlands största firande – Thanksgiving. Vi hade turen att få fira med en halvamerikansk familj vi lärt känna som var gulliga och bjöd hem oss! Deras son är jämngammal med V och han hade dukat alldeles särskilt åt dom två.

www.queenstreet.se Thanksgiving 2012

December: Det var inte mycket till julstämning som infann sig hos mig av någon anledning, men när vi väl kom hem till Sverige och snön och fick fira med alla våra nära och kära – ja då återfanns känslan äntligen!

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s