Tog färjan till Djurgården i veckan för promenad med sköna Helena och hennes senaste familjemedlem, son nummer två, 2 månader gammal. Helena och jag har båda uselt lokalsinne. Jag skrattade igenkännande när Helena berättade att hon för tusende gången kunde gå Biblioteksgatan fram, besöka en butik, gå ut igen och börja promenera och tänka ”men… har dom öppnat en till Rizzo här” när hon gick förbi butiken för andra gången. Eftersom hon gått ut ur den första och börjat gå åt fel håll. Det hållet hon kom från. Jag skrattade för jag gör e-x-a-k-t så själv.
Med det sagt förstår du att det var ett under att vi inte gick alldeles bort oss där på Djurgården, där ingen av oss känner sig särskilt hemma, trots att vi båda är infödda Stockholmare. På något sätt är man ju alltid där med en massa som hittar så mycket bättre, så man bara hakar på. Nu tog vi väl inga jätterisker direkt, eftersom vi följde vattnet nästan hela vägen!
Nästan. För vi svängde upp till Rosendals trädgård för lunch. Det är så mysigt där. Bäst gillar jag äppellunden. Där har jag inte varit sen jag och Jeanette fikade där då jag var höggravid.
Den här gången var äppellunden avstängd, så vi satte oss i den ”vanliga” serveringen. Det gäller att det är fint väder, för platser inomhus finns inga. Man handlar i växthuset, sen sätter man sig på ett av alla bord i trädgården. Där fanns gott om andra mammor med barnvagnar, men än mer gott om barnstolar – för det var inget problem att få fatt på en sådan. Vera hade massor att titta på, djur, natur, andra bebisar och andra mammor. Och en liten tvåmånaders kille såklart. Och Helena.
Himlans mysigt och himlans bra är det, Rosendals trädgård, för barnvagnsburna. Skötbord fanns på toaletten och personalen i restaurangen langade snabbt fram en skål hett vatten för uppvärmning av medhavd barnmat.
Det enda minuset är priserna. 70 kronor för en liten ostfralla och en kopp vanligt kaffe, det tycker jag är väl saftigt. Och ska man äta lunch kostar det en bit över hundralappen, åtminstone denna dag, allt utom spenatsoppan som gick på 89 kronor. Rätt många fler kronor än jag är beredd att betala för panik-snabb-soppan jag slänger ihop om vi inte har något annat hemma. Rosendals dito är säkert godare, men troligtvis inte 89 kronor godare.
Med det sagt såg maten fantastisk ut. Och ett glas ekologiskt vin fick man för 70 kronor. Så en lite lyxig eftermiddag kan det nog visst det vara värt att lägga en tvåhundring för en finlunch med tillhörande vin.
Publicerat i Barnvagnsbra
