GOD JUL

Julen del 1

Ja igår hade vi alltså ”lilla julafton” med Mats sida av vår lilla familjs släkt. Vi började med att ta fel buss från Slussen, men hamnade efter liten båtfärd ändå rätt i Hammarby Sjöstad:

Julbordet smakade finfint. Känns bra att ha värmt upp inför dagens julbord med min sida av släkten, där vi av gammal tradition även sätter i oss färsk skinka efter det vanliga julbordet, serverad med potatis och surkål – så det är inget ”lite extra” direkt, utan en hel måltid till! Här är Mats med mamma, Veras farmor:

Jag gillade efterrätten. Småländsk ostkaka! Namnam. Åt det faktiskt, till Mats stora förvåning, för första gången med hans familj häromåret. Och jag gillar. Mycket! 

På det följde julklappsöppning. Veras allra första sådana:

Vera fick fantastiskt fina presenter. Hennes egna favoriter var en mjuk prasselbok och en boll som sa boink. Jag hoppas att min favorit kommer bli dom där tassarna man ska sätta på spjälsängen för att den ska kunna vagga:

Största paketet fick förstås största kusinen:

Mats mamma och pappa fick en ny kamera som naturligtvis kom till användning med en gång:

Efter kaffet lajjade ungarna lite innan det var sängdags. Vet dock inte om vår Vera riktigt lärt sig det där begreppet ”ta fint”. Det här är ingen fin liten kindsmekning hon ger kusinen:

Mats och jag fick också superklappar. Skaldjursbestick, en bok om köksträdgården (så kanske det blir mer än potatisodling till sommaren) och det längst ned är en present det med – en baksten! Ska bli riktigt spännande att prova:

Och det här fick jag. Fast det krävs ju att Mats gillar det också, för det är lite trist att spela själv. Nu ska vi bara försöka hitta tiden!

Snart fortsätter vi med julen del 2! Nedräkning till Kalle. 4 timmar kvar!

Lilla julafton

Vi firar jul redan idag. Mats brorson firar med sin mamma imorgon, så vi har lilla julafton för honom idag. Dubbelt så kul. Två julaftnar på ett år. Jippie!

Önskar DIG en riktigt god jul!

Mera Vera dagen efter dopet

Ja igår döptes alltså vår Vera Greta Linnéa. Vi var runt 50 nära och kära som samlats i församlingens kyrka som rymmer 800! Man hade ordnat det jättefint och satt ut stolar i en halvcirkel längst fram, så det blev intimt samtidigt som det var pampigt. Vi fick innan frågan om vi ville vara i ett mindre kapell, men det är ju så häftigt med en jättekyrka tycker jag.

Vera var otroligt duktig. Skötte sig exemplariskt. Skrek bara litelite i början, men sen satt hon nyfiket och tittade. Och när hon fick vattnet över sig tog hon tag i dopfunten och ville ha den med sig!

Efter dopet väntade glögg, julskinkemackor, öl, vin och godis hemma hos oss. 50 personer på 78 kvadratmeter! Funkade faktiskt finfint.

Veras morbror Martin och hans flickvän Maya kom med en jättefin present. Dom framförde en specialskriven låt, bara för Vera:

Och på tal om presenter. Vilka fina sådana hon fick Vera. Där var en karusellspeldosa, böcker, smycken, jympaskor, marackas, filt, kläder, barntallrikar och bestick, pengar till senare i livet, precis som den flaska portvin som ska lagras för Veras räkning i 18 år:

Plus dom två jättepaketen som alla var grymt nyfikna på. En trehjuling och en gåvagn!

Tack alla som var där för att ni gjorde Veras stora dag oförglömlig! Och extra tack till Jeanette, Julia och Rickard för hjälp med fotografering!

Glöggeftermiddag

En sisådär femito pers ska klämma sig in i vår lilla lägenhet i eftermiddag. Blir spännande att se hur det går! Förberedelserna är i full gång medan Vera vilar sig i form. 

Dagen då Sofia fick sitt namn

Idag har vi varit på katolskt dop för första gången. Det var Veras kusin Sofia som fick sitt namn. 

Det var en annorlunda dopceremoni än jag är van vid. Bland annat kläddes Sofia i dopklänningen under ceremonin, det är därför hon inte har den på sig på bilden ovan. Annorlunda men väldigt fin. Vissa saknade sången, men det var faktiskt inget jag tänkte på. Det som däremot förvånade mig var att man stod upp under hela tiden. Något som för oss bara var bra, för av någon anledning är Vera alltid mest nöjd när man står upp.

Det var också roligt att få en titt i Katolska kyrkan i Stockholm, en byggnad jag gått förbi tusentals gånger och undrat hur den ser ut inuti. Vi var nere i ett vackert valv där allt kändes väldigt fint och intimt.

Dopet firades med mat och bubbel. Sofia och Vera pustade ut i babygymmet. Det var en lång dag för små bebisar.

Och för små mammor… Det blev ingen sedvanlig för- eller eftermiddagslur, så nu efter Robinson är det sängläge som väntar för mig. Godnatt!

Fars dag fortsätter firas

Princesstårta är förstås ett måste när Fars dag ska firas. Varför stavas det förresten med ”c” plötsligt när man pratar om tårta? 

Första festen

Första festen med Vera. Inflyttningsfest hos vännen Kicki. Superfin tvåa har hon fått, med stor hall och kök man kan sitta i, så jag tycker hon ska börja kalla den för en fyra istället. Där finns ju fyra rum att hänga i! Vera hängde mest i sovrummet. Faktiskt hela kvällen. Vi kom vid sex och trodde vi skulle vara hemma till Idol igen, men Vera sussade sött i Kickis säng, så sött att vi var tvungna att väcka henne vid tio då jag var både trött och mjölkstinn!

Lilla familjen i hissen på väg till festesn

Det får plats fler än man tror på dryga 60 kvadrat!

Det var ingen brist på dricka direkt...

Tjejgänget hade först köpt en trearmad golvlampa, men så när jag var och hälsade på Kicki i torsdags såg jag denna! Hon hade redan fått en. Panik!

Men vi hade en riktigt bra plan B.

Hon fick ett fat ur Stig Lindbergs Dominoserie. Finfint!

Vår räddning. Direktkontakt med Vera i sovrummet.

Fast det är klart. Det hindrade ju inte mig från att stå vid dörren då och då och lyssna. Jag menar, tänk om inte babyvakten skulle funka...

Men det gjorde den. Och det här var så nära festen Vera kom. Lotta hälsade på sovande lilltjej.

Festligt nöje. Jämföra mobiltelefoner...

Tur att Kicki hade lekar förberedda! Lagsport. Jag vet inte hur det slutade, men när vi gick hade i alla fall mitt lag alla rätt i frågesporten. Och det var bättre än Mats och det räcker för mig!

På väg hem igen!

City Life

I lördags hade vi familjefika hemma. Mamma, pappa, bror och flickvän med två barn hittade hit. Och vi bjöd på lite drama. Brandkår och polis kom med plingplong och blåljus (inte jag den här gången, promise) något som Veras kusiner blev mäkta imponerade av och hängde i fönstret till dramat var över. Precis som min mamma och pappa. Inget som händer var dag hemma i deras villaidyll tydligen. Tack och lov! 

Veras vänner

Man kan köpa vänner. Åtminstone när dom är av velour och stoppade med kärlek. Vera fick fyra nya vänner av farmor och farfar och kusin Sofia med familj:

Idag har vi hängt med farmor och farfar igen. Fast Vera har mest sovit sig igenom det sociala. Hon var vaken en sväng hemma, sen sussade hon sött när vi fikade på Rival och promenerade Södermalm runt:

Nej nu överdrev jag. Hon vaknade till lagom till vi gick förbi farmor och farfars hotell, så in där för blöjbyte, mattankning och lite kel. Sen vidare i BabyBjörn istället för vagn. Dryga två timmar sov hon där medan vi gick. Det kallar jag styrketräning för mamma…

Killarna & klänningen

Ragnar och Andreas var förbi på fika igår efter att dom spelat golf med Mats. Vera visade sig (som vanligt när vi har gäster) från sin allra bästa sida:

Tror jag att hon smörade, Vera. Dom kom ju med present till henne. Fina klänningen i grå ull med söta blommor i nederkant:

Premiärskumpa

Jag drack skumpa i söndags. Visserligen bara en mun, men ändå, första alkoholen sen november för min del. Det var eftermiddagsfikan hemma hos Mappe och Helena som gavs guldkant med lite champagne att fira Veras ankomst med. 

Vera var en nöjd tjej där på Mats arm och visade sig från sin allra bästa sida. Låg fint och log, jollrade lite på soffan, skrek bara lite för att få mamma att fatta att det var matdags och somnade sen sött i vagnen när vi skulle hem.

Vera var i centrum även vid blöjbytet. Första gången hon gör det inför publik:

Sen är hon ju bortskämd med fina presenter, vår dotter. Från Mappe och Helena fick hon sötaste bodyn och byxor plus en härlig trägiraff att dra efter sig så småningom:

Kanelbulle Heaven

Jodå, jag och Vera kom iväg på fika med Jeanette. Och jodå, nya Kaffebar, som nu bara heter Kaffe? Ja det är åtminstone det enda som står på skylten, nya Kaffe är i smaken som gamla Kaffebar. Kaffet lika gott (och billigt) som förr och kanelbullarna är fortfarande i världsklass. På något sätt får dom till fyllningen så den är knaprig på toppen och geggig inuti. Testa, det ligger på St Paulsgatan 17 i Stockholm.

Ett tåg kommer lastat

Det blev fler presenter till Vera i helgen. Anna och Andreas hade med sig finaste födelsedagståget från Tyskland. Ett tåg med trävagnar man sätter ljus i och den siffran som fylls. Supersött, att invigas nästa år när lilltjejen blir ett år. Det känns galet avlägset, men när vi väl är där kommer det nog kännas som att idag var igår. Från Per och Lotti fick Vera strumpbyxor. Alltså riktiga nylonstrumpbyxor med glitter och allt i bebisstorlek. Så söta! Och till mamma och pappa (shit vad det känns konstigt att skriva så… ”mamma och pappa”) en flaska Amarone jag helst skulle vilja öppna typ nu! Sist jag drack vin, eller alkohol över huvudtaget för den delen, var i november förra året. Dom säger ju att ett glas vin eller två är helt okej när man ammar, men just nu känns det… inte helt okej för mig. Det känns lite onödigt bara. Men det kan vara så att jag om bara en månad ändrat mig helt och unnar mig ett glas rött till middagen. Vi får se.

Presentprinsessan

I lördags hängde jag, Mats och Vera med Julia, Carl-Johan, Peter och Irma. Vera som sov sig genom nästan hela eftermiddagen fick öppna sina fina paket när hon kom hem. Hon fick kul leksak, söt body och charmigaste kaninen. Den sistnämnda kom ända från Huskvarna och Julias föräldrar.

Drömmar i rosa

Vera har sån tur. Hon får så fina gåvor. Häromdagen kom ett paket från vännerna Laila och Anders och deras lille Charlie. Ett paket fyllt av en dröm i rosa. Och ett kort med en text som fick nu för tiden gråmilda jag att fälla ett par tårar:

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Tack!

Two Sides To Every Story

Zorbing

Sist vännerna Kicki och Jecka fyllde år, gav jag och Lotta dom en upplevelse i present. Ett Zorbingrull nedför Botkyrkabacken. Eller faktiskt två. Frågan är om vänskapen består…

Med stil och humor kommer man långt

Ja så stod det i kortet Vera fick från vännerna Jeanette och Tom. I dom turkosa paketen (jag och Jeanette delar den turkosa kärleken och hoppas Vera kommer göra detsamma) hittades en bra början: Världens minsta Timberlandkängor och en bok dom tyckte passade mammas humor. Den heter Bajskorv. Och ja, jag skrattade! Till mig och Mats hade Jeanette dessutom bakat Kärleksmums som hittades i en fin plåtburk. Himmel!

Mer stil fick Vera sen från vännen Jessica. Det ska vara vintage, även för en liten en. Unikt och fint. Sötaste klänningen som är från 70-talet, helt oanvänd och handsydd av kvinnan som sydde för Polarn & Pyret. Så härligt med kläder med historia:

Tack hälsar Vera!

Noll nio noll nio noll nio

Veras kusin lyckades pricka in niorna i förrgår. Grattis Rickard och Alexandra till lilla Sofia!