Kategoriarkiv: Fest, Family & Friends

Året som gick

”Blir det någon årskrönika” frågade Ylva. Och visst måste det väl bli det va, sent omsider, 2012 som gått till historien som ett av de lyckligaste och även sorgligaste. Två nära drabbades av cancer och en av dom, min fina svärmor, Mats mamma, barnens farmor – finns inte med oss längre. Vi är dock glada att hon hann vara med på vårt bröllop, som ju förstås hör till en av årets höjdpunkter. Min vana trogen listar jag månadens bästa året som gick:

Januari: Jag var tjock. Oj så tjock jag var. Och tjockare skulle jag bli. Det kunde ingen tro var möjligt när jag gick som sprickfärdig discokula på årets första 40-årsfirande. Mycket av den varan blev det då både jag, Mats och många av våra bästa vänner är födda samma år – 1972.

www.queenstreet.se Åsas fest
Februari: Tjockisen planerade. För ny bebis och för överraskningskalas för Mats. Vi hade kommit överrens om att inte fira något särskilt då bebisen var beräknad två veckor efter hans födelsedag, men jag fuskade. Jag bjöd hem våra vänner i London i smyg, beställde hem smörgåstårta och prinsessdito från bästa svenska bagaren och roddade med pyjamasparty för alla barn. ”Öppnar du till hämtmaten” ropade jag när det ringde på dörren. Och gissa om Mats min var obetalbar när där stod en skock kompisar utanför och sjöng ”Ja må han leva” istället för en snubbe med libanesiskt i en låda.

Mars: Enkelt. Lillan. Så på minuten. En halvtimme efter midnatt på beräknat födelsedatum gick vattnet. Jag blev hemskickad och på morgonen tog vi det lugnt. V fick åka till kompisar, Mats for till jobbet och hämtade datorn och jag kollade TV. ”Koka lite pasta” bad jag Mats när han kom hem ”jag tror det är bra att kolhydratladda till lunch för att orka”. Halvvägs genom den pastatallriken var jag tvungen att ge upp. Värkarna var för täta och för kraftiga för att jag skulle klara det själv. Vi gick (ja vad gör man när man bor tre kvarter från sjukhuset? Långt att gå när man är mitt i födsloarbete, men för kort för att vänta på taxi för) till BB och hann knappt komma in förrän det var dags. ”Epidural” skrek jag. ”För sent” sa dom ”den här bebisen är nästan här”. Och en knapp timme senare var hon där, vår andra dotter, vilket mirakel! Och ett par timmar efter det valde Mats att fria.

www.queenstreet.se Systrar

April: Jo jag fyllde ju jämt jag med. Vi gick på finrestaurang med treveckors bebis i barnstolen. Gick rätt okej. Drack ett glas vin. Mådde prima. Inga åldersnojjor i sikte. Då. Nu när jag smakar på siffran f-y-r-t-i-o känns den så… mycket äldre än jag!

Sen blev jag firad av vänner både med lyxig sushilunch och överraskningsgodfika. Kändes som jag fyllde år en månad! Härligt!

Maj: För firandet fortsatte i maj. Överraskningsfirande. Födelsedag, frieri och bebis – allt på en gång. Fina vänner lurade iväg mig på sightseeing och afternoon-tea!

Juni: Vi lämnade vårt älskade London för den här gången. Flyttade ut. Flyttade hem. Hem till Sverige. Högst tillfälligt, men ändå.

20120625-113225.jpg

Juli: Sommar och sol, båt till skärgårdsstugan, häng i Smålandsditon och bad på västkusten. Glass, grillning och strandhäng. Underbara Sverige.

Augusti: Vi bjöd till dop av lillan. Och som ett litet PS la vi till ett bröllop också. Dagen började med sol och den planerade festen på bakgården förbereddes av en cateringfirma. Men så på väg till kyrkan öppnade sig himlen. ÖSREGN! Vi hade bästa prästen som samlade alla barnen uppe hos oss så de fick se allt på nära håll. Så döptes lillan och vi vigdes. Barnen hade kramkalas bakom oss och där var mycket kärlek. När vi sedan kom ut ur kyrkan hade regnet upphört och vår mycket modesta fest kunde gå av stapeln. Eftersom lillan föddes i London och eftersom allt bestämdes väldigt hastigt, ville vi ha det så enkelt som möjligt och så mycket ”vi” som det gick. Så vi struntade i alla måsten och körde på grillade engelska korvar, salt/vinäger-chips och Pimms och med cupcakes en masse istället för bröllopstårta.

September: Efter mycket strul och lång väntan kom vi äntligen iväg till vår nya hemstad – New York! V hade längtat så efter att få börja förskola och när vi gick in för landning tittade vi ut genom fönstret ”ser du New York V” frågade jag ”ja” utbrast hon ”och jag ser min förskola!”

20120921-220011.jpg

Oktober: I sann amerikansk anda tog V till sig högtiden Halloween med hela sitt hjärta! I våra kvarter hölls värsta bästa gatufesten och det var en lycklig prinsessa som kom hem med en påse godis som räckte till jul!

November: Och vi fortsatte högtidssäsongen med vårt nya hemlands största firande – Thanksgiving. Vi hade turen att få fira med en halvamerikansk familj vi lärt känna som var gulliga och bjöd hem oss! Deras son är jämngammal med V och han hade dukat alldeles särskilt åt dom två.

www.queenstreet.se Thanksgiving 2012

December: Det var inte mycket till julstämning som infann sig hos mig av någon anledning, men när vi väl kom hem till Sverige och snön och fick fira med alla våra nära och kära – ja då återfanns känslan äntligen!

Posthippa

Jag och några av mina närmsta och äldsta vänner har en tjejklubb. Vi spar pengar varje månad och en gång om året gör vi något härligt ihop. Planeringen roterar och den är hemlig för övriga deltagare. Så när jag blev upphämtad i lördags för vår årliga träff anade jag inget. Förrän champagnen, de skumma glasögonen och den fula peruken kom fram. En i-efterskotts-möhippa! Men förnedringen slutade vid peruken och istället tog en massa härligheter vid. Som en förmiddag på Arosfortet, en lunch invid Mälarens strand, massage och en eftermiddag på spa. Sen hem till en av vännerna för en fantastisk trerättersmiddag och kommer-du-ihåg-lekar. Morgonen efter mös vi ihop och avslutade det hela med en lyxig brunch. Tack finaste vännerna för en underbar helg!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Herr och fru. Fru och herr.

Sjöodjuret i smålandsstugan

Helgfrukost i regnet

 

Hej då för den här gången härliga Haverdal!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vår midsommar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sverigebor igen

Ja du har nog förstått. Vi är åter i Sverige. Inte bara på semester, utan Londontiden ligger nu bakom oss. Så tveksam som jag var inför flytten dit, är jag själv förvånad att det var sådan sorg i hjärtat att lämna den staden bakom oss. Fast egentligen. Staden står ju kvar. Det är människorna vi mött. Så fina vänner. De finns ju också kvar. Men faktiskt. Det föll sig så att nästan alla vi umgåtts med lämnar London i sommar. Så inte ens om vi åker tillbaka och hälsar på kommer det någonsin bli så som det en gång var.

Några är förstås kvar, andra är på spridda platser i Sverige och en i nytt land. Men jag hoppas, och tror, att vi kommer hålla kontakten och ses. Det är sällan tycker jag, man finner nya vänner i vuxen ålder. Och jag hittade ett helt gäng där i London. Jag känner mig lyckligt lottad.

Det värsta är att dottern inte riktigt kan förstå. Att hon inte kommer åka hem till ”sitt hus” och träffa ”sina kompisarna”. Inte på samma sätt.

Det kommer jag sakna. Närheten. Att inte behöva planera allt, att bara svänga förbi när man har någon timme över och råkar vara runt hörnet. Och att faktiskt kunna plinga på hos grannen klockan åtta på morgonen när man insett att man är 5 dl vetemjöl kort mitt i brödbaket. För grannen är en av ens vänner.

Tack för att ni gjorde vår tid i London till en av de bästa.

Surprise

Vännen Anna bad mig vika söndagskvällen till födelsedagsaktiviteter. ”Ta på dig något piffigt” SMS-ade hon dagen innan. Jag gissade på teater men när vi klev av på Bond Street blev jag förvirrad. Först skulle vi vänta vid ett hörn, sen gå till en udda tunnelbaneuppgång. Och där dök plötsligt Jennic, Ida och Åsa upp. Och strax därefter hoppade Sandra och Ann ut ur en taxi! Jag fick en guidad tur runt Mayfair för att sedan bjudas på afternoon tea med skumpa en massa gott och framför allt – bästa sällskapet. TACK fina ni!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Får man ha vad som helst på sig på teatern?

Bästa Lotta var ju här. Igår såg vi en musikal om Tina Turners liv. Bra och så. Och bra att vi satt ett par rader upp från den här tjejen. Det är väl inte okej att knyta en TURKOS BOA i håret när man ska sitta framför folk på en teater?

Ännu en härlig Lottadag

Detta bildspel kräver JavaScript.

Grattis till lilla mamma på din dag!!

Gårdagen med Lotta

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lyllos mig!

Vilka fina vänner jag har här i London. Vad jag kommer sakna dom när vi flyttar härifrån. Idag blev jag bjuden på en försenad födelsedagslunch hemma hos Ida. Hennes son är en av storasysters bästisar, så hon var inte svårövertalad i morse. Det var meningen att den skulle bli av på dagen, men då stoppades den av sjukdom. Och det var nästan så den gjorde det även idag. Men jag blev mirakulöst bättre över natten och mådde fint i morse. Konstig sjuka.

Det blev en lång lunch. Vi kom vid tio och gick vid tre. Tack för en härlig dag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Finbesök av kusin vitamin

Familjehögtid

Påsken firades inte bara med Mats och tjejerna, utan även med mamma, pappa och yngsta brodern som kom och hälsade på i helgen. Som vanligt gick det alldeles för snabbt och storasyster frågar varje dag ”var e mommo moffa mattin”?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bästa överraskningen

I torsdags efter en förmiddag i leklandet gick vi med vännerna hem på fika. Födelsedagsfika visade det sig. Överraskningsfödelsedagsfika. För mig! Så härligt! Ballonger, sång, lek, hembakad tårta och hela baletten. Fina, fina vänner!

20120414-065122.jpg

20120414-065204.jpg

20120414-065231.jpg

20120414-065258.jpg

Och från vännen skräddaren, en amningsklänning i favoritfärgen marinblått. Jag har gnällt lite kring de tråkiga amningskläderna som finns. De är alltid väldigt u-ringade och tajta. Och med en postgraviditetsmage är man sällan intresserad av slimmade kläder. Den här a-linje-formade klänningen är perfekt! Och halsringningen finfin och lagom. Tack bästa Vicki (vars kläder du tidigare sett på storasyster)!

VÅR månad

Under loppet av en månad har Mats och jag båda hunnit fylla 40, förlova oss och föda vår andra dotter. En vårmånad som var vår månad!

Fin födelsedagsmorgon!

Tack finaste familjen!

Sommarkänsla

Man kan inte ha det så mycket bättre. En lillasyster som visade sig passerat födslovikten, vilket betyder att jag nu inte behöver väcka henne varannan timme för mat, utan kan vänta till hon själv säger till. En storasyster som fick leka med en av bästisarna hela eftermiddagen samtidigt som jag fikade med hans mamma. Ostört. Mats är ju hemma än och han kollade barnen. De stora. Den lilla sov i min famn. Och solen sken. Och det var varmt. Väldigt varmt. Snudd på sommarvarmt.