Category Archives: Hälsa

Skiter björnen i skogen?

  • Har påven en lustig mössa?
  • Är fiskar vattentäta?
  • Sover Dolly Parton på rygg?

I bet she does. Jag gör det i alla fall. Slutade amma för en vecka sen men kroppen verkar inte fatta det. Minns inte att det var så här när jag slutade med stora och jag har gjort det enligt konstens alla regler. Trappat ner successivt. Inte pumpat något. Och väntat. Två dagar ska det ta läser jag. Två dagar… Det var för fem dar sen det. Ajajajaj.

Skev uppfattning

Det är märkligt det här med utseende. Och vad hjärnan gör med bilden man ser i spegeln. Mycket verkar det som om jag ser till mig själv. Åt både det ena och det andra hållet.

Kollade genom bilder från vännen Ida. Ser foton från då jag var relativt nyförlöst förra våren. Jag hade gått upp mycket under graviditeten (ca 25 kilo). Jag klädde mig ledigt och visste såklart att jag inte såg ut ”som vanligt” men jag kände mig ändå halvbekväm vissa dagar. Men när jag ser bilderna nu. Aaaaaaaah. Är min första tanke. Ungefär. Jag är ju… Tjock! Ja tacka fan för det. Man blir liksom det när man går upp 25 kilo. Vad trodde jag? Det är som att hjärnan lite lindade in tjockheten i bomull i mitt huvud så jag inte skulle se den ordentligt, eftersom jag hade betydligt viktigare saker att tänka på (kanske Mats också som fnissande sa ”är det en kudde du har där under klänningen eller” när jag visade honom). Eller så gjorde lyckoendorfinerna av att ha fått barn igen att hjärnan helt enkelt sket i det. Vad vet jag. Men om jag såg det här i spegeln idag hade jag väl knappt gått ut.

 

Och sen skevheten åt andra hållet. Kanske ännu värre. När jag såg ut så här för sisådär fem-sex år sen, ja då var jag inte alls nöjd. Tyckte minsann jag kunde gå ner lite. Jamen var då liksom? Vad är hjärnans problem? Eller är det bara min skalle som är helt skev?

img_1219

I väntan på kräksjukan

V kräktes ju tidigare idag. Vi trodde det var hennes segdragna förstoppning som var orsaken (har yttrat sig i omgångar sedan början på december – vad gör man?). Eller möjligtvis något hon ätit. För så fort hon spytt ville hon vara kvar på kalaset hon kräkts ner. Och hemma var hon pigg och kollade film efter lite tvätt och tandborstning. Och hungrig. Fick lite torra flingor och vatten. Somnade halvvägs genom filmen. Och vaknade. Och spydde. Igen och igen. Vi är nu inne på fjärde pyjamasen.

Så här sitter vi och planerar cross-country-resa (tips? vi tar tacksamt emot ALLA vi kan få) och dricker vin. Och väntar. På kräket. För det lär ju komma. Från V igen. Kanske från E. Och sen troligtvis från mig och Mats med. Lite mer vin på det. För en vinspya har man ju klarat av förr. Blir som gamla tider liksom… Eeeh… eller inte.

Fotnot. Väldigt få vinspyor för min del. Faktiskt sant, mamma! Så det så. Klarar liksom inte av vare sig kräkandet eller förlorandet av kontroll. Så lärde mig någorlunda snabbt mina gränser. Och att må illa i evigheter istället för att spy…

Det känns lite som jag fuskar

Min OnsdagsOuting denna vecka blev till en TorsdagsTur pga Halloween. Men så vaknade jag upp och höstens första förkylning kom med feber. Jag bestämde mig ändå för att kolla med vår barnvakt om hon kunde komma, så jag fick sova lite. Hade jag dock vetat att det skulle ta henne närmare tre timmar att komma hit (hon bor i Brooklyn och tunnelbanan är inte igång dit än, där går bussar – men det är många som ska med dom…) hade jag aldrig bett henne.

Så här ligger jag. Med inte jättemycket feber. 38,5. Med snor och halsont. Så pass sjuk att jag stannat hemma från jobbet om jag haft något. Men inte så pass att jag bett Mats stanna hemma från sitt för att ta hand om barnen. Det har jag aldrig gjort. Hittills. Peppar peppar.

Så de senaste tre och ett halvt åren då jag varit sjuk har jag tagit hand om barn. Barnen senaste dryga halvåret. Det går ju. Även om man kanske inte är en jätteskoj lekkompis just då. Eller en superkock, utan man bara värmer på något färdigt. Så nog har de det bättre idag med vår barnvakt.

De har det bättre. Jag har det bättre. Jag får tid att vila och är åter supermorsan (haha…) imorgon. Men ändå. Det känns lite som jag fuskar. Som att jag skolkar.

Fråga doktorn?

Nu får det vara nog. Knappt hade antibiotikan hävt febern förrän jag började känna mig märkligt yr. Som att hjärnan inte hängde med ögat. När det inte försvann på några timmar googlade jag. Det kan bero på läkemedel, läste jag. Hämtade bipacksedeln och hittar dizziness under uncommon side effects (1 på 100). Okej, kul. Googlade på medicinen och hittade en hel radda klagomål. Vissa som säger att bieffekterna suttit i långt efter att de slutat med medicinen och vissa som beskriver exakt det jag känner.

Yrsel och hemma med nyfödd känns sådär va?

Sängläge

Sist blev det bättre av sig själv. Den här gången blev det bröstinflammation av det. 40,1 toppade febern med igår. Hade sjuk frossa. Idag ligger den ”bara” på mellan 38 och 39.
Läkare, antibiotika, paracetamol och ordinerad sängläge tills febern gett med sig. Förmodligen till imorgon kväll eller så då jag fått i mig två dagsransoner av medicinen.

20120508-123911.jpg
Känner mig riktigt risig faktiskt. Så pass att jag inte ens orkar surfa eller blogga (mer än detta då…) något vidare. Och då vet Mats, då är jag sjuk. Han ser datorn som min förlängda arm!

Hej mjölkstockning

20120507-090620.jpg