Category Archives: Inredning & fix

Skägg i ögat

”Mamma, ska vi ha skägg i ögat?” Eehhh, vad?! Sen förstod jag. V har ju haft en vagel ett tag. Vi tvättar rent med bomull varje kväll. Samma bomull som ju fick bli tomtens skägg när vi hade julkortsverkstad:

Vårt liv i orange

Det började med att jag letade tyg att sätta upp ovanför vår säng. Jag gillar tygbonader. Tycker det blir varmt på något sätt. Jag letade vintage. Förstås. På Ebay. Förstås. Jag gillar sextiotalsmönster när det inte är att för spejsat men ändå inte strikt och modernt. Mer… mjukt och modernt. Det jag till sist föll för var en gammal gardin. Eller jag ska förstås säga gardinER för jag fick hem ett jättetungt paket med fem längder. Så jag satte ett ovanför sängen. Som planerat. Men sen. Sen fortsatte jag. Vad gör man när man bor tillfälligt och inte har lust att shoppa en massa som bara ska lämnas kvar sen. Jo man tager vad man haver. Och haver man en massa meter orange tyg så använder man det. Så sen klädde jag baksidan av bokhyllan som delar av rummet med ett annat. Ytterligare ett fick agera överkast åt V och det fjärde hängde jag upp som gardin i flickornas rum. Det sista har legat som filt i V’s tält och väntat på att komma till ordentlig användning. Så i veckan när de började bygga om i vår trapp så tänkte jag att ett tyg framför dörren – det kan kanske dämpa liiiite av oljudet. Det kunde det inte. Men det blev en rätt varm och skön känsla i hallen så det fick hänga kvar. Vårt liv i orange:

 

Välkommen hem till oss

Ja så här ser det ut. Vår lilla lägenhet. Verkligen lilla. Det är en tvåa, men det funkar. Det bästa med lägenheten, frågade någon mig idag. Läget. Lätt läget. För näe, jag är kanske inte förälskad i denna lya direkt. Men golven är fina. Jo det är dom.

Sthlm, Ldn & NYC i underlägg

20120930-073412.jpg

Efterlängtat

20120927-154439.jpg

20120927-154457.jpg

20120927-154514.jpg

Packar upp

Tyvärr ”bara” nya soffan. Våra saker från Sverige, som enligt flyttfirmans offert skulle nå New York på 15 dagar, har vi fortfarande inte sett röken av. 42 dagar efter att de hämtats. Suck. Inte kan vi klaga heller, för bolaget har konkat. I wonder why…

20120926-155914.jpg

Räddat (?) från tippen

Renoveringsprojekt för regniga dagar. Frågan är om det är roligast för storasyster eller mig..?

20120730-132638.jpg

Första pärlplattan pryder väggen

20120718-145423.jpg

More to the mix

Så har vi blivit med vaxduk för första gången. Hej småbarnsfamilj! Mer mönster till skärgårdsstugan. Blir fint det!

20120717-115704.jpg

På väg hem till kaoset

Björnligan

Här i Smålandsstugan står en gammal Emmaljungavagn. Jag slås alltid av hur trist ”bebisinredning” är. Som fodret i liggdelen till den här vagnen. Vitt med små ljusgrå streck på. Vilken bebis blir road av det. Nej ett gammalt påslakan från Erikshjälpen fick bli till inredning till lillasyster istället.

Maxad Mönster Mix

Stora dottern minns inte vår skärgårdsstuga. Våra 2o kvadrat fyllda av mönster mot en neutral grå panel och vitlaserade golv. Hon gillart. Flickan som blivit en liten prinsessa där allt ska vara rosa, var allra mest imponerad av den färgens frekventa förekomst. Mycket mer än jag själv kunde minnas. Rosa och blommigt och mönster. Mönster, mönster, mönster. En prickig och en randig kanske skär sig, men blandar man massor tycker jag man får till en skön harmoni.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Loppatshoppat

På bästa Erikshjälpen. En spis till tjejerna, med lite annat smått och gott som gamla slevar och pyttiga kaffefat vi plockade ihop för en tjuga eller så – roligare än leksaksaffärens dockservis tycker jag:

Och en symaskin till mig. Sorry Vickivännen, det blev en Husqvarna till slut ändå:

Dessutom gamla spetsgardiner som ska hänga i dörrarna i skärgårdsstugan istället för myggnät och två handvirkade grytlappar för en krona stycket.

Konst eller bara konstigt?

20120430-140958.jpg

Påskpyssel

Här har det påskpysslats i dagarna två och jag måste säga att vårt påskris är det finaste jag någonsin haft hemma. Mycket roligare med egengjorda dekorationer och storasyster är mäkta stolt varje gång hon ser det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mats blomsterprakt

Det doftar av blommor av alla de sorter i hela vår lägenhet just nu. Sedan Mats födelsedag förstås. Känns lyxigt med alla dessa färger och dofter. Om jag vore rik skulle jag ha massor av snittblommor överallt hela tiden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Luktminne

Varje gång jag lagar ärtsoppa får jag ett luktminne. Då jag sköljer av de blötlagda ärtorna ser jag sådana här stjärnor framför mig, som åtminstone jag gjorde då jag var liten av just ärtor och tandpetare. Minns du?

Bild lånad från fnissi.pedagogbloggar.se

Downsizing

Vännen Camilla har levt i kappsäck i ett år. Nu när hon börjar packa upp alla sina saker hon inte sett på 12 månader inser hon att hon har. För mycket.

Jag känner väl igen mig. Jag började för länge sen försöka leva efter en-in-en-ut-devisen. Det är inte slaviskt så. Men det funkar rätt bra. När man står där i affären ifrågasätter jag faktiskt. ”Är den här svarta koftan snyggare än den jag har, eller är den på något sätt ett komplement till den”.

Dessutom har jag blivit usel på att impulsshoppa. Så usel att jag går miste om saker jag hade velat ha. Detta därför att jag alltid måste jämföra. Försäkra mig om att just de skorna jag sett är de bästa. När jag letat i varje affär och dammsugit internet och kommit fram till att skorna är ett bra köp – ja då är de ofta slut…

Jag har ju också haft begränsat med saker med mig hit till London. En del av garderoben har legat undanpackad i Stockholm. När vi så i somras var tvungna att gå igenom förrådet passade jag på att göra mig av med det jag faktiskt inte saknat. Jag sålde, slängde och gav bort.

Samma sak har jag gjort här i London. Det jag inte använt sen vi flyttade hit har jag gjort mig av med. Även sådana där små kärlekshistorier. Som min Sophia Kokosalakiklänning jag tycker är så vacker. Men som jag aldrig känner mig fin i. Den fick till slut, efter mycket kläm och tänk, försvinna på Ebay. Och Christian Wijnants vars mönster jag älskar men vars överdel jag aldrig gillat – ja den fick efter en sväng hos skräddaren bli till kjol.

Även badrumsskåpet har åkt på sin del av downsizing. Alla tusen olika hårprodukter och sjuttonmiljoner ögonskuggor jag aldrig använder – de har rykt och kvar är bara saker jag använder i princip dagligen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mats tycker fortfarande att jag har alldeles för mycket prylar och att jag handlar en massa (loppis kan liksom inte räknas in i en-in-en-ut-systemet, eller inte-köpa-på-impuls-regeln, så där dyker en del nya prylar upp…) men jag själv känner mig riktigt nöjd.

Borta bra men hemma bäst

Tanken var, att när vi flyttar hem till Sverige igen efter London, så skulle det vara till ett nytt boende. Mats och jag bor gärna i stan, men inte med barn. Så Söderlyan kommer säljas till förmån för en uteplats någonstans på cykelavstånd till city.

Men sen vi flyttade har det hänt en del. I dagsläget köper man inte först och säljer sen, som vi hade tänkt. Utan idag bör man vara helt säker på sin finansiering och inte riskera att sitta med två boenden. Ja framför allt kommer nog inte banken godkänna två boenden på en och en kvarts inkomst (där den där kvarten dessutom kommer från ett eget företag…).

Blä. Har jag tänkt. Vill inte mellanlanda i lägenheten. Men så snubblade jag över några bilder vi tagit för att visa lägenheten. Och fick ändå litelite hemlängtan. Som vi trivts där. Som vi älskat den där lyan. Jo. Det blir kanske lite meckigt fram och tillbaka och om dottern får förskoleplats dit vi vill flytta får vi åka en hel de tunnelbana, men ändå. Vi kommer ju inte vantrivas där. Jag saknar våra saker…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Oj vad tomt det var i Veras rum! Hon var runt åtta/nio månader när de här bilderna togs. Man kan ju lätt säga att hon samlat på sig en del leksaker sen dess…

Sweet P

Dotterns vän P, nyss fyllda 3, var här och lekte igår. På väg hit förklarade hon för sin mamma att de måste köpa blommor. ”För det har man med sig när man går bort”. Så för egna pengar införskaffade hon ett knippe vår som hon överlämnade när hon kom. Sötaste P, tack!