Sicken sylta

Tänk att något som ser så äckligt ut kan vara så gott. Jag älskar syltan på julbordet. Om jag får göra den själv vill säga. Efter recept i gamla kokboken jag fått från mamma som jag tror hon i sin tur fått från mormor eller farmor. Inga krusiduller, inget fläsk, bara kalv och riktigt finmalet. Så ska en sylta göras. Det var vad jag roade mig med igår. Det och sista julklappsshoppingen med mamma. Som hakade hem hit efter, där Mats mamma bor den här veckan. Så Vera fick fika med både mormor och farmor. Lyx. 

Misstänker att det inte är så många som längtar efter syltareceptet, men om du som jag gillar sylta borde du testa. Du behöver:

1 kg kalvlägg

1,2 l vatten

1 msk salt

10 vitpepparkorn

10 kryddpepparkorn

5 hela nejlikor

2 lagerblad 

1 morot

1 gul lök

1 msk ättika

Malen vitpeppar efter smak

Skölj köttet snabbt i kallt vatten och lägg det sedan i en kastrull du fyllt med 1,2 liter vatten. Koka upp och skumma av. Tillsätt salt, kryddor och grönsaker och låt koka sakta i 1 1/2 timme. Ta upp köttet och ta bort benen och lägg tillbaka i spadet som får fortsätta koka ungefär 1 timme. Skär köttet i småbitar och mal det (jag brukar göra det med stavmixern). Sila spadet och häll tillbaka det och köttet i kastrullen. Låt koka upp. Smaka av med ättika och vitpeppar. Smeten ska ha en ganska stark smak. Häll smeten i en sköljd form (2 l) och låt stå i kylskåpet över natten. Servera med rödbetor!

Med en (dyr) doft av saffran

Ja nu gräddas sista plåten. Och Vera borde vakna vilken sekund som helst. Perfekt tajming!

Inte snyggaste bullarna kanske, lussebullssnurrning satt inte i benmärgen… men förhoppningsvis dom godaste! Och det är ju insidan som räknas har jag hört.

Lite impad av mig själv

Det är värst vad effektiv man kan vara när man är inne en hel dag och har en bebis som sover som hon ska. Idag har jag kokat knäck, tvättat en maskin tvätt, lagat grönsakssoppa till middag ikväll och köttfärssås till lunchen imorgon då svägerska och svärfar kommer hit på julstök, bakat ut mitt surdegsbröd och nu börjat på ett nytt tygfodral till Veras spjälskydd. Och klockan är bara tjugo-över-två.

Julgodis och bebis – ingen bra ekvation

Näe. För när det kurrar i Veras mage så kurrar det ordentligt. Och det är nu. Nu, nu, NU! Då kan dom rostade nötterna bli lite v-ä-l rostade… 

48:50!!!

Barnvagnsbra: Cafe Vetebullen

På Hornsgatan i Stockholm ligger Vetebullen där vi hängt med barnvagn ett par gånger. På nedervåningen är det inga problem att få plats och på ovanvåningen (om man lämnar vagnen nere eller kommer med bebis i sele) finns sköna soffor som ofta är lediga. Djupa och bra att lägga liten Vera i.
I matväg finns robusta grötfrukostar, lätta sallader, matiga mackor, kakor, bakelser mm. Allt smakar helt okej och priserna är schyssta.
Roligt också att gästerna är lite annorlunda än det typiska söderfiket. Omväxling förnöjer.
Minus dock ur barnvagnsbra perspektiv att toaletten saknar skötbord.

Mjölkallergi suger

I hopp om att lösa Veras magproblem har jag börjat felsöka. En vanlig orsak till bebisbesvär är tydligen överkänslighet mot komjölk. Så i dagarna sex har jag nu hoppat över allt vad komjölk heter. Och det är typ det mesta känns det som. För vi pratar inte laktosfritt nu, som verkar vara en barnlek jämfört med undvikandet av mjölkprotein som jag sysslat med.

Det mest uppenbara som mjölk, ost, smör, yoghurt – produkter jag vanligtvis äter något av varje dag – har ratats. Men dessutom allt som innehåller mjölkprotein av något slag. Inte lätt. Försök till exempel gå in på ett café och hitta något fikabröd utan smör. Eller mat på restaurang som inte har en sås på grädde, en köttbit stekt i smör eller om man väljer en sallad – ost eller krutonger. Det har varit riktigt knepigt och oerhört tråkigt.

Sen blir man väl lite knäpp också. Av sömnbrist och mjölkbrist. I lördags ville jag ha något snacks när jag skulle sitta ensam hemma i soffan i post-svinis-spruta-feber medan Mats var på fest. I affären, efter att ha uteslutit produkt efter produkt, säger jag uppgivet till Mats ”men vad är det i ostbågar då?” Mats bara tittade på mig ”eeehh… ost kanske?” Det blev jordnötter till sist. 

Tack och lov verkar Vera inte vara komjölksöverkänslig. Det går visserligen över för dom flesta vid två års ålder, och visst hade det varit skönt att veta vad som orsakar dom där onda pruttarna som väcker henne om natten, men komjölksallergi – nej det suger verkligen.

Vi fortsätter testa. Nu ska jag börja dricka fänkålste, vilket tydligen också ska kunna gå över i bröstmjölken och lugna liten bebismage.

Gripe Water

Svägerskan Alexandra berättade om detta mirakelmedel, ett hälsokostpreparat från England. Hon ger det till sin lilla Sofia och luft i magen som skapar ont försvinner i ett nafs. Alltså med en gång, i en jätterap. Jag har googlat på det och hittat lyriska föräldrar som plötsligt fått sova om nätterna.

Vera är ju en glad bebis om dagarna, som sover fint. På dagarna då. Om nätterna vaknar hon upp till sex gånger. Jag vet egentligen inte om det är av magont, men det kan omöjligt vara hunger varje gång. Jag får en känsla av att det är gaser som hon har svårt att få ut. Hon ligger och trycker och till slut kommer något riktigt illaluktande ut (trodde bebisbajs och pruttar skulle vara luktfria…). Men vanligtvis verkar hon inte ha ont-ont, utan bara jobbigt.

Jag försöker klappa om henne då och viska lugnande i örat på henne och någon gång har hon somnat om utan mat, men oftast är det bara att langa fram bröstet. Så jag köpte hem detta Gripe Water och igår när lilltjejen var otröstlig och faktiskt verkade ha ont i magen, testade vi. Utan resultat… Inte tillstymmelse till rap eller lättnad. Utan skriket fortsatte till hon somnade strax efter elva (då vi försökt lägga henne sedan halvtio). Kvart-i-tre vaknade hon igen (rekordlång sovperiod i Veramått mätt, har aldrig hänt nattetid tidigare) och hon och jag var uppe tillsammans till kvart-över-fyra. Hon hade nu uppenbart ont och jag försökte allt. Till slut fick Mats ta henne och då somnade hon förstås på en gång. Jag skyller på bra förarbete. Hon sov till sex och när hon vaknade flyttade jag över henne till vår säng i ren utmattning för att få sova lite till. 

Det känns som vi prövat allt. ”antikolikdropparna” Minifom, Sempers magdroppar med aktiv bakteriekultur (vilka vi tar fortfarande för hon blev bättre i magen av dom), magmassage gör vi morgon och kväll och nu Gripe Water. Så vad göra? 

Jag testar nu även att utesluta komjölk. Tydligen är det så att många barn är överkänsliga mot komjölk upp till två års ålder och det överförs via bröstmjölken. Man kan prova 5-6 dagar har jag fått höra och se om det blir bättre. Jag började i måndags, bara det att jag köpte laktosfri mjölk. Finfint att jag då igår läste att det är mjölkproteinet som är boven och det finns kvar i den laktosfria mjölken. Tre dagar till ingen nytta alltså. Jag har ju typ googlat ihjäl mig på gaser i magen och bebis och har för mig att jag även läste att man ska undvika sojaprotein, men det kan väl inte stämma? Har ju även ätit sojayoghurt… 

Nu när jag skriver detta börjar jag undra om det är avsaknaden av komjölk som gett henne magont… Jag menar innan hade hon ”bara” svårt att prutta, men igår verkade hon ha ont, på samma sätt som den dagen då jag åt grönkålssoppa. Och detta var ju innan vi testade Gripe Water, så det är inte skurken. Lakrits? Kan det ha varit det? Det åt jag igår… Vad mer… 

Ja ska man undvika allt vad som sägs kunna skapa magont hos små bebisar finns inte mycket kvar att äta. Vi pratar alla kålsorter, baljväxter, frukt, juice, lök, choklad, kaffe i stora mängder, rökt mat, kolsyrade drycker – vad mer? 

Sen har vi det här med bajset. Det icke-existerande bajset. Hur normalt BVC än säger att det är med sällan-bajsare och hur mycket man än försäkrar att en bebis som helammas inte kan bli förstoppade, så kan det ju aldrig vara skönt. Sist Vera gjorde nummer två var förra onsdagen och då är det ändå inte rekord…

Jag svamlar kanske lite nu, men vi är så trötta här hemma just nu. Jag har sovit med Vera på förmiddagen och nu vilar hon igen. Trött, trött, trött… Det gör så ont i mig att jag inte kan hjälpa henne när hon har ont…

Jul i vårt hus

Grönkålssoppa

Undras om det var min middag igår som orsakade Veras magont i natt. Funkar det så?

En dag på verkstadsgolvet

Ja för kusinträffen igår ägde åter rum på barnvagnsbra Dieselverkstaden. Det sämsta med stället är att det är så svårt att välja kaka. Galet mycket gott.
Vera hittade tummen på riktigt där och då. Hon har ju fått in den mest med flax tidigare, sen har hon sugit på hela handen, men sen igår är det alltså mest tummen.
Söta kusinen Sofia var också spännande tyckte Vera. Hon pillade på hennes händer och såg in i hennes STORA ögon, men mysigast tyckte hon det var att sitta hos Sofias mamma Alexandra.
Det blev verkligen en heldag. Promenad dit en dryg timme, sen lunch och fika i ett par timmar, följt av lite shopping och prommis hem. Nio till fem. En bra dag på jobbet.

Persona Non Grata

Jag insåg aldrig hur problematiskt det kan vara att fika eller luncha med bebis. Det är inte alls bara att ”ta med”. Ja Vera är inget problem, men barnvagnen är. Den får inte plats överallt. Den kommer inte in överallt (trånga dörrar, långa trappor osv). Och den är inte heller välkommen överallt. Jag har sett men ändå inte sett lapparna tidigare. ”Barnvagnar undanbedes”. Eller ”lämna barnvagnen utanför”.

Eller så blir man utkörd ändå. Som jag förra veckan. På ett fik på Ringvägen i Stockholm. Det var långt ifrån fullt, det fanns gott om plats för min vagn vid bordet jag siktat in mig på, men personalen informerade mig om att jag var tvungen att parkera vagnen en bit bort. ”Men vad gör jag med bebisen då? Hon är 2 månader, jag behöver ju lägga ned henne i vagnen”. Det hjälpte inte och vi gick över gatan. In på ett hål-i-väggen-fik, ”Lilla caféet på Söder”. All cred åt dom. Jag frågade om vi fick komma in och dom tittade på mig som att jag ställt världens mest märkliga fråga och sa glatt ”självklart”. Där, där det var trångt om utrymmet hade jag köpt ett nej, men inte på det första stället. Då är man bara trångsynt. När man kommer med ett spädbarn borde man kunna rucka på sina regler.

När Mats och jag fikat har vi kört BabyBjörn. Det funkar om stället har en soffa man kan lägga eller ”kudda upp” Vera i. Och det funkar bäst när man är två. För oss går det (oftast) även bra att snabbt byta blöja där i soffan. Vera är nämligen en sällan-bajsare. En gång i veckan. Max… 

I övrigt försöker jag hitta bra barnvagnsställen. Har du tips? Det enda riktigt bra jag varit på hittills är Dieselverkstaden i Sickla. Där finns plats för barnvagn, där finns andra mammor med bebisar så skrik stör inte och där finns skötbord på toaletten. Men det måste ju finnas fler bebisoaser i stan. Vilken är din favorit?

En påse nostalgi

I ”vår” kiosk får man sådana här gamla godispåsar fortfarande. Sådana som man fick smågodiset i när man var liten. Det man inte tog själv, utan det som tanten i godisaffären plockade åt en.

”Jag vill ha en sockerbit, en krokodiltår, en Ferrari, eller näe förrsten, ta bort Ferrarin och ta två hallonbåtar istället, vad är jag uppe i nu”?

Haha, det måste varit döden att jobba i gottebutik då. 

Nu kommer det cocosstänger i påsen. Jag och Mats har en stor kärlek till dom här gula godisgrejerna. Det är som engelsk lakritskonfekt på pinne.

Hur mycket sushi äter mina grannar egentligen?

Jag älskar sushi. Vi hämtar hem middag från favoritjapanen runt hörnet säkert en gång i veckan. Det tycker jag är ofta. Men mina grannar måste rimligtvis äta ännu mer sushi. När ytterligare en sushibar poppade upp i närheten började jag räkna. Inom fem minuters gångväg från vår lägenhet finns sju sushirestauranger. Sju! Är inte det galet mycket?

Tre äpplen hög

Och fyra muffin stor.

Fars dag fortsätter firas

Princesstårta är förstås ett måste när Fars dag ska firas. Varför stavas det förresten med ”c” plötsligt när man pratar om tårta? 

Nu är det jul igen…

Stenbeckgranen är snart klar och på 7-11 såg jag lussebullar.

En användbar ramsa

Det har varit samma visa varje år. Det blir citrussäsong och jag står och tittar i fruktdisken. Satsumas, clementiner, mandariner – vad är det för skillnad? Och framför allt, vilka är det som inte har kärnor? Lagom till säsongen är över har jag lärt mig, för att sen glömma till nästa år. Som en jäkla guldfisk. 

Men så förra året läste jag värsta bästa ramsan hos vännen Camilla och nu får jag alltid med mig rätt hem:

Mandariner har Massor av kärnor

Klementiner Kan ha kärnor (jo jag vet att det stavas med C egentligen, men det hörs inte när man säger det högt)

Satsumas Saknar kärnor

Och årets första satsumas är uppäten. En satsumas som ssssssaknade kärnor!

Värsta största

I somras tipsade Mats kusin oss om vad han tycker är Stockholms bästa kebabhak. Eftersom Mats kusin är kock på en av Sveriges bästa restauranger och eftersom både jag och Mats älskar kebab, har vi länge varit sugna på att prova hans tips. Så igår svängde vi förbi Palmyra Kebab vid Årsta Torg. Och kebaben var inte bara bra, den var stor också:

Riktigt fräsch kebab, om man nu kan säga fräsch om kebab… Köttet kändes nyuppskuret och inte uppskuret och sen värmt som det ofta är annars. Allt ligger separerat från varandra, ris, kött, sallad. Sen finns ett bord i mitten av restaurangen där man kan ösa på så mycket man vill av sås, fefferoni och grönsaker. Stort plus dessutom för läsken som man fyllde på själv, så mycket man ville. Jag kan hålla med Mats kusin, den här kebaben är BRA!

Dieselverkstaden

Där har jag lunchat idag med Alexandra och hennes lilla Sofia, som ju är Veras 11 dagar yngre kusin!
Stort plus för räkmackan, galet god. Också super att det är så barnvagnsvänligt. Stället var fullt av ungar. Skönt att inte känna sig i vägen eller jobbig om liten skriker. Men förmodligen rätt vidrigt om man inte är där med barn själv. Det vet jag att jag tyckt åtminstone.
Minus däremot för fåglarna. Inomhus! Fåglar inomhus… Och ja, en av dom sket mig på axeln…