Julklappsshopping i snöyran

Veras dag

Idag har Vera döpts, iklädd klänning som farmor köpt, dekorerad med spets som farmors farmor virkat.

48:50!!!

Är det bara jag…?

…som tycker det här vädret suger? Alla verkar irriterande lyriska över snöhelvetet…
Nåja, nya jackan har åtminstone klarat första riktiga testet med bravur.
Nu ska vi hem och laga julgodis! Inomhus. Inne är snön bra, för den är fin att se på. På behörigt avstånd.

Stamp-i-golvet-affär

Sen i fredags har jag haft den på hjärnan. Barnvisan. Jag har vaknat till toner i mitt huvud och genast börjat sjunga ”det här är en liten stamp-i-golvet-affär…” osv. Sen har det fortsatt med vick-på-rumpan, klappa-händerna, kill-på-magen, klapp-på-kinden och en uppsjö andra små affärer.

Sången drabbade mig när jag var på babyrytmik med Alexandra och Sofia. Jätteroligt att sjunga och dansa med Vera, om än lite dyrt kan jag tycka. 70 kronor för 45 minuter – och runt femton mammor med bebisar där – det är snabba pengar för fröken med gitarren. Men det var ändå värt det. Och innan vi börjat i öppna förskolan (där jag misstänker att det är liknande saker man pysslar med om dagarna) ser jag fram emot att göra om det.

Vera var nöjd där bredvid kusin Sofia. Hon fick ju nya fingrar att suga på…

Och efteråt softade dom i sina vagnar medan Alex och jag åt lunch.

Men sången har alltså inte lämnat min hjärna sen dess. Mats börjar bli trött på den nu…
”Jag gick in i en affär, sa goddag vad har ni här, kan man möjligtvis köpa sig strumpor (eller annat valfritt) här? Nej tyvärr, tyvärr, föööööööör… Det här är en liten stamp-i-golvet-affär, stamp-i-golvet-affär, stamp-i-golvet-affär. Ja det här är en liten stamp-i-golvet-affär, stamp-i-golvet är det enda vi säljer här.”

Barnvagnsbra: Cafe Vetebullen

På Hornsgatan i Stockholm ligger Vetebullen där vi hängt med barnvagn ett par gånger. På nedervåningen är det inga problem att få plats och på ovanvåningen (om man lämnar vagnen nere eller kommer med bebis i sele) finns sköna soffor som ofta är lediga. Djupa och bra att lägga liten Vera i.
I matväg finns robusta grötfrukostar, lätta sallader, matiga mackor, kakor, bakelser mm. Allt smakar helt okej och priserna är schyssta.
Roligt också att gästerna är lite annorlunda än det typiska söderfiket. Omväxling förnöjer.
Minus dock ur barnvagnsbra perspektiv att toaletten saknar skötbord.

Dagens köp

20091212 Dagens stil

Det blev prommis mot Beyond Retro idag.
I tisha från Frk, halsduk från H&M, jeans Hope, mössa Joy och skor Blundstone.

Walk & Talk

Efter att en man en gång muttrat ogillande om mobilprat och barnvagnskörnimg är jag kanske extra misstänksam, men jag uppfattar det som att många tittar snett på mig och mitt snack.
För det blir en hel del sånt. Naturligtvis när Vera sover och självfallet med handsfree. Det är bästa tiden att försöka hålla någon sånär kontakt med nära och kära.
När vi är hemma och Vera är vaken varken vill eller kan jag sitta i telefon (lite OT, men är det inte ett skumt uttryck, att ”sitta i telefon”, svårt att få plats liksom…) och när hon sover finns alltid något annat som behövs göras; sova själv, äta, laga middag, tvätta, plocka undan, baka bröd osv osv.
Men när vi är ute och går finns inga andra måsten, så när Vera sover stilla i vagnen tänker jag fortsätta ringa vänner. Onda ögat till trots.

20091211 Dagens stil

På väg till kusinträff. Dom baggy byxorna från Lindex börjar faktiskt se baggy ut igen. Till dom har jag tisha och kavajkofta från H&M och skor från Blundstone.
Man skulle kunna tro att jag med flit färgsynkat mig och Vera idag, men det är bara en slump, jag lovar!

Vårt torsdagsnöje

Finn felet

Kollade genom gamla foton hemma hos mina föräldrar och hittade detta. Visade det för Mats som sa ”men oj vad preppy och duktig du ser ut då, typ hej jag har högsta betyg i allt, spelar tennis och hänger på ridskolan”.
”Okej” sa jag, ”men ser du något mer”?
Det gjorde han inte. Han tittade och tittade men hittade inte felet, gör du?

Det är en gåta…

Om nätterna vill inte Vera sova. Om dagarna somnar hon plötsligt lite varstans. När jag viker tvätt brukar jag lägga Vera på en filt bredvid mig och sjunga för henne. Mitt i Nickotickotinn igår så såg jag att hennes ögonlock kippade, för att sekunden senare slås igen. Hon somnade. Där. På filten. På golvet. Jag tänkte att hon skulle vakna ganska snart, klockan var nio och hon hade inte ätit sen hon vaknade vid sjutiden.

Men så fel jag hade. När hon efter en halvtimme fortfarande sov sött där på mattan bestämde jag mig för att försöka flytta henne. Jag behövde också vila och ville inte riktigt lämna henne själv där på golvet…

Det går aldrig, tänkte jag. Hon vaknar. Fast, tänkte jag, det gör ju inte så mycket, hon kommer ju vilja äta snart ändå. Men… hon fortsatte sova även där i sängen. 

Länge. Riktigt länge. Längre än vanligt. Till strax efter tolv. Då hade jag redan vilat klart och ätit lunch. Hon vaknade inte med ett skrik som jag väntat. Jag menar vid det här laget borde ju bebisen som äter var och varannan timme om natten vara utsvulten. Nej hon vaknade och låg och lajjade lite med sina fötter. Utan att säga till. Glad som få hittade jag henne när jag kom in i sovrummet.

Jag konstaterar åter att Veras sömn dag och natt är som just dag och natt. På kvällarna vill hon absolut inte somna i sköna sängen, hon bara gråter. Men på dagarna kan hon slockna mitt på golvet… Dessutom var hon utan käk i dryga fem timmar. Varför händer det aldrig nattetid? 

Barnvagnsbra: Hotell Malmens bar

Lunchen igår intogs på hotell Malmen vid Medborgarplatsen i Stockholm. Funkade fint med barnvagn. Gott om utrymme och mysiga soffor där Vera kunde ligga. Toalett med skötbord fanns också.
Vi åt från barmenyn, fanns sallader, burgare och club sandwich typ. Utmärkt helglunchställe!

Svinis

Vaccin – CHECK

Det behövs så lite

Många gick från servettlådan med ett leende på Dieselverkstaden idag. Man borde strössla tillvaron med mer komplimanger. Till fler. Det behövs så lite.

20091202 Dagens stil

Tisha H&M, kofta Cheap Monday, jeans Hope, skor Blundstone.

Första frosten

Julskyltning kulskyltning

Kul när dom tänker nytt med den gamla vanliga skyltdockan. På H&M Götgatsbacken i Stockholm.

Sextionånting

Vi äger ingen våg, så när jag är hos mamma och pappa brukar jag låta deras förkunna veckans viktdom. Och idag, för första gången efter förlossningen – under 70! Än är det 6,9 kilo kvar till målet (och jag har gett upp drömmen om att nå dit till jul), men ändå, nu väger jag åter sextionånting!