Hur härlig låt?

Den här går i en reklam i England just nu. Och den var titelmelodi till Weeds förr. Och jag älskar den. Malvina Reynolds från 1967:

Missa inte texten. Reynolds var en politiskt aktiv folksångerska och den här låten handlar om livet i förorten där hon tyckte att allt och alla verkade stöpta i samma form.

Näe det där var väl inget vidare?

Melodifestivalen that is. Med fräscha öron, utan att ha hört en enda låt, bänkade vi oss i soffan. Och… inget är särskilt bra tycker jag. Lisa och Loreen är bäst och Ranelids sämst. Att folk höjt Danny till skyarna fattar jag inte. Han har gjort betydligt bättre förr. Det här var trist. Lät typ samma som första killen, han som jag redan glömt vad han hette…
Över lag dessutom. Hur tjatiga får låtar vara? Det har ju inte strösslats med ord direkt.
Tror Loreen vinner!

Trendbrott

Funderar på om vi ska ta familjehäng i soffan framför SVT Play och Melodifestivalen ikväll. Vi som inte hört en enda av låtarna hittills. Kan bli intressant att se om vi tycker likadant som alla andra verkar tycka. Har förstått att Danny och någon Loreen är favoriter? Stämmer det? Vem tror du vinner?

On My Mind

Sämre låtar kan man ju få på hjärnan. Den här har snurrat i mitt huvud sen igår. Till och med då jag vaknat i natt har huvudet ringt ”my travelling companion is nine years old…” Men som sagt. Det kunde varit värre. Det här är ju ändå en av världens bästa låtar:

Alla vägar bär till… Göteborg!

Fick precis ett nyhetsmail om att Madonna kommer till Ullevi i sommar. Madonna OCH Springsteen på en och samma sommar. Det är i Göteborg det händer!

Åke Tråk

Melodi som dyker upp i min hjärna varje gång Mats och jag pratar bebisnamn…

Konsten att hantera en kesoburk

Tre tjejer från vokalensemblen Erato gör Robyn med släng av keso. Sjukt bra!

Största ögonblicket?

Sitter och går igenom gammalt material på datorn. Rensar. Spara. Slänga. Så kom jag förbi den här intervjun. Det var 2008 som NRJ bad mig åka till Zürich för att intervjua Pink. Har jag sagt att Pink är en av mina favoritartister? Det är hon. Det här var ett av de största ögonblicken i min yrkeskarriär so far. Gissa om jag var nervös?!

Tilläggas bör kanske, att Pink och maken Carey Hart återförenades innan skilsmässan hann gå igenom. 2009 genomgick de äktenskapsrådgivning och i början av 2010 bekräftade Pink att de åter var ett par. I juni i år föddes parets första barn. Dottern Willow Sage.

Värsta skräcken hittills

Vera har en kassaapparat med leksakspengar. När Mats skulle byta blöja hade hon, utan att han märkte det, tagit med sig två pengar i handen. Plötsligt började hon hosta och hade svårt att andas. Jag råkade gå förbi och Mats skrek. Vi tog ut henne, dunkade henne i ryggen, höll henne uppochner och till slut. Till slut kom den ut. En tvåpencare. En rätt stor peng alltså.

Jäklar, rent ut sagt vad rädd jag var. Och det hemska är att det enda jag tänkte på var Martin Frösts sommarpratarprogram. Hörde du det? Vi hörde delar av det. Han är en världsberömd klarinettist, men det jag mindes var inte något om hans stora konserter. Utan det var om hans dotter. Om när hon satte i halsen så allvarligt att de fick ringa ambulans. Det var så illa att han och hans fru nästan gav upp. Han berättade det så gripande att det för evigt kommer finnas med mig. Särskilt nu. Lyssna du med.

Ett litet PS. När jag gick min radioutbildning sa man alltid att ”bra radio, det är när man får någon som är på väg till jobbet att sitta kvar i bilen bara för att lyssna klart på det där man pratar om”. Så var det för oss när vi hörde om Martin Frösts dotter. Vi hade stannat för att handla glass, men var tvungna att sitta kvar för att höra hur det skulle gå. Bra radio alltså.

Bästa låten någonsin?

Ylva hade en lista på sin sida. En lista där man bland annat skulle skriva in bästa låten. Svårt. Omöjligt tyckte jag och skrev istället låten jag lyssnade på just då. En grym låt visserligen. En låt som ligger på min all-time-favvo-lista. Petters Goda dagars magi. Men sedan dess har frågan legat och grott hos mig. Bästa låten. Kan man utse den? Det har poppat upp låtar i huvudet och jag har tänkt ”den kanske”. ”Eller den”. Men det finns ju så många. Många låtar jag blir glad, ledsen, partysugen eller bara lugn av. Som berör på ett eller annat sätt. Varje gång man hör dom. Oavsett hur många gånger man lyssnar. Några av dom är (förutom ovan redan nämnda):

• David Bowie – Friday On My Mind
• Bruce Springsteen – I’m On Fire
• Outkast – Hey Ya
• Meja – Beautiful Girl
• The Murmurs – You Suck
• Ison & Fille – Haffa
• Lambretta – She’s a Freak
• DeeLite – Groove Is In the Heart
• 4 Non Blondes – What’s Up
• Paul Simon – Graceland
• Oasis – Wonderwall
• Lily Allen – Fuck You
• Nouvelle Vague – 3
• Damien Rice – Blowers Daughter
• Cat Stevens – Another Saturday Night
• The Smiths – Girlfriend In a Coma
• Elton John – Rocket Man
• Massive Attack – Teardrop
• Donna Summer – She Works Hard For the Money
• Robyn – Konichiwa Bitches
• Eurythmics – Missionary Man
• Red Hot Chili Peppers – Walkabout
• Sheryl Crow – All I Wanna Do
• The Beatles – Norwegian Wood
• Joni Mitchell – A Case of You
• Plastic Bertrand – Ca Plane Pour Moi
• Prince – Rasberry Beret
• The Pogues – Miss Otis Regrets
• Pernilla Andersson – Johnny Cash och Nina P
• Rolling Stones – Sympathy For the Devil
• Israel Kamakawiwo’ole – Somewhere Over the Rainbow
• M.I.A – Paper Planes
• Moneybrother – Just Another Summer
• Yelle – Ce Jeu
• Jamie Foxx – Extravaganza
• Owe Thörnkvist – Rumba i Engelska parken
• Natasha Bedingfield – These Words
• Looptroop – Fort Europa

Jag skulle förmodligen kunna uppdatera den här listan typ en tusen gånger. Men för nu. Ett gäng favvisar. Vilka är dina? Eller kan du rent av kora bästa låten ever?

Min sommar stavas ”Timbuktu”

Nej jag ska inte dit. Men jag kan bara hålla med DN:s recensent Nanushka Yeaman. Timbuktus nya platta är riktigt bra. Svenskans Stefan Thungren tycker den är proffsig, men att det är för bekant, att den inte ”genererar den omvälvande effekt som de första albumen gav” och ger skivan fyra av sex möjliga tärningsprickar.

Själv är jag glad att han är tillbaka Timbuktu. Att han inte längre är en Peps-Persson-kopia eller vad det nu var han försökte med skivan En high 5 och 1 falafel. Att han är T-i-m-b-u-k-t-u igen med nya Sagolandet. Den har stora chanser att bli mitt sommarsoundtrack. Älskar hans formuleringar (till skillnad från Expressens Anders Dahlbom som anser att det är ”för mycket rim utan reson”). Det här är fem-i-tolv-valsen-på-klippans-kant. Bom-shackatack. Min kropp är byggd på blommig falukorv och Jenka. Från första singeln:

 

Fast det är klart. Ingen av låtarna kommer riktigt upp i samma klass som min absoluta Timbuktufavorit, en som ligger bland mina all-time-favorites:

 

Och när vi ändå pratar Timbuktu och grymma låtar. Den här där han hörs utan skånska, på engelska, med Looptroop, är sjukt skön:

Milen denna vecka: CHECK

Till och med 1,2 mil! Ja, om man börjar räkna veckan från söndag, eftersom första rundan sprangs då. I lurarna den där sista backen:

Man lär sig något nytt varje dag

”Blinka lilla stjärna där”. Vera har snöat in på den. ”Hur jag undrar var du är”. Har jag alltid sjungit. Till jag gick på engelska sångstunder och tydligt hörde ”how I wonder WHAT you are”.

Googlade. Visst är det så även på svenska. ”Hur jag undrar VAD du är”. Tänk att man efter dryga trettio års felsjungande får rätta sig…

Säger som Orup

I Stockholm är det kallt.

Datumstrul?

Inte är det väl första april idag inte? Några av husgudarna föll plötsligt pladask.

2010 års tre bästa…

…låtar!

Ett årsskifte liksom tarvar listor av olika slag. I morse hörde jag Cee-Lo och tänkte ”bättre än så här blir det inte”. Men så kom jag på (minst) två till som kan komma att hamna i min all-time-favorite-lista så småningom. Dessa låtar tycker jag är 2010 års tre bästa. Hur ser din lista ut?

Cee Lo Green – Forget you (naturligtvis med originaltexten, inte ”snälltexten” P4 körde i morse…

Oskar Linnros med låten som fick mig att blogga om att leva sig in för mycket:

Robyn skulle man ju vilja ha med gånger tusen typ.

Vad jag missade igår…

Medan jag låg hemma och lät ögonen varas igen, var Mats på vad vi skulle besökt tillsammans. Det svenska Luciafirandet i Westminister Cathedral med Anne Sofie von Otter i spetsen.

Bild http://www.swedishchurch.com

Efter det var han, vänner och kolleger ute och åt och hade hur trevligt som helst tydligen. Jovisst, lite bitter känner jag mig faktiskt. Det har varit lite av en skitvecka. Först Vera som var sjuk, sen Mats som blev dålig så jag missade både min pluggtid och en kul middag på stan, och sen jag som däckade och missade allt ovan. Blä…

She’s Out Clubbin’ Every Night of the Week…

… inte jag direkt, men den är på min hjärna idag. En av mina all-time-favourites:

Fredagsfeeling? Kan du hajja!

Pain of Salvation

Det gäller att vidga sina vyer. Det där med hårdrock är kanske inte riktigt min grej, men när jag fick frågan om jag ville följa med och se Pain of Salvation på HMV Forum här i London sa jag direkt ”ja”.

Och vet du. Jag gillade en hel del av deras låtar. Särskilt tyckte jag om den här (som var betydligt hårdare på konserten igår) och framför allt dess budskap:

Pain of Salvation var förband åt finska Apocalyptica och där gick nog gränser för mina vyer. Ett gäng killar som battlade med cellos samtidigt som de headbangade. Jag sätter ”kanske” på den…

Dig If You Will The Picture…

…of you and I engaged in a kiss.

Vilken låt börjar så? Den och andra var med när vi körde annorlunda introtävling igår. Jag läste en låts inledande rader och det gällde att snabbast sjunga refrängen på den. Jag var ju lekledare, men jag tyckte åtminstone det var kul och jag tror de andra gjorde det också.

Prince är det. Men det vet du va? When Doves Cry. Men den här då? ”You think you’ve lost you’re love, well I saw her yesterday”? Den gick dom bet på igår. Men du, inte googla nu!