Category Archives: Nyheter

Efter Sandy

Vi mår bra. Sandy påverkade oss inte alls. Vi bor ju på Upper Manhattan, värre är det på Lower. Och i Brooklyns Red Hook. Mats som cyklat till jobbet (tunnelbanan ligger fortfarande nere) sa att där inte finns ström från 30e gatan och neråt. Och där är översvämningar. Här är en bild från 14e gatan från igår kväll:

Bild lånad från http://www.nytimes.com

Och den här är från Chelsea, där hela fronten på ett hus blåste av!

Bild lånad från http://www.wpix.com

Men det är bara i NYC. På andra delar av östkusten har Sandy också härjat.

Öga för öga, tand för tand?

En av många anledningar varför jag starkt är emot dödsstraff.

Som svar på frågan.

Frågan om det är ”konst eller bara konstigt”. Damien Hirst omtalade utställning på Tate Modern här i London som jag och Lotta besökte för ett tag sen. Jag håller med Marie som skrev i kommentaren till inlägget med frågan, ”vi kände en hel del äckel faktiskt, och viss fascination. Men, mest – äckel…”

Värst var kossan. Den som var itusågad och… som hade en kalv i magen. Där vände det sig i min mage. Man kunde gå mellan montrarna och studera kossans inanmäte i detalj:

Något annat jag ifrågasätter är konstverket du ser bakom kossan. Damiens berömda prickar. Som i utställningsprogrammet beskrivs som något exakt uträknat. Alla prickar är exakt lika stora och mellanrummet dem emellan är exakt lika stort överallt. Ehh… ja? Som om man skulle göra… en tapet typ. Wow… Not.

Utställningen luktade illa. På riktigt. Där låg ett avhugget kohuvud i en monter som flugor åt av och stället vimlade av fimpar. Fimpar som konst. Lotta som röker ifrågasatte det konstnärliga i den här fimptavlan, medan jag faktiskt ser något lite intressant med den. Alla släckta på olika sätt. Och saker i massor så här tycker jag är… ja åtminstone något dekorativt.

På samma tema har Hirst placerat olika tabletter och piller på rader i smala vitrinskåp. Ett av dessa sålde för rekordsumman 22,8 dollar för fem år sedan.

Och med tanke på de skåp efter skåp efter skåp med tablettaskar och burkar han också ställde ut, fattar man att där fanns piller att ta av:

Ja det ovan är alltså inte ett vanligt apotek – utan konst. Men vad är det som gör detta till konst och apoteket till apotek, undrar jag. Valet att djärvt placera Nuvalucol jämte Paracetamol? Näe det är här jag undrar om Hirst inte bara tänkt ”vad fan ska jag göra med alla de här askarna, undras om jag kan lura på folk dom också… Ja herrejävlar det kunde jag.” Katching. Ytterligare miljoner på kontot.

Men det fanns verk jag gillade på riktigt också. Mest fjärilstavlorna. Mönstret på den här flera meter stora tavlan är helt skapt av fjärilsvingar. Otroligt vackert. Och lite sorgligt med all denna förgängliga skönhet.

Sist i utställningen det enda av Damien Hirst verk med djur i formaldehyd jag faktiskt gillar. Den vita duvan vars vingar dislokaliserats för att likna en ängel.

Damien Hirst-utställningen kan ses på Tate Modern i London till och med den 9 september 2012.

Rapid Response

När jag var på förstahjälpenkurs förra veckan fick jag lära mig något intressant. Något bra. Något jag inte tror finns i Sverige, men som borde finnas överallt.

Rapid Response. Det är ambulanspersonal i bilar, på motorcyklar och på cyklar – som cirkulerar runt London. När ett nödsamtal kommer in åker den som är närmast dit. Så ambulans kanske tar en liten stund med tanke på trafik osv, men en läkare på hoj kan vara där på nolltid och börja livräddandet till ambulansen kommer.

Säkert kostsamt, men kan man mäta liv i pengar? Som sagt, det finns kanske liknande i Sverige som jag inte känner till, men med tanke på den senaste tidens hårda kritik mot SOS Alarm, tvivlar jag.

Jag är en av 63 644 267…

… som sett den. Hittills. Har du? Det har du säkert. Men om inte. Klicka nedan. Se den du med. Jag hoppas 20 april inte går obemärkt förbi.

Jag vet att där finns kritiker som säger att organisationen bakom filmen inte är trovärdig nog, att där är faktafel i filmen och att Kony varken är särskilt aktiv eller farlig längre. Faktum kvarstår. Han har förstört livet för 30 000 barn genom åren – ska det få gå obemärkt förbi? Han är aktiv. Men inte i just Uganda. Bör han inte ställas inför rätta? När världen jagar andravärldskrigetbrottslingar utan att någon reagerar? Det här handlar om de senaste trettio åren. Dessutom tycker jag det är fantastiskt att se att frivilligt engagemang leder någonstans. Som ett motbevis till alla som säger ”men vad spelar det för roll om lilla jag säger nej”.

Flaggfri födelsedag

Vi tänkte vår bebis kanske skulle få flaggdag på sin födelsedag. Men nu har ju redan kronprinsesseparet fått sin bebis. Ingrid? Det får vi veta imorgon. Idag imponerades jag av Daniel som bara timmar efter födseln höll presskonferens om sitt livs största händelse. Själv kunde jag knappt ringa nära och kära med nyheten då dottern kom till världen, tänk då att berätta det för samlad media!

Bild från Kungahusets Facebooksida

När bör ett barn börja förskola?

Jag läser ibland Ebba von Sydows blogg. Hon hänvisar i ett inlägg till Anitha Schulmans blogg och menar att det finns en hets kring förskolan. När bör ett barn börja förskola? Anitha har tydligen mött kritik då hon berättat att hennes och Calles dotter ska börja när hon är dryga året.

Ebba menar att ingen annan än barnets föräldrar kan bestämma vad som är bäst för just deras situation. Och att de som väljer att jobba tidigt och mycket ofta får elaka kommentarer slängda efter sig som ”varför skaffa barn om man inte vill träffa dom”.

Nu vet jag ju inte hur och när dessa kommentarer fälls och hur utbredd kritiken är, men jag kan uttala mig om det omvända. Om att vara hemma länge med sitt barn. Redan innan dottern föddes bestämde jag och Mats att dottern skulle börja förskola först vid 2 års ålder. Väl medvetna om att detta skulle innebära en ekonomisk belastning valde vi ändå att ta ut endast 3 dagar i veckan första året   och 5 dagar i veckan andra året (annars förlorar man sin SGI).

Folk har undrat ”varför”? Och ”är det inte tråkigt att bara vara hemma”. Fast vi ser det inte så. Dottern är bara liten en ytterst kort tid och den tiden vill vi ta tillvara på. På det sättet vi tycker är bäst. Med det inte sagt att vi tycker det är fel att barn börjar förskola tidigare. Det är bara fel för oss.

Ebba tar kort upp även detta omvända. Att kritiken då handlar om att dessa barn inte skulle utvecklas socialt samt att deras föräldrar saknar ambitioner.

Och oj vad jag hört det sistnämnda mellan raderna när folk frågat vad jag gör. Planen var från början att jag och Mats skulle dela på dessa två år ganska lika. Nu blev det inte så. Mats fick jobb i London. Jag och dottern följde med. Och jag fortsatte vara hemma. Och nu har dottern hunnit bli två och ett halvt.

Visst har jag kunnat söka jobb här också. Men då engelska inte är mitt modersmål är det lite trögt med journalistjobb. Och det är inte så att jag är för fin för att hälla upp kaffe på ett fik eller stå i butik. Det hade jag lätt kunnat göra om det var så att det betalade sig.

Ebba skriver i sitt inlägg att en föräldraledighet på ett år är lyxigt ur ett internationellt perspektiv. Om man ser till Storbritannien har hon delvis rätt. Det är lyxigt att ha en betald föräldraledighet. Här har kvinnan 6 månaders betald ledighet, sen får hon vara ledig ytterligare 6 månader obetalt men fortfarande ha rätt till sin gamla tjänst. Efter det är man ute.

Ändå är det få barn som börjar förskola då de är ett år. Anledningen är främst att förskola här är väldigt dyrt. Särskilt i det område vi bor i. Vi var och tittade på en som kostade runt 5000SEK/månad. Med öppettiderna 09-12. Säg mig vilket jobb som på dessa tre timmar skulle betala den avgiften? Andra förskolor har öppet till 15, ytterligare ett fåtal ännu senare. Men oftast måste arbetande föräldrar ha både en förskoleplats och en nanny som hämtar barnet/barnen och tar hand om det under eftermiddagen. Och en nanny kostar också. £8-10/timme är det vanligaste eller om man har au pair runt £100/vecka (för cirka 25 timmars arbete, lägg då till det också kost och logi och då ett extrarum kan kosta flera hundra pund mer i veckohyra blir även en au pair rätt dyr i slutändan).

Här tycker man snarare att det är lyxigt att kunna börja jobba då barnet är ett år. När jag berättar om priser och öppettider för förskolor i Sverige bara gapar folk. Och ändå har Sverige och Storbritannien ungefär samma skattesats…

På många förskolor kräver man dessutom att barnen är blöjfria, vilket kanske får dig att förstå att ettåringar är rätt sällsynta. Vid tre års ålder har man rätt till statlig gratis förskola (I vårt område finns en. Med tillhörande kö. En kö man i princip bara kommer fram i antingen genom syskonförtur eller att man bor typ granne med förskolan).

Allt detta gör att många är hemma med sina barn till de får börja gratisförskolan, eller till de är fyra och ett halvt och börjar skolan. Men även då behöver man en nanny som hämtar på eftermiddagen. Jag har träffat högskoleutbildade kvinnor med relativt lågavlönade jobb, t ex lärare och socionomer som säger att ”visst jag kan gå tillbaka till mitt jobb, men vad är rimligheten med att jag jobbar bara för att hela min lön ska gå till någon annan som tar hand om mitt barn”?

Det är sådant slöseri med kvinnlig kunskap. För det är inte männen som är hemma. Nästan aldrig. Man utbildar kvinnor i många år bara för att låta deras expertis gå till spillo under 5-10 år (de flesta får ju ändå mer än ett barn) då de är hemma med barn. För att de inte har något annat val.

Vi har fått till en halvlösning. Sedan i höstas jobbar jag. Två förmiddagar i veckan. Med mitt eget företag. Mot Sverige. Under denna tid har vi en nanny som tar hand om dottern. Resten av tiden är jag med dottern. Och hur hon inte skulle utvecklas socialt av detta förstår jag inte. Det är ju inte så att man sitter ensam hemma i sitt hus med sitt barn utan att göra någonting. Det säger väl mer om kritikerna än de kritiserade. Här i London kunde det dessutom inte vara enklare att hitta något att göra. Här där det finns en uppsjö av andra mammor i samma situation och därmed massor av aktiviteter.

En vanlig vecka kan se ut ungefär så här:

  • Måndag: Vår hemmafixardag. Tvätta, plocka och baka bröd. Det gör vi tillsammans. På eftermiddagen går vi oftast ut och träffar någon av dotterns kompisar.
  • Tisdag: Jag jobbar förmiddag och dottern går till lekparken eller liknande med nannyn. På eftermiddagen går vi på en svensk lekträff och sedan simmar dottern med Mats.
  • Onsdag: Jag jobbar till lunch och dottern delar nannyn med sin bästis. De går på sångstund. På eftermiddagen går vi oftast till lekparken eller till någon kompis.
  • Torsdag: Antingen innelek i en helskön gymnastiksal eller utelek med kompisar. På eftermiddagen går vi ofta lite ärenden. Handlar, posten mm.
  • Fredag: Vår utflyktsdag då vi far med vänner på zoo, museum eller liknande.

På måndagar och onsdagar har dottern oftast ”vila” hemma. Just nu består den i en film i soffan då jag kan göra annat. Som att blogga. Surfa. Läsa. Pyssla. Och jag gillar ju att fixa. Det får mig avslutningsvis att tänka på ett inlägg jag skrev då dottern bara var ett par veckor gammal. Ett inlägg om hemmafruar. Ett inlägg innan Londonflytten ens fanns på världskartan:

”(…) det verkar vara fult att vara hemmafru. Jag fattar inte. Om Mats tjänade tillräckligt för att jag skulle kunna låta bli att jobba, skulle jag inte tveka en sekund. Jag gillar ju att fixa hemma, tänka ut olika lösningar och leta efter den perfekta stolen, tavlan eller skålen, jag tycker om att laga mat och baka och sylta och safta – och gör det oavsett om jag har ett jobb eller inte. Man skulle kunna säga att det där fixandet är min hobby.

Men om jag var hemma och gjorde det skulle jag vara “hemmafru” och det är fult. Då är det synd om mig som inte gör karriär. Om jag däremot skulle ha… säg skärmflygning som mitt främsta intresse och Mats tjänade så mycket att jag skulle kunna ägna mig åt det 24/7 så skulle jag vara en cool kvinna som förverkligat mig själv. Det är skillnad på hobby och hobby.

Det man istället borde diskutera är att det i arbetslivet i Sverige är näst intill omöjligt att vara hemma med sina barn ett par år om man har möjlighet till det. För det är inget man blingar sitt CV med direkt. Inget som är till ens fördel. Det borde det bli ändring på.”