Plötslig spädbarnsdöd. PSD eller SIDS (Sudden Infant Death Syndrome). Detta oförklarliga, ofattbara och obeskrivligt hemska. Risken att drabbas ökar av samsovning, visar en ny studie läser jag i Svenskan. Det vill säga om bebis sover med mamma och pappa. Så som Vera gör.
Det är en forskargrupp i Wales som jämfört 80 barn som dött i PSD med 169 friska barn. Barnet kan i mammas och pappas säng bli för varma eller av misstag få något över ansiktet som hindrar andningen. Och dö.
Jag blir ju helt kall. Har vi utsatt vårt barn för livsfara? En expert på PSD säger till Svenskan att ”nu finns all anledning att verkligen upplysa föräldrarna om denna risk och stryka under att de minsta barnen ska sova på rygg i sin egen säng bredvid föräldrarnas”.
Vi som haft Vera i vår säng för att alla understrukit små barns enorma närhetsbehov. Och vi har märkt att hon mått bra av det. Hon har också blivit mer och mer självständig. Från att ha legat i min armhåla med bröstet konstant i munnen, ligger hon nu själv mellan oss (förstås med sin egen lite svalare filt) och säger till när hon vill ha mat. Då går vi upp och hon får mat i vardagsrummet för att sedan läggas igen. Bara när hon har svårt att somna om ammar jag henne lite till där i sängen. När hon somnar släpper hon taget och vänder upp huvudet och sover gott mellan mig och Mats.
Borde vi nu bära in spjälsängen i sovrummet och starta om sovkriget? För jag tvivlar ju på att det blir en enkel match, att få Vera att gilla läget där i egna sängen oavsett om den står precis bredvid vår med långsidan borttagen.
Det är så svårt att veta vad som är rätt. Vad man bör göra. ”Om vi försöker lägga henne i spjälsängen, ska vi göra det för vår skull, för att du och jag vill sova bredvid varandra, inte för en studies skull” säger Mats. ”Eller för att BVC ändrar sina rekommendationer” fortsätter han.
Och han har säkert rätt. ”Mer än hälften av de barn som dött i PSD sov med sina föräldrar” rapporterar Ekot. Ja. Mer än hälften. Närmare bestämt 54%. 46% av de som dog sov alltså själva. Nästan hälften.
Samtidigt har jag mycket svårare att tänka om den här studien vad jag tänker om alla nya ät-choklad-må-bra/mobiler-ger-cancer/drick-vin-och-undvik-hjärtsjukdom-studier.
Hur tänker du om samsovning? Vad hade du gjort?
UPDATE:
Hittade en artikel i The Guardian där en av professorerna bakom den ovan nämnda studien säger sig vara förskräckt över medias rapportering och uppmaningar att inte sova tillsammans med sin bebis.
My view is that the positive message of this study is that it says don’t drink or take drugs and don’t smoke, particularly for breastfeeding mothers. We did not find any increased risk from bedsharing. It is a very different message from the one the media picked up. You can say that half the deaths occurred while babies slept with their parents. You could also say that half the deaths occurred while babies were alone in their cots, he says, but: ”I don’t see anybody saying, ‘Don’t put your baby in a cot.
Trots detta varnar man i Storbritannien för samsovning. Man fortsätter hänvisa till studien och citerar den i meningen ”en egen säng bredvid föräldrarnas är säkraste stället för en bebis”. Men man nämner inte fortsättningen som lyder ”Based on evidence from research into Sids it is questionable whether advice to avoid bedsharing is generalisable and whether such a simplistic approach would do no harm. Parents of young infants need to feed them during the night, sometimes several times, and if we demonise the parents’ bed we may be in danger of the sofa being chosen. A better approach may be to warn parents of the specific circumstances that put infants at risk.”
Slutligen säger studiens chefsforskare: ”The study shows that risks for babies whose parents did not smoke or consume alcohol or drugs but who did share their bed with their baby were not different from that for babies in a separate cot.”
