Det är aldrig attraktivt. Att vara för ”på”. Du vet den där dejten man var på och sa ”jag ringer” men aldrig hann ens tänka tanket på ett samtal förrän den man dejtat ringde själv. Om intresset inte var jättestort från början försvann allt hopp för att det skulle öka just i samma stund som telefonen plingade.
Hörde du det, fejjan. Nej jag har inte hört av mig. Inte på länge. Jag har haft annat för mig. Se det som ett tecken. Jag är rätt trött på dig. Låt mig ta nästa steg istället.
Kategorier: Prylar
Mats fotograferade Veras Skypedejt med farmor och farfar i söndags. Dom bor i Malmö. Känns rätt att citera Wilmer X, ”Du kan glömma dina ensamma stunder, du kan lita på teknikens under.” Med sådär skön betoning på e:t i eeeeensamma.
Kategorier: Prylar
Hittade en helt onödig sida via fina Eleonore Nygårds. Helt onödig och såklart jättekul. En virtuell fotoautomat:
Hur kul som helst. Jag kände mig för en sekund som tonåring igen, då man älskade att ta bilder i fotoautomater. Den vid uppgång Drottninggatan på T-Centralen var det oftast kö till! Och det är lika kul idag:
Kategorier: Prylar
Mats vill byta ut vår tjock-TV till en platt-TV. Jag tycker fetingen funkar till den inte funkar längre. Ska det läggas pengar på elektronik vill jag hellre lägga dom på dessa snyggingar, jag vill ha den stående varianten:
Kategorier: Prylar
Ja applikationer. iPhone-applikationer. Jag har precis upptäckt tjusningen med dessa små saker man laddar hem till sin telefon. Favoriten kommer från Style där man kan kolla in världens alla visningar direkt i luren. Något att roa sig med under amningen. För visst är det mysigt att sitta och titta på Vera när hon äter, i början har vi ju ögonkontakt och har det hur härligt som helst. Men efter en stund sluter hon ögonen och där kan jag då sitta i en halvtimme till. Så telefonen är lite av ett tidsfördriv då.
Mina andra applikationer (so far) är:
Om du har en iPhone, vilken är din favoritapplikation? Vad har jag missat?
Kategorier: Prylar
Kanske inte lika äntligt som sommaren i visan, men dock äntligt. Jag kan inte påstå att jag är särskilt imponerad av min operatör Telenors handhavande av denna affär och det ska mycket till för att jag efter den här abonnemangstidens slut ska fortsätta vara deras kund.
Den 31 juli, dagen då nya iPhonen släpptes bokade jag en telefon i butik. Klockan var väl halvtolv ungefär. Jag har mycket svårt att tro att alla dom som under den månad och tre veckor det tagit för min iPhone att hitta hem till mig hann in i butik före mig. Då skulle det varit ett grymt tryck i Telenorbutikerna den morgonen och eftersom jag gick förbi en sådan vid tiotiden vet jag att så inte var fallet.
Butiken där jag bokade min telefon har för övrigt inte hört av sig än. Den jag fått fick jag efter en beställning hos Kundtjänst. Den gjorde jag 14 augusti, något tjejen jag talade med sist (ja jag har ju förstås ringt och frågat typ tusen gånger hur det går och blivit lovad telefon ”nästa vecka” varje gång) lät förvånad över. ”Oj, redan den fjortonde… vänta ska jag kolla…” Sen fick jag ett SMS med besked om att min telefon var på väg. Och nu är den alltså här:
Dessutom står det orderdatum 17 september på bipacksedeln… Känns som att något gått galet, men inte har jag fått vare sig kompensation eller ens en ursäkt för det. Så nästa gång jag ska förnya mitt abonnemang, lär det bli med annan operatör. Synd bara att det är två år till dess…
Kategorier: Prylar
Jag vill ha en! Du vet en sådan som man ofta ser användas i amerikanska filmer. När matavfall bara schwooooop dras ner i avloppet, mals ner och försvinner:
Det verkar enklare än att kompostera, är ändå miljövänligt och är lättare än att pilla upp gamla matrester ur diskhon. Dessutom ska det erkännas att det för egen del går åt en del onödigt hushållspapper för att göra detta. ”Men varför inte använda en sådan där plastspade” kanske du tänker. För det går inte. Vårt avlopp ser ut så här, så man får verkligen PILLA upp matrester:
Jag är inte säker på hur det är i resten av landet, men jag misstänker att reglerna är desamma som i Stockholm. Att det till för ett år sen inte var helt enkelt för en privatperson att få installera en avfallskvarn. Nu har man tänkt om. Den tidigare avgiften har slopats och Stockholms Vatten uppmanar nu folk att skaffa en kvarn. Matresterna omvandlas nämligen till biogas. Här snackar vi ett grönt val.
Ett kilo matrester ger 1,2 kWh biogas i reningsverket och biogasen i sin tur används bland annat i reningsverkets gasmotorer. Ett kilo matrester får en person ihop på ungefär fem dagar (galet!) och biogasen det genererar skulle räcka för att driva en glödlampa nästan ett dygn.
Priserna varierar, från cirka 2000 till 6000 kronor för en kvarn som klarar ett normalstort hushåll. Det skulle jag tycka att det är värt för att slippa pilla gammal skit och dessutom vara miljömedveten på en gång. Ingen dålig bonus!
Kategorier: Prylar
I våras blev vi med Volvo. Innan dess har vi glatt tuffat Sverige runt i en gammal Renault. R5:an eller ”smultronet” har den lystrat till. Samma bil som Mats en gång tog körkort i! Vänner har gjort narr av ”konservburken” som dom kallat vårt smultron.
Smultronet som ju är sött, litet och lättparkerat och bensinsnålt. Det kan inte bli bättre. Och tvärtemot vad man skulle kunna tro finns där lastutrymme. En gång flyttade vi en säng med R5:an:
När Volvon tog R5:ans plats köpte min pappa henne. Han har lika ömma tankar om smultronet och kallar henne ”sin franska hundkoja”. Hon har putsats upp, fixats i ordning, lötts hel och är nu ute på vägarna igen. Hon ska bli bilen som min lillebror tar sitt körkort i.
Men innan det ska hon göra debut på vita duken. I våras ringde nämligen ett produktionsbolag till Mats och förklarade att dom sett Smultronet parkerad, kollat upp bilregistret och hört av sig. Dom var i desperat behov av en röd Renault 5:a till filmen ”Prinsessa”. En sådan hade använts under inspelningarna i Trollhättan, men dom var inte säkra på att den bilen skulle klara resan till Stockholm så dom ville använda vår. 500 kronor senare och ett löfte om inbjudan till galapremiären blev alltså R5:an en moviestar.
Snart även på en biograf nära dig. Synd bara att vi missar galapremiären. Inbjudan trillade in igår och den 7:e september har vi nog helt andra saker för oss och jag tror att det är liiiite för tidigt för barnvakt…
Kategorier: Fest, Family & Friends · Prylar
Jag har ingen legitimation. Jag har tappat min. Det gjorde jag i London. När jag bodde där. För fem år sen! Minst! Jag tror dessutom inte att det var i slutet av min Londontid, så det kan vara ännu längre sen. Under tiden har jag använt mitt pass som ID och eftersom det funkat har jag inte kommit iväg för att fixa ett nytt leg. Och det är alltid det där fotot som är gisslet. Man ska komma iväg och ta det…
Men så igår när jag gick förbi Vasagatan där Journalistförbundet ligger, där jag ansöker om legitimation, så insåg jag att dom har öppet en kvart till, hinner jag bara fixa en bild så… Varpå jag sprang till Centralen, jo faktiskt s-p-r-a-n-g med tjocka magen och allt. Hittade en fotoautomat och insåg att jag inte satt min fot i en sådan på bra länge för där hade det hänt grejer sen sist. Du vet det säkert, men jag som tydligen är helt världsfrånvänd när det gäller fotoautomater blev förvånad över några saker. Dels att man kan betala med kort, att man kan välja bort bilder och ta nya, att det går supersnabbt och att det var rätt dyrt. 70 spänn.
70 kronor är ju inte en summa som tillåter att trettonåringar med skralt i kassan kan hoppa in i båset fyra, fem stycken och ta kuliga bilder. För det gjorde åtminstone jag när jag var typ tretton. Ju fler man var där inne, desto bättre. Och då kostade en remsa med fyra bilder typ femton spänn.
Men nu är det gjort. Fotot är taget, ansökan är påskriven och om tre veckor har jag min nya legitimation och kan efter fem år (minst…) lägga ner passet i byrålådan.
Idag ska jag springa mindre för vet du… jag har lite träningsvärk efter gårdagens språngmarsch på… ja vad kan det ha varit, 300 meter! Här snackar vi otränad tjockis!
Det var länge sen det damp ner riktiga foton i min brevlåda. Riktiga som i sådana man kan ta i, bläddra bland i handen, kanske sätta in i en ram. Men när jag fick ett erbjudande från Fujifilm om 50 gratisbilder var jag tvungen att utnyttja det. Gratis är alltid gott och nu sitter jag här och blir nostalgisk:
Det är ju så mycket roligare att både titta på och visa ”riktiga” foton än att kolla på dom i datorn. Avskyr att se bilder så, där är det ju sällan någon urskiljning heller, man tittar på ALLT, inte bara dom utvalda bästa bilderna som det ju blir när man gjort album. Jag brukade vara riktigt duktig på att göra album. Har väl ett trettiotal i hyllan. Från bilderna som togs med första egna kameran på klassresa i sexan.
När jag sen gick över till digitalkamera blev jag sämre, men sen ett tag tillbaka försöker jag komma ikapp genom att göra fina fotoböcker på nätet som sen kommer hem inbundna och klara. Det är lite pyssel, men det är kul pyssel och det blir super!
Kategorier: Prylar
Idag kom Linda med söta Tilda och hälsade på. Dom hade med sig en present, en ”näsfrida”. Det här ska tydligen vara Guds gåva till föräldrar med snoriga barn. Men som Linda sa själv ”man tycker det ser äckligt ut när andra gör det, men med sitt eget barn är det en helt annan sak”. Med en näsfrida suger man alltså bort bebisens snor. Men utan att man får det i sin egen mun för det. Hoppas jag.
Kategorier: Graviditet · Prylar
Tina på kundtjänst. Hon har tjänat pengar åt er idag. Jag vet att det är småpotatis i sammanhanget, men när jag ringde Tina var jag redo att säga upp mitt abonnemang. Tina fick mig istället att teckna ett nytt.
Jag trodde lätt att jag idag skulle ha min nya iPhone. Den jag var inne och beställde samma dag den släpptes i Sverige. Jag var på Telenor på Götgatan 71 i Stockholm och fick informationen att ny leverans skulle komma inom en vecka, högst två. Jag fick skriva namn och nummer på en lapp så skulle man höra av sig till mig.
Så när jag igår gick förbi en Telenorbutik kikade jag in och frågade hur statusen på nya iPhonen såg ut. Det har ju gått två veckor nu. Till min förvåning berättade butiksbiträdet att en ny leverans kommit och tagit slut men att ytterligare nya skulle komma. Han tyckte det var väldigt konstigt att jag inte hört något, jag som varit ute så tidigt, så han rekommenderade mig att gå tillbaka. Dessutom berättade han att man nu hade en datoriserad lista och att dom små lapparna inte längre användes (på tiden kanske, hallå stenåldern…).
Sagt och gjort. Jag gick in i butiken på Götgatan idag, frågade lugnt och sansat om när man kan tänka sig att kunna köpa en ny iPhone och får till svar ”om en vecka eller två”. Hade jag hört den förut? Ja… Blev jag tillfrågad om jag ville skriva upp mig på en lista? Nej. Jag vet inte hur det här butiksbiträdet tänkt att jag skulle veta när dom nya telefonerna skulle komma.
Så jag berättar att jag var inne för två veckor sen och beställde en, och får frågan vem jag talat med. Jag berättar det och får veta att ”hon har semester nu, så det är inte så mycket att göra”. Typ. ”Dessutom fick vi bara tre telefoner till butiken och dom tog ju snabbt rätt slut som du förstår”. Tre telefoner? Tänk, det har jag faktiskt svårt att tro…
Jag blev ombedd att återigen skriva mitt namn och telefonnummer på en liten lapp, inte bli införd på någon datoriserad lista. Han skulle lägga in mig sen, menade han. Sen… Jag är ledsen att jag inte riktigt litar på ”sen” från Telenor längre. ”Hur vet jag att det dyker upp en telefon den här gången” frågar jag. Han blir märkbart irriterad och säger ”men det är SJUTUSEN beställda”. ”Vadå, sjutusen hit, till den här butiken” undrar jag. Såklart inte. ”Nej, sjutusen till Stockholm”. Och vad är det då som säger att det inte är en pytteleverans på tre lurar som når just den här butiken igen?
”Jag kan inte göra något mer för dig” säger killen med ett leende som var så forcerat att det inte kunnat lura någon. Han tyckte jag var skitjobbig. Det syntes.
”Jo, det kan du” menade jag ”nu hamnar jag ju sist på listan, jag som var här första dagen, jag borde ju i princip kunna bli garanterad en ny telefon när dom kommer”. Men garantier finns förstås inga. ”Du får väl lägga in mig högre upp på listan då, det är ju inte mitt fel att ni fuckat upp era små post-it-lappar” säger jag. Och jag tycker heller inte att det är mitt jobb att föreslå lösningar. ”Ja, jag ska det, sen” svarar han nu ännu surare. Sen.
Jag var sjukt irriterad på hans ovilja att hjälpa till, men sa ändå ”okej jag vet att det inte är du personligen som sumpat min lapp, men hon som gjort det är inte här och jag måste ju få uttrycka mitt missnöje, jag ber om ursäkt om du tycker jag varit otrevlig”. Någonstans förväntade jag mig en ursäkt tillbaka, men det kunde jag ju glömma. Istället började han prata med några andra kunder som kommit in som för att visa din-tid-är-slut-nu och sa ”jag ringer när dom nya telefonerna kommit”.
Jag måste säga att jag tycker det här var kundvård under all kritik. Hur svårt hade det varit att säga ”men oj vad galet, jag lägger genast in dig på listan och skriver 31 juli istället för 14 augusti eftersom du ju faktiskt var här då. Jag kan fortfarande inte garantera dig en telefon, men du borde vara en av dom som får en vid nästa leverans”. Jag hade varit nöjd med det. Helnöjd. Jag menar finns inga telefoner, finns inget att göra. Men trevlig och tillmötesgående kan man faktiskt vara. Särskilt när en kund blivit felbehandlad.
Sjukt irriterad gick jag ut ur butiken och ringde istället kundtjänst. Jag ville inte ha mer med Telenor att göra och ville veta hur man avslutar sitt abonnemang. Och det ska mycket till för mig att byta abonnemang. Jag har haft Telenor sen Dackefejden. Eller åtminstone sen dom hette Europolitan (vilket ju är nästan lika länge sen som Dackefejden)!
Men så pratade jag med Tina. Tina berättade att hon kunde beställa en iPhone åt mig och skicka den hem till mig. Troligtvis inom en vecka, men eventuellt dröjer det två. Och det gör ingenting. Jag ville bara ha konkret hjälp, bli tagen på allvar, få en ursäkt för att man tappat bort mig i administrationen. Inte bli flinad åt och ombedd att återigen skriva mitt namn och nummer på någon liten jävla lapp man kan ha bort.
Dessutom berättade Tina att varje Telenorbutik är egen. Typ franschising. Så det räcker för mig att dissa Telenorbutiken på Götgatan 71. Dom suger nämligen.
Tack Tina!
Kategorier: Prylar
Jag ska ta körkort. Eller rättare sagt, jag ska försöka ta körkort. Vi ska framför allt försöka ta oss tiden. Så småningom. Det är ingen panik, men nu har vi alla papper klara. Körkortstillstånden finns och handledarutbildningen avklarades igår kväll.
Det är ju typ gratis om man kör privat, tänkte jag. Men så fel jag hade. Det är ändå ett rätt dyrt, billigt körkort:
Summa: 5080
Kategorier: Prylar
För fyra/fem år sen köpte jag min Canon PowerShot A620. Den har varit min trotjänare och har haft sin självklara plats i väskan eller i fickan. Jämt. Utom dom gånger jag velat leka lite mer med bilderna och istället packat min systemkamera, Canon EOS400D. Men nu är det dags att skrota 620:an. Den har åkt i golvet otaliga gånger och har inte längre sin forna form. Linsskyddet har bit för bit lossnat under sommaren och när linsen nu fick en repa vilket resulterade i bilder med en suddig fläck på fanns ingen återvändo.
Ett tag funderade jag på att byta ut både den lilla digitala och systemkameran mot en mittemellankamera. En Panasonic Lumix LX3 eller en Canon PowerShot G10. Samtidigt är dom ju båda lika stora och klumpiga som min gamla PowerShot och det enda jag haft att klaga på när det gäller den är just storleken. Plus att det känns lite tråkigt att inte ha alla möjligheter man har med en systemkamera.
Så efter att ha nött och blött och läst och funderat hela sommaren, slutade det med att jag igår gick förbi Fotokungen och köpte mig en liten Canon IXUS100IS (ja, jag gillar Canon…). Den fotar bättre än A620:an, den filmar i HD, den är oerhört liten och smidig och ungefär hälften så dyr som Lumixen eller G10:an. Min nya följeslagare. Jag hoppas och tror att jag kommer bli nöjd.
Klicka på HQ-knappen efter du tryckt ”play” för bättre ljud och bild.
Kategorier: Prylar
Sitter med Mats iPhone och testar hur den är att blogga med.
UPDATE: Ja… det blir nog en iPhone ändå. Mats har erbjudit ett bytlåne av telefon en vecka så jag kan känna mig alldeles säker, men den är ju rätt rolig… Det enda jag är negativt inställd till är touch-screen och storleken. Gillar inte kladdiga skärmar och tycker luren är aningens klumpig.
Kategorier: Mobilblogg · Prylar
|
FÖLJ QUEENSTREET
