Category Archives: Skönhet

Skev uppfattning

Det är märkligt det här med utseende. Och vad hjärnan gör med bilden man ser i spegeln. Mycket verkar det som om jag ser till mig själv. Åt både det ena och det andra hållet.

Kollade genom bilder från vännen Ida. Ser foton från då jag var relativt nyförlöst förra våren. Jag hade gått upp mycket under graviditeten (ca 25 kilo). Jag klädde mig ledigt och visste såklart att jag inte såg ut ”som vanligt” men jag kände mig ändå halvbekväm vissa dagar. Men när jag ser bilderna nu. Aaaaaaaah. Är min första tanke. Ungefär. Jag är ju… Tjock! Ja tacka fan för det. Man blir liksom det när man går upp 25 kilo. Vad trodde jag? Det är som att hjärnan lite lindade in tjockheten i bomull i mitt huvud så jag inte skulle se den ordentligt, eftersom jag hade betydligt viktigare saker att tänka på (kanske Mats också som fnissande sa ”är det en kudde du har där under klänningen eller” när jag visade honom). Eller så gjorde lyckoendorfinerna av att ha fått barn igen att hjärnan helt enkelt sket i det. Vad vet jag. Men om jag såg det här i spegeln idag hade jag väl knappt gått ut.

 

Och sen skevheten åt andra hållet. Kanske ännu värre. När jag såg ut så här för sisådär fem-sex år sen, ja då var jag inte alls nöjd. Tyckte minsann jag kunde gå ner lite. Jamen var då liksom? Vad är hjärnans problem? Eller är det bara min skalle som är helt skev?

img_1219

Men han är i alla fall väldigt len nu

Mats: Den där nya tuben i duschen, är det tvål eller?
Jag: Du menar den som det står HÅRinpackning för torrt HÅR på eller?
Mats: Eehh… Ja…
Jag: Näe. Det är inte tvål.

Funderar på ett klipp?

En längre page med lång snedlugg, kan det vara något?

Klipp klipp

Strax före jul var vi hos frisören med storasyster för allra första gången. Det var arton pund i sjön. Trots stol som såg ut som en bil och film på iPhonen bara skreks det. Dessutom klipptes det bara rakt av. ”Det där kan jag lika gärna göra själv” tänkte jag och klickade hem en ordentlig sax från Amazon. Nåja. Det var inte helt lätt. Sitta still är inte riktigt en nästantreårings grej. Men klippt blev det. En halv decimeter rykte och det är hyfsat rakt.

Downsizing

Vännen Camilla har levt i kappsäck i ett år. Nu när hon börjar packa upp alla sina saker hon inte sett på 12 månader inser hon att hon har. För mycket.

Jag känner väl igen mig. Jag började för länge sen försöka leva efter en-in-en-ut-devisen. Det är inte slaviskt så. Men det funkar rätt bra. När man står där i affären ifrågasätter jag faktiskt. ”Är den här svarta koftan snyggare än den jag har, eller är den på något sätt ett komplement till den”.

Dessutom har jag blivit usel på att impulsshoppa. Så usel att jag går miste om saker jag hade velat ha. Detta därför att jag alltid måste jämföra. Försäkra mig om att just de skorna jag sett är de bästa. När jag letat i varje affär och dammsugit internet och kommit fram till att skorna är ett bra köp – ja då är de ofta slut…

Jag har ju också haft begränsat med saker med mig hit till London. En del av garderoben har legat undanpackad i Stockholm. När vi så i somras var tvungna att gå igenom förrådet passade jag på att göra mig av med det jag faktiskt inte saknat. Jag sålde, slängde och gav bort.

Samma sak har jag gjort här i London. Det jag inte använt sen vi flyttade hit har jag gjort mig av med. Även sådana där små kärlekshistorier. Som min Sophia Kokosalakiklänning jag tycker är så vacker. Men som jag aldrig känner mig fin i. Den fick till slut, efter mycket kläm och tänk, försvinna på Ebay. Och Christian Wijnants vars mönster jag älskar men vars överdel jag aldrig gillat – ja den fick efter en sväng hos skräddaren bli till kjol.

Även badrumsskåpet har åkt på sin del av downsizing. Alla tusen olika hårprodukter och sjuttonmiljoner ögonskuggor jag aldrig använder – de har rykt och kvar är bara saker jag använder i princip dagligen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mats tycker fortfarande att jag har alldeles för mycket prylar och att jag handlar en massa (loppis kan liksom inte räknas in i en-in-en-ut-systemet, eller inte-köpa-på-impuls-regeln, så där dyker en del nya prylar upp…) men jag själv känner mig riktigt nöjd.

Klipp, klipp, klipp

Förra graviditeten hade jag bättre hår än någonsin. Fällde inte ett strå och det växte så det knakade. Det här är någon gång efter förlossningen, för det fortsatte vara friskt och fint så länge jag ammade:

Den här gången är det precis tvärtom. Där ligger en liten pälsmössa i avloppet efter varje hårtvätt och det är trött, nött och fnasigt. Så idag hos frisören sa jag ”klipp av ordentligt, minst en decimeter”. Varpå han sa ”men neeeeeeeej”. Varför? Det ser ju helrisigt ut. Det är något med engelska frisörer. De vågar liksom inte. Det är bara fjutt-fjutt-fjutt och man ser ingen som helst skillnad. ”Ta så mycket du tycker är nödvändigt då” kompromissade jag. Men när han till slut var klar hade en decimeter ändå rykt. Sa ju det… Det är kort, men friskt.

Och vansinnigt rakt. Vad är det med frisörer och deras plattänger egentligen?

Mina fina lack

Har hittat två favoriter som kommer hänga med länge. OPI’s Honeymoon Sweet på fingernaglarna och Chanels Rouge Noir på tånaglarna: