Kategoriarkiv: Skönhet

Skev uppfattning

Det är märkligt det här med utseende. Och vad hjärnan gör med bilden man ser i spegeln. Mycket verkar det som om jag ser till mig själv. Åt både det ena och det andra hållet.

Kollade genom bilder från vännen Ida. Ser foton från då jag var relativt nyförlöst förra våren. Jag hade gått upp mycket under graviditeten (ca 25 kilo). Jag klädde mig ledigt och visste såklart att jag inte såg ut ”som vanligt” men jag kände mig ändå halvbekväm vissa dagar. Men när jag ser bilderna nu. Aaaaaaaah. Är min första tanke. Ungefär. Jag är ju… Tjock! Ja tacka fan för det. Man blir liksom det när man går upp 25 kilo. Vad trodde jag? Det är som att hjärnan lite lindade in tjockheten i bomull i mitt huvud så jag inte skulle se den ordentligt, eftersom jag hade betydligt viktigare saker att tänka på (kanske Mats också som fnissande sa ”är det en kudde du har där under klänningen eller” när jag visade honom). Eller så gjorde lyckoendorfinerna av att ha fått barn igen att hjärnan helt enkelt sket i det. Vad vet jag. Men om jag såg det här i spegeln idag hade jag väl knappt gått ut.

 

Och sen skevheten åt andra hållet. Kanske ännu värre. När jag såg ut så här för sisådär fem-sex år sen, ja då var jag inte alls nöjd. Tyckte minsann jag kunde gå ner lite. Jamen var då liksom? Vad är hjärnans problem? Eller är det bara min skalle som är helt skev?

img_1219

Men han är i alla fall väldigt len nu

Mats: Den där nya tuben i duschen, är det tvål eller?
Jag: Du menar den som det står HÅRinpackning för torrt HÅR på eller?
Mats: Eehh… Ja…
Jag: Näe. Det är inte tvål.

Funderar på ett klipp?

En längre page med lång snedlugg, kan det vara något?

Klipp klipp

Strax före jul var vi hos frisören med storasyster för allra första gången. Det var arton pund i sjön. Trots stol som såg ut som en bil och film på iPhonen bara skreks det. Dessutom klipptes det bara rakt av. ”Det där kan jag lika gärna göra själv” tänkte jag och klickade hem en ordentlig sax från Amazon. Nåja. Det var inte helt lätt. Sitta still är inte riktigt en nästantreårings grej. Men klippt blev det. En halv decimeter rykte och det är hyfsat rakt.

Downsizing

Vännen Camilla har levt i kappsäck i ett år. Nu när hon börjar packa upp alla sina saker hon inte sett på 12 månader inser hon att hon har. För mycket.

Jag känner väl igen mig. Jag började för länge sen försöka leva efter en-in-en-ut-devisen. Det är inte slaviskt så. Men det funkar rätt bra. När man står där i affären ifrågasätter jag faktiskt. ”Är den här svarta koftan snyggare än den jag har, eller är den på något sätt ett komplement till den”.

Dessutom har jag blivit usel på att impulsshoppa. Så usel att jag går miste om saker jag hade velat ha. Detta därför att jag alltid måste jämföra. Försäkra mig om att just de skorna jag sett är de bästa. När jag letat i varje affär och dammsugit internet och kommit fram till att skorna är ett bra köp – ja då är de ofta slut…

Jag har ju också haft begränsat med saker med mig hit till London. En del av garderoben har legat undanpackad i Stockholm. När vi så i somras var tvungna att gå igenom förrådet passade jag på att göra mig av med det jag faktiskt inte saknat. Jag sålde, slängde och gav bort.

Samma sak har jag gjort här i London. Det jag inte använt sen vi flyttade hit har jag gjort mig av med. Även sådana där små kärlekshistorier. Som min Sophia Kokosalakiklänning jag tycker är så vacker. Men som jag aldrig känner mig fin i. Den fick till slut, efter mycket kläm och tänk, försvinna på Ebay. Och Christian Wijnants vars mönster jag älskar men vars överdel jag aldrig gillat – ja den fick efter en sväng hos skräddaren bli till kjol.

Även badrumsskåpet har åkt på sin del av downsizing. Alla tusen olika hårprodukter och sjuttonmiljoner ögonskuggor jag aldrig använder – de har rykt och kvar är bara saker jag använder i princip dagligen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mats tycker fortfarande att jag har alldeles för mycket prylar och att jag handlar en massa (loppis kan liksom inte räknas in i en-in-en-ut-systemet, eller inte-köpa-på-impuls-regeln, så där dyker en del nya prylar upp…) men jag själv känner mig riktigt nöjd.

Klipp, klipp, klipp

Förra graviditeten hade jag bättre hår än någonsin. Fällde inte ett strå och det växte så det knakade. Det här är någon gång efter förlossningen, för det fortsatte vara friskt och fint så länge jag ammade:

Den här gången är det precis tvärtom. Där ligger en liten pälsmössa i avloppet efter varje hårtvätt och det är trött, nött och fnasigt. Så idag hos frisören sa jag ”klipp av ordentligt, minst en decimeter”. Varpå han sa ”men neeeeeeeej”. Varför? Det ser ju helrisigt ut. Det är något med engelska frisörer. De vågar liksom inte. Det är bara fjutt-fjutt-fjutt och man ser ingen som helst skillnad. ”Ta så mycket du tycker är nödvändigt då” kompromissade jag. Men när han till slut var klar hade en decimeter ändå rykt. Sa ju det… Det är kort, men friskt.

Och vansinnigt rakt. Vad är det med frisörer och deras plattänger egentligen?

Mina fina lack

Har hittat två favoriter som kommer hänga med länge. OPI’s Honeymoon Sweet på fingernaglarna och Chanels Rouge Noir på tånaglarna:

Torrt tips

Torrschampoo är ju en rätt trist grej. Men också en rätt bra pryl. Åtminstone om man som jag kanske inte alltid hinner. Vissa mornar är galna och man vill bara komma ut med liten V och inte behöva vänta ytterligare 45 minuter vilket det tar att tvätta och torka mitt hår. Då har den här kompisen kommit till undsättning:

Till skillnad från andra torrschampoon jag provat känns håret på riktigt (ganska) fräscht av detta. Lukten är också mer okej än andras. Den doftar tvål rätt och slätt. Dessutom funkar den bra för att pumpa upp volymen lite i håret också.

Kostar dryga 60 kronor och räcker lääänge… jag vet att det finns bl a på Åhléns hemma och på nätet på Eleven.

Swish, swap, fillibombombom

Jag vet att där varit några i Sverige, men jag missade alla. Kläd-swaps. Här i London verkar de poppa upp både här och var och folk arrangerar även egna små swaps hemma hos sig. Så i lördags for jag och vännen Anna till Old Spitafiels Market för deras swap som vissa kallar swish

Med fyra plagg i väskan, fyra plagg jag aldrig använder, men som är fina, hoppades jag få byta till något annat kul. Fyra grejer jag faktiskt kan använda. Jag hade en kofta, en scarf, en kjol och en topp.

Vi lämnade in våra saker, fick en biljett för varje inlämnat plagg och tog en promenad till Dalston, tog bussen tillbaka ner till Old Spitafields Market igen via den berömda bagelshopen på Brick Lane (en… bagel, varken mer eller mindre, god – men kanske inte skäl för hypen och kön) och var bra taggade över att se vad vi skulle få chans att byta med. Då vi klev in på marknaden möttes vi av den här synen:

Om vi blev besvikna? You bet. Besvikna och… fulla i skratt. Ja vad ska man göra? Där var några ensamma rack med halvtaskiga trasor, efter en runda med närmare titt såg jag… ingenting jag ville ha. Eller okej då, där fanns ett par Sass & Bidé-jeans jag kunnat chansa på, en sammetsjacka som såg rätt söt ut och en leopardkofta som skulle kunna funka om den stylas rätt. Men att hitta tre ynka saker man möjligtvis kunde tänka sig, det kändes som ett fett misslyckande.

Vi fick lämna området och vänta på att bli insläppta för själva swappen. Anna och jag bestämde oss snabbt för att helt sonika försöka ta tillbaka våra egna plagg. De var ju bäst där. Och trots att där bara var runt 40 personer så… hann vi inte! Våra prylar snappades upp direkt! Folk slet saker av galgarna och sprang. Eftersom vi inte kände oss asangelägna var vi inte lika taggade. Armbågarna fick vänta.

Jeansen och sammetsjackan gick de med. Leopardkoftan lyckades jag dock få med mig. Sen gick jag omkring och tittade på vad som fanns kvar och beslöt att jag inte ville ha något, vare sig till mig själv eller till eventuell framtida swap (nej då, jag har inte gett upp den här kuliga idén än, där finns fler och någon måste väl vara bra). Anna tog inget.

Man brukar prata om win-win-situationer. Vi trodde detta skulle vara en sådan, men det var snarare en lose-lose-LOSE-situation. Vi förlorade pengarna inträdet kostade, vi förlorade fyra plagg och vi var tvungna att shoppa oss lite lyckliga på Benefit på väg hem…

Lackat och klart

För första gången sen jag var gravid har jag lackat naglarna. Inte för att jag inte kunnat med Vera. Det är snarare så att jag valt att inte göra det för att jag inte säkert kunnat veta när jag skulle få tid att ta bort det, alternativt fixa till det. Och sådär halvtrasigt nagellack är det värsta jag vet. Hellre då omålade.

Men idag blev det ändring. Jag menar Vera är faktiskt så stor nu att jag kan både lacka naglarna medan hon gör något annat, och ta bort det.

Naturligtvis blev det i gamla favoriten, Chanels svartröda.

Vem behöver leksaker?

Vera är som en skugga efter mig om dagarna. Då jag står i badrummet och gör mig klar tycker Vera allt är rätt trist. Det spelar ingen roll om man tar in leksaker, hon lessnar ganska snabbt ändå. Men om hon får pilla med riktiga saker, som de här gamla sminkburkarna och tuberna jag tvättat ur och lagt i en necessär åt henne. Ja då kan hon stå där nöjd och fixa ända till jag är klar:

Nyklippt

Alltid hos bästa Hanna E. Nu dock på ny salong. Den tredje jag hakar på henne till! You heter den och ligger på Birger Jarlsgatan 37 i Stockholm. Det är tydligen paret som ägde Toni & Guy tidigare som öppnat eget. Och med sig har de tagit ett gäng gamla T&G-frisörer. Skön stämning, schysst lokal, gott kaffe, übertrevlig receptionist (heter det så på en frisörsalong?) och ”Personal Jesus” i steron. Bara en sån sak.

Frågade Hanna om hon inte kunde komma hem till mig varje morgon och fixa finaste beachlockarna. Hon sa att hon gärna flyger över bara för det. Haha!

Inget för äckelmagade

Hur mycket hår kan man egentligen tappa?
Jag vet att man en tid efter förlossning lider en del håravfall (något med graviditetshormonerna som gör att man inte tappar hår alls, när de sen går ur kroppen försvinner allt det hår man borde tappat, typ) men nu, TIO månader efter? Och det har pågått vadå, typ ett halvår.
Fortfarande plockar jag upp motsvarande en liten pälsmössa i avloppet efter att jag tvättat håret. Hur länge ska det vara så här?

Bättre sent än aldrig

Dessa hade förstås suttit fint häromdagen, men men… nästa gång.

Såååå orutinerat

Hur tänkte jag där? En hel dag i solen helt utan solskyddsfaktor? Jag som brukar köra på SPF tusen typ. Men igår alltså, nada. Som synes. En stycke röd näsa och två stycken knallröda axlar. Hur jag tänkte? Inte alls tydligen…

More Power To Ya

Nu har jag använt den ett par veckor, Cliniques Lash Power Mascara. Jag som varit Kanebos Sensais 38-graders-mascara trogen i många, många år. Men Cliniques variant med samma funktion – det vill säga den är vattenfast till du tvättar dig med minst 38-gradigt vatten, den är faktiskt strået vassare. Lite bättre borste ger lite längre fransar. Me like. Trodde inte jag skulle överge trettioåttagradaren, men nu blir det Clinique för mig i fortsättningen.

Testing testing

Jag har länge använt Kanebos, eller Sensai som dom heter nu, 38-graders-mascara. Det är den enda som inte fäller på mig. Men så skrev någon, jag tror att det var i en kommentar till ett av Camillas inlägg, att Clinique har en mascara med samma funktion (dvs som är vattenfast upp till 38 grader) fast med bättre borste. Så nu när jag skulle köpa ny mascara blev det till att pröva något nytt. Återkommer med omdöme.

Scrunchiens återkomst???

Är den på väg tillbaka? Kommer vi använda scrunchies igen? Du vet, dom där hårsnoddarna med tyg runt om. Jag hade dom i alla upptänkliga färger och material, jag sydde dom till och med själv. Sen blev dom plötsligt ett enormt no-no. Men idag när H&M lanserade sin Garden Collection, så såg jag dom igen:

Bild lånad från hm.se

Jag såg dom redan förra året. På American Apparel. Men jag hoppades det var en engångsgrej. Att ingen annan skulle haka på. Men nu. H&M. Och eftersom H&M klär halva svenska folket, kommer vi då se scrunchies överallt lagom till sommaren?

Dom har redan synts på både Catherine Zeta Jones, och hemska tanke på en av mina stilikoner, Sienna Miller:

Bild lånad från http://www.stylelist.com

Det enda jag kan tänka på är Sex & The City-avsnittet där scrunchien hade huvudrollen:

Allt kommer tillbaka. Inte trodde väl jag att jag skulle få se vare sig axelvaddar eller cykelbyxor igen, vilka var trogna följeslagare till scrunchien. Och för mig är scrunchien som cykelbyxan. Been there, done that, bought the scrunchie… Inte i mitt hår i sommar. I ditt?

Som ny

Det var sju månader sen sist, så när jag idag klev in hos favorit-frisör-Hanna på Altoego var det mer än välbehövligt. Fick dock spara mer än jag trott, så farligt slitet var det visst inte. Önskar det alltid kunde se så här välfönat ut (det här är dock en snöstorm senare… från sol till yrväder på fem röda – det var huvudstaden idag), men jag och hårtorken är inte bästa vänner. Får aldrig riktigt till det. Något som gjort att jag oftast hoppar helt och låter det självtorka istället.
Vilket är ditt bästa fönknep?

Tre veckor senare…

”Synligt vackrare hud på tre veckor”. Det var vad nya duschtvålen från Dove lovade. Tvålen jag nu testat i tre veckor.

Så har då min hud blivit vackrare? Njae… det kan jag nog tyvärr inte påstå. Jag hade i ärlighetens namn inga höga förhoppningar om det heller, för sådana där löften infrias väldigt sällan. Läs typ aldrig. Jag har krackelerad hud på smalbenen, särskilt om vintrarna, och jag märker faktiskt ingen skillnad alls.

Men det fanns saker jag gillade med tvålen. Ändå. Dels doftar den gott. Dels känner man sig inte stram i huden efteråt, vilket jag ibland kan göra av vissa duschtvålar – huden blir inte synbart vackrare, men doftbart godare och icke-synbart mjukare. Men det bästa, konsistensen. Krämig som tusan och löddrar ordentligt. Sådär på-film-löddrar. Funkar perfekt till att raka benen, glöm rakkrämen, den här tvålen räcker.

Till minuskontot adderar jag, förutom det icke-infriade-löftet, även förpackningen. Den har samma typ av självförslutande öppning som Heinz upp-och-ner-vända ketchupflaskor och alla som testat den vet väl? Den suger. Det kommer först ingenting, sen ingenting, sen allt på en gång! Och nej, jag pratar inte om den gamla hederliga glasflaskan, utan squeezeflaskan som man gjort just för att det ska vara lättare att få ut produkten. Eller hur? Prova ”man har gjort den så för att den ska ta slut fortare och du måste köpa fler” tänker misstänksamma lilla jag. Det är omöjligt att få ut bara en liten klick. Allt eller inget, det är vad som gäller.

Men plussen överväger minusen och jag kan absolut tänka mig att den här tvålen fortsätter bo i vårt badrum. Inte minst för att den var överlägsen till benrakningen.

Vill du testa? Skriv in en kommentar här nedan så lottar jag ut provflaskorna jag har.

UPDATE: Jag kör enklast möjligast. Först till kvarn. Och eftersom jag har tio provflaskor och det nu finns tio kommentarer så stänger vi! Ni som kommenterat, maila er adress så skickar jag flaskan!