Alla fel

Jag tuggar tuggummi.
Storasyster: Vem är det på ditt mun?

Mammas mamma

Storasyster vet ju att lillasyster kom från mammas mage. Och att hon själv legat däri och varit bebis. Men när jag sen förklarade att jag också varit bebis och legat i mormors mage asgarvade hon. Som om att jag dragit värsta skämtet. ”Nääääe” sa hon ”inte min mormor”.

Hej könsroller

Tydligen så har jag fått min äldsta dotter att tro att pappa är den enda som kan laga saker här hemma. Inte så konstigt då jag ofta säger ”pappa kan laga den när han kommer hem”. Mest för att jag själv just då inte har tid och behöver en bra ursäkt, men ibland också för att jag faktiskt inte kan.

Men så häromdagen då det inte kom ljud i TV:n började jag pilla bland sladdarna. Storasyster tittade skeptiskt. Men så plötsligt. Voilà. Ljud!

”Mamma, du kunde” utbrast storasyster ”du är faktiskt riktigt stark”!

Ilfärd till sjukhuset

Vi påskpysslade ju. Men det var inte bara idyll. Storasyster tog några av plastbitarna och satte för ögonen. Kul skämt.

Tyckte vi. Men så plötsligt såg jag hur hon pillade i ögat. Och såg. Ett av de där småsmå plastögonen. I hennes öga.

Vi tittade. Pillade lite. Hon grät. Mats tog henne under armen och sprang ner till sjukhuset. Det ligger ju bara ett par kvarter bort. Men tack och lov. I väntrummet lyckades hon själv blinka ut det. Glad som en lärka kom hon hem och sa ”mamma, jag lagade mig, jag räddade mig själv”! Puh…

Mina ord ur hennes mun

”Måste dela med sig lilla gumman”.

Prutt

Dottern på pottan, jag på toa. Jag pruttar. Dottern:
”Som elefant mamma, tuuuuuut”.
Jo just det… Som en elefant… Det är jag det…

Encore

Det är inte lätt att hålla isär uttrycken. Dottern vill ha allting ”en gång till”. ”En gång till juice mamma”. ”En gång till gunga”. Det är ju inte fel. Fast heller inte rätt.

Fel fast kanske rätt ändå

Dottern har antingen blandat ihop ”liten stund” och ”lång stund”, eller så är hon bara smart och försöker förvilla oss. Hon säger ”mamma jag titta TV:n bara länge stund”.

En liten sväng

Det är så roligt att höra dotterns uttryck nu när pratandet utvecklas dagligen. Nyss när vi skulle ut frågade jag ”ska vi gå till lekparken”? Hon svarade ”nej, inte lekparken, vi går ut en sväng”.

Och det är ju mina ord exakt. ”Vi går ut en sväng” innebär oftast en tur där dottern tar sparkcykeln och vi går till vårt lilla centrum, handlar lite mjölk, tittar in i secondhandaffären och kollar in deras leksaker, postar något kanske och köper en blomma. Så vi gick ut en sväng.

Gissa om jag säger så…

Igår råkade jag få med mig vantar, trots vårvärmen.

Dottern: Mamma sätt på vantar.
Jag: Näe men det behövs inte. Det är så varmt.
Dottern: Jooo, sätt på vantar, lilla gumman (samtidigt som hon klappade mig på kinden).

Bä bä vita lamm

Igår var vi på Kentish Town City Farm som firade 40-årsjubileum. Dagen till ära hade ett litet lamm valt att göra entré i världen. Vi gick förstås för att titta på underverket. Det låg i höet med mamma får bredvid sig.  Dottern konstaterade snabbt,”liten bebis, har varit i mammas mage”. Jag blev rätt paff. Visst. Vi pratar mycket om bebisen i min mage, om att den ska komma ut snart, om att dottern också varit där och hon har sett otaliga filmer av sig själv som liten plutt. Men ändå. Att det gått in så hade jag inte fattat. Där stod jag imponerad och stolt medan dottern mest bekymrade sig om en helt annan sak. ”Men mamma, var är pappa får”.

Chokladbollens raka motsats

Innan föräldrautbildningen igår lagade jag och dottern mat. Och bakade chokladbollar. Jag stack när Mats kom hem men påminde dottern först att hon skulle berätta för pappa att där fanns efterrätt.

Jag: Säg till pappa sen att det finns chokladbollar i kylen.
Dottern: Pappa, vill ha… (funderar) vill ha snöboll!

Kom och köp konserverad gröt

”Allt går att sälja med mördande reklam”. Eller hur var det nu? Ja dottern tror i alla fall att allt går att köpas för pengar. Om hon inte hittar något säger hon helt sonika ”köpa ny”. Om allt.

Dottern: Vattenpölen borta.
Jag: Ja, den har försvunnit.
Dottern: Måste köpa ny vattenpöl.

Let’s Go

Intressant hur dottern börjar blanda språken fast vi bara pratar svenska hemma. Hon möter naturligtvis engelska dagligen, så det är väl inte konstigt. Ändå blir jag fascinerad varje gång det händer. Och imponerad över att det inte bara är ord, utan att de faktiskt hamnar i rätt sammanhang. Som när leksaksfisken Nemo åkte med på sparkcykeln:

”Kom då Nemo! Let’s Go!”

Dasshumor

Jag: Kommer du ihåg var pappa varit?
Dottern: I Basselååna.
Jag: Just det.
Dottern: Som toaletten.
Jag: Va?
Dottern: (ljudar övertydligt) Baaajjsselåna!

Pökeet

Mats är på blixtvisit i Barcelona för jobbets räkning. Dottern räknar ändå med att han ska hinna handla present.

”Pappa Basselååna. Vad kan vara i pökeet” säger hon.

Känn pressen, Mats!

”Du heter jag”

Det var inga som helst problem att börja prata om mig själv i tredje person med dottern. Det kom sig alldeles naturligt. Jag tänkte inte ens på det. Man gör väl det för att förenkla för barnen gissar jag?

Men nu. Nu när dotterns språk utvecklas i raketfart. Nu när hon börjar använda pronomen. Nu får jag anstränga mig för att inte säga ”mamma gör si” och ”mamma gör så”.

Dottern övar och övar. Det är bra knepigt det där. ”Du heter jag” säger hon. Och det gör hon ju. ”Ja, du är du och du är också jag, och jag är jag och för dig är jag du…” Ja man kan ju förstå att det är lite förvirrande ibland!

Gott & Mixed. Typ.

Dottern pratar oftast svenska. Men hon kan även många engelska ord. Framför allt sjunger hon ofta på engelska. Men emellanåt kommer även en blandad mening. Som hennes senaste fixering. Småpengar. Plötsligt utbrast hon ”mycket pengar, yes please!”

Jag är beredd att hålla med! Mycket pengar. Yes please!

Tipsigt och tokigt

Linda K tipsar om Tokboken. En bok där man kan skriva in alla kul grejer som ungarna säger.

Och precis som Linda skriver, så måste man ju inte ha just Tokboken (även om den ser väldigt fin ut) utan man kan naturligtvis ha vilken liten bok som helst.

Själv tänker jag mig att det blir antingen Tokboken eller kanske en bloggbok via Blogg till bok så småningom med kategorin ”Ur barnamun” härifrån min blogg.

”Längtar efter dig, borta”

När Mats och dottern kom hem från sin senaste Sverigehelg sa jag till henne ”åh jag har längtat efter dig”.

Det där låg och grodde hos henne någon dag och sen började hon säga ”längtar efter dig” både då hon varit borta och då vi varit tillsammans hela dagen. Hon hade ju uppenbarligen förstått att det var en ömhetsbetygelse, men inte riktigt hur den skulle användas.

Så jag förklarade. Att man brukar säga så då någon varit borta. Att man längtat. Så nu säger hon, både vid återseende och vid kramar då vi inte varit ifrån varandra, ”längtar efter dig, borta”.