Jag längtar till ikväll. Då ska Mats, jag och Vera fira Lucia. Inte för att Lucia är min favorithögtid, utan för att jag inte sett någon av mina två darlings sen i lördags morse! Då åkte de till Sverige för att hälsa på Veras farmor och farfar. Allt har gått jättebra, Vera hade lite svårt att somna första kvällen, men utöver det verkar hon ha trivts som fisken.
Själv hade jag skrivit en lång lista vad jag skulle göra en hel helg alldeles själv. Den första sen i somras. Fotbad, vanligt bad, plugga, julklappsshopping, julklappsinslagning, dricka vin och se på film, läsa den där boken Ida tipsade om för en evighet sen som bara legat på nattduksbordet, färga en klänning osv osv. Men högst upp på listan stod förstås ”sova en hel natt själv”.
Det blev inte riktigt som planerat. Halsont och ögoninflammation har gjort att jag mest legat nedbäddad hela helgen. Visst har jag sovit, men sjuksömn är inte riktigt samma sak. Inte när man vaknar en gång i timmen av att man inte kan svälja. Och inte när ögonen är konstant svullna så det känns som man inte sovit alls ändå.
Lite plugg har jag fått gjort. Någon film och lite TV-serier har kollats. Dock inte i sällskap av vin. Snarare kompisen Alvedon… Resten har jag bara strukit från listan. Det får bli en annan gång.
Det spelar ingen roll. Det enda som är viktigt nu är att få träffa Mats och Vera ikväll igen. Jag måste säga att deras avfärd var rätt tårdrypande för min del, men efter det – ja efter det har det varit skönt att få vara alldeles själv en stund. Jag vet att de flesta säger att de bara längtar ihjäl sig hela tiden då deras barn är bortresta, men att jag njutit betyder inte att jag inte älskar mitt barn lika mycket, det betyder för min del enbart att jag ju vet att de kommer tillbaka snart, att jag vet att de har det bra och att vi snart är tillsammans igen! Det gäller att ta tillvara på tiden på bästa sätt.
Glad Lucia!
Publicerat i Barn, Vardag
