Ormtjusare

Vad är egentligen tjusningen med att äga en orm? Jag kan fatta att man vill ha ett husdjur. En hund att träna, en katt att mysa med, jag kan till och med förstå estetiken med ett akvarium – men en orm? Den går (såvitt jag vet) inte att dressera, den verkar inte direkt kramvänlig (boan undantagen då och den vill man väl inte kramas av) och inte är de direkt vackra att se på.

Läser om hur man hittat (ytterligare) en orm ute i det fria. Och av vad jag läst tidigare har jag förstått att det inte är helt ovanligt att folk skaffar orm olagligt och sen när de inte vill ha den längre, helt enkelt släpper ut den i naturen. Den här gången var det en pyton som krälade omkring i Norrköpingstrakten.

Så du ormtjusare. Upplys mig. Vad är tjusningen med att vara ormägare?

PS. Mats har garanterat redan läst om pytonen. Han är livrädd för ormar och är som ett läskpapper när det gäller nyheter om ormar. Och troligtvis är han inte ensam, eftersom i princip varenda tidning i Sverige tagit upp pytonupptäckten. Eller så är det nyhetstorka. 

Annonser

2 responses to “Ormtjusare

  1. Men gud vad sjukt! Man kan ju inte bara länga ut djuret i naturen när man tröttnat! Vad är det med folk?!

  2. ”länga” är nåt mellanting mellan ”slänga” och ”langa” … typ 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s