Det där med att somna…

Dotterns sömn har aldrig varit en enkel match. Först sov hon enbart vid bröstet. Sedan bara om hon var i rörelse (det promenerades otaliga mil den vintern). Länge gräts det en himla massa med mig eller Mats sittandes bredvid sängen lugnande, vaggande, sjungande. Naturligtvis har det funnits ”enkla” perioder däremellan. Men de känns rätt lätträknade. Och fortfarande vaknar hon minst en gång varje natt.

Nu har sömnsvårigheterna nått oanade höjder. Efter att i somras ha bytt ut spjälsängen mot vanlig säng var läggandet en rätt mysig historia. Vi valde tre böcker, kröp tillsammans ned i sängen, läste och sedan mös vi och jag sjöng tills hon somnade. Visst, det kunde ta sin lilla stund (allt mellan 10-45 minuter) men det var ändå okej. Det var en fin stund.

Hon är fortfarande med på böckerna. Hon vet att det ska sovas. Hon lägger sig i sängen utan protester. Men sen. Efter sagorna. Då ska det drickas vatten, snurras runt, tas av och på strumpor, av och på täcke, av och på filt, fixa och trixa och prata. Hela tiden. Sova – det ska hon då rakt inte. Jag säger nej. Jag slutar sjunga om hon inte ligger ner. Jag hjälper henne inte på med strumporna efter att hon tagit av sig dom utan säger ”du behöver inte dom när du sover, vi sätter på dom sen”. Jag säger bestämt (och till slut argt) nej då hon klättrar ur sängen. Jag lyfter tillbaka henne. Hon blir arg och skriker. Ja och sådär håller vi på. Det kan ta en bra bit över timmen innan hon till slut somnar. Ibland när jag märker att hon nästannästan somnat, är det som att hon kommer på sig själv att ”jäklars, nu höll jag ju på att somna, bäst att fara runt lite så jag piggar på mig igen”.

Hon kanske ska hoppa över dagssömnen, tänker jag? Men å andra sidan. När hon väl somnat, då sover hon gärna 2 timmar. Är inte det ett tecken på att hon fortfarande behöver den vilan (svaret lär vi få i eftermiddag/kväll eftersom upprinnelsen till det här inlägget var en misslyckad läggning nyss)?

Hon kanske ska lägga sig senare på kvällen? Men å andra sidan. Hon lägger sig inte särskilt tidigt. Vi börjar vid åtta och då gäspar hon ofta rejält. Och med tanke på läggningsritualen sover hon sällan före nio. Det är ju inte direkt tidigt…

Hon kanske ska varvas ner mer innan? Men å andra sidan. Jag tycker att en nedvarvningstid som börjar med ett bad klockan sju, alternativt med lunch och mys innan dagvilan – borde räcka.

Jag tog fram Stora boken om barn och läste att ”2-åringen behöver få bråka. Han behöver träna sig i att sätta emot. (…) I hans trots finns en fråga. Han undrar hur han ska göra, hur långt han kan gå, vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. (…) Genom att klart och tydligt visa var gränserna går tar de vuxna på sig ett ansvar. Små barn kan inte överblicka sina beslut och handlingar. De mår inte bra av att känna att de kan manipulera sina föräldrar”.

Jag är helt med där. Men hur gör vi det rent praktiskt? Hur applicerar vi det på sovandet? Om man går ut ur hennes rum, då går hon också ut. Eller så går hon ut och Mats eller jag ligger kvar – och det man jag ju göra… länge. Och man kan ju inte tjuvhålla henne kvar i sängen, det kan ju aldrig leda till att hon vill ligga där frivilligt.

En snabb googling på ”tvååring som inte vill sova” visar att jag är långt ifrån ensam. Det förstod jag ju. Där finns otaliga berättelser som mina. Men inga tips på hur det ska bli bättre. Det är bara ”åh jag har det precis som ni”. Inget ”jag hade det som ni och gjorde så här”.

Har du? Några bra tips? Vad ska vi göra? Hur hjälper vi henne till ro?

Annonser

14 responses to “Det där med att somna…

  1. Samma visa här somliga kvällar. Snurra runt i sängen, prata, tramsa, täcke av och på, dricka vatten etc, etc. Inte aktuellt att byta ut spjälsängen för C ännu för då kommer det bara att bli ett evigt bärande tillbaka…
    Ni har säkert redan testat, men vi kortade ner middagsluren till ca 1 h då vi märkte att hon var för pigg på kvällen och det har funkat lite bättre då. Än så länge behöver hon vila på dagen och kan sova länge, länge om hon inte väcks. Om hon sover längre än 1 1/2 timme och till senare än 1330 på em så vet man att det i regel blir en långdragen läggning (hon lägger sig vid 20-tiden)
    Ser fram emot dundertipsen som ska trilla in här nu 😉

    • Värt att fundera på. Om man ska korta dagsömnen. Jag har hittills varit av uppfattningen att om ett barn sover – då är hon/han trött och behöver det. Jag har därför (nästan) aldrig väckt.
      Är C likadan även till lunchluren? Det är V…

  2. Pingback: Kallt konstaterande | Queenstreet

  3. Jag tror att du är på helt rätt spår ang middagsluren – den behövs nog inte i samma utsträckning längre. Våra barn har slutat sova middag mellan 2 och 3 års ålder, och på slutet sov de snarare 25-45 minuter än 1-2 timmar.

    Sen tror jag att det här med att sova på dagen till viss del är en ”vana”, på samma sätt som man som vuxen kan vänja sig vid att sova en timme varje eftermiddag (hrm…) så att man blir trött på eftermiddagen fast man inte egentligen behöver det (för det gör man inte när man är 20-årig student…hrm…;-) ). Så jag har varit lite ”tvärtom” dig och alltid hållit koll så att dagssovandet inte blir för långt så att nattsömnen blir lidande och definitivt väckt dem när det känns som att de sover länge på dagen (om de inte är sjuka eller så, då ökar ju sömnbehovet).

    Själva läggningsrutinen tror jag inte att det är nåt ”fel” på, precis som det står i boken så frågar hon om det verkligen är så att hon ska sova nu och ni måste nog (tyvärr) orka fortsätta svara ja genom att lägga tillbaka henne i sängen och säga nej till ”påhitt” som täcke hit och dit, strumpor av och på etc. Inte kul, men kanske går det lättare om hon är tröttare pga kortare dagssömn.

    Massa lycka till och hoppas att det vänder snart!

    • Haha, jo nog hade jag kunnat sova en lunchlur varje dag om tillfälle getts! 🙂
      Tack för tips! Grejen med dotterns dagsömn är ju att den inte är på 25 minuter, utan på 2 timmar! Hade den varit kort hade jag utan problem valt bort den, nu känns det som att hon nog kan behöva vila en stund om dagen iom att hon sover så länge. När hon väl somnat….

  4. Hej tjejen,
    Jag är ingen expert men har också en dotter som inte tyckt att sova är nåt man ska prioritera när man kan göra så mkt annat… Vi tog bort A:s dagsvila redan vid två års ålder då vi insåg att hon inte somnade på kvällarna. Vi höll på i flera timmar tills vi insåg att hon var helt enkelt inte trött. Dagsvilan togs bort och ersattes med jobbiga och gnälliga eftermiddagar då hon var så trött att hon höll på att stupa. Men så länge man inte satte henne i en bil efter kl.14.00 och höll igång henne med bus och lek, så funkade det och hon somnade helt däckad vid till en början sjutiden, och numera närmare åtta.

    När hon var i V:s ålder fick hon aldrig sova mer än en timme på dagen. Jag har alltid väckt henne, även nu. Hon sover gärna länge på morgonen men om det ska funka med en rymt på 11-12 timmar per dygn så väcker jag henne mellan 7-7.30 och lägger henne vid 20 tiden.

    Lycka till med sömnen. Man kan bara prova sig fram men också inse att alla barn är olika. Vissa barn behöver bara inte så mkt sömn ; – ).

    Kram
    J

    • Vem är expert?! Haha. Du är det mer än jag då A är lite äldre än V, så jag tackar och tar emot tipsen! Vi försöker oss fram här och de flesta verkar ju eniga om att kvällarna blir bättre av mindre dagsömn. I dagsläget skulle hon ju bara sova ca 10 timmar/dygn om jag tog bort den helt, men kanske blir det som med A, att hon börjar sova längre om nätterna istället. Hoppas!
      Kram!

  5. Nej, till lunchluren somnar hon självmant utan någon hjälp alls så V är kanske inte lika trött.
    Jag tänkte också så förut att om ett barn sover så behöver det sömnen, men på kvällen går ju den sömnen ändå åt pipan eftersom det tar sådan tid. Funkar det däremot så blir ju antalet sovtimmar per dygn ändå detsamma fast fler nattetid.
    Puh, den där sömnen…

    • Grejen är att hon gäspar och gäspar och gäspar. Och rätt var det är ligger hon blickstilla och andas tungt för att sen liksom komma på sig själv och snurra runt för att jaga bort sömnen. Suck… vi jobbar vidare!

  6. Hej Mikaela!
    Vi som många andra har också samma ptoblem med sonen. Han är trött men leker och har sig in i det sista. Mig kör han mindre med men nu när B är pappaledig så ser jag ju att han oftast somnar innan Efe.
    Jag brukar ju låta han få leka en stund men ett skarpt ”EFE” brukar han lugna ner sig och somna på några minuter. Av det jag läser här så förstår jag ju att han testar sin gräns och min gräns går ju tills det att jag säger ifrån. Dom är smarat dom små liven.

    • Problem med sömnen verkar vara mer regel än undantag! Vad skönt att Efe slutar när du säger till honom. Det gör V i kanske… en halv minut. Sen är hon igång igen. Testa gränser – jajamensan! 🙂

  7. Pingback: Den sömniga följetongen | Queenstreet

  8. Intressant att läsa alla kommentarer här! Vi är också inne i en trixig sömnperiod med F. Han somnar utan problem på kvällarna, men vaknar sen mitt i natten och verkar pigg. Han är bara 15 månader och sover oftast en tupplur på 1 (ibland 2) timmar per dag och stupar i säng mellan kl 19-20.

  9. Pingback: Året som gick « Queenstreet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s