Hur jag sprängde min moraliska gräns

Jag tycker det är vackert med päls. Men jag har inte kunnat övertyga mig moraliskt om att det är riktigt. Och jag tillhör dom som fnyst åt argumentet ”men det är ju secondhand, då är det inte samma sak”. Inte samma sak? Det är väl exakt samma sak oavsett om det var igår eller femtio år sedan djuren dödades? Dessutom. Den som gjorde sig av med den gamla pälsen köper troligtvis en ny. Och så var det hela igång igen.

Men som en mellanväg har jag tänkt mig en jacka av lamm där man liksom kammat ut pälsen. Som den på Zara i höstas. Jag förutsätter att en lammpälsjacka kommer från djur som faktiskt ändå blivit mat. Säga vad man vill om det, men jag tror vi behöver äta kött. Jag har därför haft en bevakning på Ebay på en grå lammpäls ett tag.

Men så plötsligt hände det. Jag klickade in för att se vad en säljare som hade just en sådan där lammpäls mer sålde. Och utan att jag visste ordet av så budade jag på en mink-cape från 60-talet. Mink! Och jag vann… Och nu hänger den här. Och den är fantastiskt fin. Men vad hände egentligen? Ja jag har absolut inga ursäkter. Det var verkligen enbart ytligheten som tog över…

Tänker mig den till vardags över en jeansjacka och på väg till fin fest över blåsan. Nu har jag en mage som liksom tar fokus från allt, så modellen från Ebay får visa mitt dåliga samvete:

Tack mamma och pappa för den här julklappen också.

Annonser

One response to “Hur jag sprängde min moraliska gräns

  1. Åååh, den är ju suuuperfin!!!! Använd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s