”Du heter jag”

Det var inga som helst problem att börja prata om mig själv i tredje person med dottern. Det kom sig alldeles naturligt. Jag tänkte inte ens på det. Man gör väl det för att förenkla för barnen gissar jag?

Men nu. Nu när dotterns språk utvecklas i raketfart. Nu när hon börjar använda pronomen. Nu får jag anstränga mig för att inte säga ”mamma gör si” och ”mamma gör så”.

Dottern övar och övar. Det är bra knepigt det där. ”Du heter jag” säger hon. Och det gör hon ju. ”Ja, du är du och du är också jag, och jag är jag och för dig är jag du…” Ja man kan ju förstå att det är lite förvirrande ibland!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s