Recension: The Descendants

Såg den i kväll. Filmen som fick två Golden Globes. Bästa drama och bästa manliga skådis. George Clooney som den försummande fadern som plötsligt, då hans fru hamnar i koma efter en båtolycka, måste ta hand om sina två döttrar.

George Clooney i en dramatisk roll. En som han gör bra. Intressant, tänkte jag och räknade med att gråta floder. Men när ljuset tändes i salongen vände jag mig till vännen Anna och sa ”jag kände ingenting”. Hon hade tänkt exakt samma sak.

George Clooney var helt oengagerande. Hans minspel var detsamma filmen igenom. Han fick mig inte att känna någonting. Jo förresten. Han fick mig att då och då titta på klockan. Och då innehöll filmen ändå familjedramer som död, otrohet, sörjande barn, knarkande ungdomar och demens. Ändå. Noll känsla.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur den här filmen kan ha fått två tunga Golden Globes. Och jag hoppas den inte kammar hem någon av de fem Oscarsstatyetter den är nominerad till.

Annonser

2 responses to “Recension: The Descendants

  1. Naj! Fasiken va trist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s