Månadsarkiv: februari 2013

Familjen Maskerad

Vad gör man inte för att liva upp tillvaron?

Annonser

En alldeles särskild typ av hunger

Vid kvällstandborstningen.
V: Mamma jag är hungrig.
Jag: Precis innan vi ska gå och lägga oss?
V: Ja.
Jag: Okej. Det finns äpple.
V: Näe.
Jag: Lite yoghurt då?
V: Näe.
Jag: Kiwi?
V: Nej men mamma. jag är hungrig på en kaka ju!

Fredags(ut)Flykt: Inställt pga influensa

Precis som förra veckan ändrades våra utflyktsplaner. Influensan dröjer sig kvar. Inte bara är jag trött på feber och snor. Jag har ständigt dåligt samvete över att jag är sämsta föräldern. Hemmamamma och sjuk går inte ihop. Turligt nog har Mats kunnat gå lite tidigare från jobbet några dagar (och jobbat ikapp då barnen somnat) plus att vi har grymmegrannen som tog Vera en hel dag tillsammans med sina två tjejer. En dag hade vi också barnvakt (Min TorsdagsTur som blev sängliggande den med). Men igår. Ja då var jag solo med tjejerna hela dagen. En prommis i lite affärer i krokarna med ovan nämnda granne. Lunch hemma. Läggning av liten och film för stora medan jag kunde vila. Var p l a n e n. Om lilla somnat. Det gjorde hon inte. Såklart. Så istället klädde vi på oss och gick en sväng till. Så hon kunde somna i vagnen. Runt våra kvarter. Till leksaksbutiken. Köpte batteridrivet tåg att utöka tågsamlingen med. Och när lillan vaknat i vagnen gick vi hem och byggde tågbana resten av eftermiddagen.

Varför just idag?

Lilltjejen vägrar vila. Vi har försökt snart en timme. Dags att ge upp. Men varför skulle det hända just idag?
#forfarandeinfluensa

Skev uppfattning

Det är märkligt det här med utseende. Och vad hjärnan gör med bilden man ser i spegeln. Mycket verkar det som om jag ser till mig själv. Åt både det ena och det andra hållet.

Kollade genom bilder från vännen Ida. Ser foton från då jag var relativt nyförlöst förra våren. Jag hade gått upp mycket under graviditeten (ca 25 kilo). Jag klädde mig ledigt och visste såklart att jag inte såg ut ”som vanligt” men jag kände mig ändå halvbekväm vissa dagar. Men när jag ser bilderna nu. Aaaaaaaah. Är min första tanke. Ungefär. Jag är ju… Tjock! Ja tacka fan för det. Man blir liksom det när man går upp 25 kilo. Vad trodde jag? Det är som att hjärnan lite lindade in tjockheten i bomull i mitt huvud så jag inte skulle se den ordentligt, eftersom jag hade betydligt viktigare saker att tänka på (kanske Mats också som fnissande sa ”är det en kudde du har där under klänningen eller” när jag visade honom). Eller så gjorde lyckoendorfinerna av att ha fått barn igen att hjärnan helt enkelt sket i det. Vad vet jag. Men om jag såg det här i spegeln idag hade jag väl knappt gått ut.

 

Och sen skevheten åt andra hållet. Kanske ännu värre. När jag såg ut så här för sisådär fem-sex år sen, ja då var jag inte alls nöjd. Tyckte minsann jag kunde gå ner lite. Jamen var då liksom? Vad är hjärnans problem? Eller är det bara min skalle som är helt skev?

img_1219

Jorå, den här bebisen med

Igår var det ärtsoppepremiär för vår minsta fröken. Vet att många höjt på ögonbrynen då vår annars petiga stora tjej faktiskt alltid älskat ärtsoppa. Första gången hon fick det var hon dryga året och det lät höga ”mmmmm” om henne efter varje tugga.

Lillan var nästan lika förtjust. Men de där ”mmmm-en” kom först på riktigt när pannkakan ställdes fram. I små små bitar så hon kunde äta den själv. Lycka för en snart ettåring.

Fel Fika Tänk #2

Fritt WiFi. Nej inte vi. Vi vill inte ha folk som gör om vårt fik till sitt kontor.

Tre fel.

Första. Det lär vara få som kan driva kontor med cafésorl som bakgrundsmatta.

Andra. Varenda jäkel har en smartphone dessa dagar och vill kunna kolla mailen när man tar en fika. Gratis. Så det handlar inte om en kontorslös snubbe med laptop.

Tredje. Kolla på Starbucks här. Tycker det är exempel nog. A l l a vet att de erbjuder fritt WiFi. Och inte är det så att där finns små minikontor vid varje cafébord där. Själv brukar jag ta en långfika för att sköta mailande och annat på datorn de dagar vi har barnvakt, och jag hamnar nästan alltid på Starbucks. Tack vara WiFi’t. Verkligen inte kaffet…

Bjussa på’t. Gör det bara.