Skev uppfattning

Det är märkligt det här med utseende. Och vad hjärnan gör med bilden man ser i spegeln. Mycket verkar det som om jag ser till mig själv. Åt både det ena och det andra hållet.

Kollade genom bilder från vännen Ida. Ser foton från då jag var relativt nyförlöst förra våren. Jag hade gått upp mycket under graviditeten (ca 25 kilo). Jag klädde mig ledigt och visste såklart att jag inte såg ut ”som vanligt” men jag kände mig ändå halvbekväm vissa dagar. Men när jag ser bilderna nu. Aaaaaaaah. Är min första tanke. Ungefär. Jag är ju… Tjock! Ja tacka fan för det. Man blir liksom det när man går upp 25 kilo. Vad trodde jag? Det är som att hjärnan lite lindade in tjockheten i bomull i mitt huvud så jag inte skulle se den ordentligt, eftersom jag hade betydligt viktigare saker att tänka på (kanske Mats också som fnissande sa ”är det en kudde du har där under klänningen eller” när jag visade honom). Eller så gjorde lyckoendorfinerna av att ha fått barn igen att hjärnan helt enkelt sket i det. Vad vet jag. Men om jag såg det här i spegeln idag hade jag väl knappt gått ut.

 

Och sen skevheten åt andra hållet. Kanske ännu värre. När jag såg ut så här för sisådär fem-sex år sen, ja då var jag inte alls nöjd. Tyckte minsann jag kunde gå ner lite. Jamen var då liksom? Vad är hjärnans problem? Eller är det bara min skalle som är helt skev?

img_1219

5 responses to “Skev uppfattning

  1. Knasigt det där! Att man inte bara kan acceptera och älska sin kropp. Äta rätt och träna för att kroppen mår bra av det, inte för att man vill se snygg ut. Det är så svårt det där.

  2. Nämen finaste, tycker ju alltid du är finling. Jag är så glad att du inte tyckte du var tjocksmock då för vem skulle jag ätit kakabulle med. Fredagsfika med banan jay right det hade ju funkat😉. Jag vet känslan, kollade Bo bilder härom dagen. Bilder som jag visat dig tror jag. Det är jag och pattarna. Godetid varför sa min familj inget, det var dop och vällde över både häran och däran och dopbilder det är ju inget man spar och visar hahaha eller hur.!

  3. Men eller huuuuuur!
    Du är ju jättevacker, både då och nu (du har ju för guds skull just fött barn på de övre bilderna – man ÄR inte smal då)! Och du är defintivt smal på den nedre! Jag var också väldigt smal innan jag slutade röka (men kanske framför allt innan alla IVF-försök), jag sprang tjejmilen, undvek socker och tyckte att jag bara borde gå ner liiite i vikt. Förstår idag inte varför jag inte var nöjd. Tänker att risken är stor att jag en dag tittar på foton från idag (nu har jag ju gått upp en del gravidkilon – reeeedan – så kanske ska jag inte tänka på just nu men nuförtiden, liksom) och har samma tankar om sisådär 10 år eller så… Försöker se det jag gillar. Varför är det så svårt??? Hjärnskada?

  4. Nej du är inte ensam🙂 Men det är ganska kul att se såhär i efterhand. Tur det finns bilder som påminner om både det ena och andra! Märkligt hur ens hjärna funkar och det där ”aldrig nöjd när man borde varit nöjd inte kunnat infinna sig” P&K😉

  5. Jag tror att en stor del kommer av det monstruösa mediala brus som vi utsätts för varje dag, som skapar den där utopiska bilden av hur en kvinna ska se ut och vara, Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s