Snart ska jag iväg och träna. Det är första gången Mats och Vera är själva en kväll. Och Vera dag och kväll är som… ja, som natt och dag för att köra en Hegerforsare. Eldprov. Mats är lugn, jag nervös. Men där finns massor av utpumpad mjölk och som Mats säger, det värsta som kan hända är att hon skriker. Vilket hon ju gör om kvällarna ändå. Det där med att komma till ro för natten är inte hennes grej.
Själv har jag mitt eget eldprov. 90 minuter intensiv träning för första gången sen… ja jag har glömt, så länge sen är det.
… eller om hon inte gjorde det. Märklig historia det där och jag inser att jag är sen på bollen, men jag har lite mindre tid att hålla koll dom här dagarna, av förklarlig anledning (läs världens sötaste Vera). Men… det sägs ju alltså att en välkänd moderedaktör (nåja, välkänd i modekretsar, inte Ebba-von-Sydow-välkänd, om du förstår vad jag menar) snott kläder i svindyra butiken Mrs H. En topp och en klänning ska ha försvunnit en dag då ingen annan utom den utpekade moderedaktören provat kläder.
Butiken Mrs H säger sig dessutom ha både bildbevis från övervakningskameror och vittnesutsagor. Därför valde butiken att hänga ut moderedaktören med namn i sin blogg: ”Jag tittade just in på XXX:s blogg och ser till min förvåning XXX i en Proenza Schouler topp för 11.500 kr som hon STAL från butiken i tisdags tillsammans med annan klänning. Fräckheten i det övergår mitt förstånd”.
Rätt eller fel att hänga ut? Det är frågan. Nu har man tagit bort blogginlägget och den polisanmälan man säger sig ha gjort verkar inte existera. Den konspiratoriske tänker förstås PR-kupp, eftersom moderedaktören i fråga har startat en ny tidning. Men i det här fallet skulle jag vilja påstå att ordspråket ”all PR är bra PR” inte riktigt stämmer.
Men det konstigaste i hela historien tycker jag är den där toppen. HUR kan denna kosta 11 500? VEM betalar det? Den är ju inte ens snygg. Inte ens nästan…
Mats fotograferade Veras Skypedejt med farmor och farfar i söndags. Dom bor i Malmö. Känns rätt att citera Wilmer X, ”Du kan glömma dina ensamma stunder, du kan lita på teknikens under.” Med sådär skön betoning på e:t i eeeeensamma.
…och så var dom bara fyra. Jag hoppas på slutresultatet Tove, Mariette, Erik. Men jag är rädd att fredagsfinalen denna vecka kan vara den sista för Mariette. Mest för att jag tycker hennes låtval suger, men även för jag tror Calle växt sig starkare efter förra veckans hyllningar.
Temat på fredag är arena och som vanligt saxar jag ur TV4:s pressmeddelande:
1. Calle Kristiansson, 21 år Kristianstad
Låtval 1: Hungry heart (Bruce Springsteen)
Låtval 2: Jumpin’ Jack flash (The Rolling Stones)
2. Mariette Hansson, 26 år Halmstad
Låtval 1: Land of confusion (Genesis)
Låtval 2: You’re the storm (The Cardigans)
3. Tove Östman Styrke, 17 år Umeå
Låtval 1: Pride (In the name of love) (U2)
Låtval 2: Since you’ve been gone (Rainbow)
4. Erik Grönwall, 21 år Stockholm
Låtval 1: Shout it out load (Kiss)
Låtval 2: Hey Jude (The Beatles)
Låt mig få börja från början och förklara mitt rubrikval innan du rasar, min Idolfrände och Mariettelover Ylva. ;o)
Genesis Land of Confusion. Gäsp. Så mossigt åttiotal. Att Alcazar tydligen gjort en cover på den torde säga allt. Cardigans sen är ju ett bra val. Men låten. Det är ju inte deras största hit direkt och vis av tidigare Idoldeltagares erfarenheter borde Mariette valt en låt folk faktiskt kan tänkas känna igen. Den här nådde inte längre än till en tiondeplats på singellistan när det begav sig. I Sverige!
Det största med låten är videon som vann en Grammis 2004 för bästa video. Det är Infinite Mass Amir som ligger bakom den. Men det lär ju inte hjälpa Mariette på fredag direkt.
Calles val däremot. Ja jag vill ju bara sjunga med så fort jag läser dom.I huvudet hör jag femtiotusen fans sjunga ”Got a wife and kid in Baltimore Jack, I went out for a ride and I never went back”. Brucans Hungry Heart är grym. Här snackar vi arena! Sen är ju jag en sucker för Stones, så Jumping Jack Flash är ett bra val i min bok. Men framför allt tror jag alla känner igen båda låtarna. Fast å andra sidan, det är ju kidsen som röstar och inte dinosaurier som jag och min farsa som lärt mig gilla Bruce Springsteen och Rolling Stones. Så det är kanske ett öppet fält ändå.
Erik och Tove behöver man egentligen inte ens skriva något om. Tror dom är klara till finalen båda två. Men skulle jag nämna någon låt så fortsätter jag på dinosaurietemat och öser kärlek över Hey Jude.
Vad tror du om fredagens final? Vem ryker? Och vilken av låtarna är din favorit?
Lunch med Alexandra från gamla jobbet idag. Hoppas på mycket skvaller!
Iklädd klänning från H&M, leggings Gina, skor Blundstone och mössa Joy. Innan vi rullar åker förstås Peakparkan på.
När Nicole dök upp på Country Music Awards i söndags poserade hon för fotograferna på ett sätt som satte igång rykteskarusellen. Hon satte fingret för munnen och hyschade samtidigt som hon höll handen om magen.
Väntas det syskon, eller driver Kidman bara med oss?
Det sistnämnda vore kul, det skulle visa att bruden har humor.
Vi tog en promenad till Gröndal och Liljeholmen i lördags. Till stora Stadsmissionen i Gröndal och till nya gallerian i Liljeholmen.
Jag fyndade på båda ställena. På Stadsmissionen hittade jag en till synes oanvänd mysdräkt i velour från Katvig till Vera för 20 (!) kronor. Och ja, den är turkos:
Vad jag egentligen var ute efter var en klänning att ha på Veras kusin Sofias dop. Jag har visserligen en massa passande klänningar hemma som jag numera kommer i (värre är det med jeansen fortfarande…) men dom går ju inte att amma i!
På Liljeholmstorget gick jag i alla butiker men hittade även ”min” klänning på Stadsmissionen där i nya flådiga gallerian.
Jag som aldrig handlade Stella McCartney när hon designade för H&M har nu rättat till mitt misstag. Omlottklänningen i silke som jag tyckt sett sådär kul ut på bild, var faktiskt snygg när den kom på och fanns där för 150 kronor. Nytvättad och ordentligt struken ser den riktigt fin ut. Och omlott är ju perfekt att amma i. Bildbevis kommer sen efter dopet. Men för att den ska sitta riktigt fint investerade jag i sådana här läckerbitar:
Hudfärgade och totalt oläckra, men effektiva som tusan!
Det är ingen märklig kod i rubriken, utan tiderna Vera vaknade i natt. Och då gick vi och la oss vid elva och gick upp igen åtta.
Ändå var natten lite av ett framsteg. Hon somnade nämligen på första försöket efter mat varje gång utom halvfemvaket. Då tog Mats över och vaggade henne till sömns. När hon sen vaknade halvsex kapitulerade jag och la henne i vår säng. Därav det ovanligt långa sovpasset. Men med det inte sagt att hon inte äter då. Tvärtom. Då kan hon ju äta lite som hon vill, när hon vill. Och hon vill ofta, vårt söta lilla matvrak.
Jag läste någonstans att bebisar vid tre månaders ålder börjar producera melatonin som tydligen är det som gör att vi blir trötta på natten. I och med det brukar bebisen sova bättre och vakna hungrig mer sällan.
Om en vecka blir Vera tre månader. Jag hoppas melatoninet kickar in snart!
Ungefär lika lång tid som det tog för mig att berätta för Mats att jag gillar att lösa Melodikrysset när vi började dejta, ungefär lika lång tid tog det för Mats att berätta att han en gång spelat curling. På hög nivå. Golfintresset pratade han (för) mycket om, men curlingen dröjde det innan han ens nämnde.
Idag är jag i en curlinghall för första gången sen man blev tvingad ut på isen under någon friluftsdag i högstadiet. En gammal lagkompis till Mats spelar och vi är i Sumpan och kollar. Mats försöker förklara reglerna, men jag fattar fortfarande ingenting. ”Nu är det jättespännande” säger Mats. Jag tycker allt ser likadant ut som i stenen innan…
Shoppingen i fredags ja. Alexandra tog mig med till Jo-Jo’s Second Hand i Hammarby Sjöstad i Stockholm. En liten butik med fräscha barnkläder, en del leksaker och en massa fina gamla böcker.
Alexandra fyndade Nicke Nyfiken-böcker. Jag köpte en turkos-randig (jo jag vet, Vera kommer förmodligen avsky min favvofärg turkos när hon själv får välja sen…) Polarn och Pyret-body som såg helt oanvänd ut, en hemstickad kofta och en nostalgitripp i Min Skattkammare. Allt för 200 pix.
Något man får tänka på med gamla böcker, allt är inte helt politiskt korrekt:
Ja för kusinträffen igår ägde åter rum på barnvagnsbraDieselverkstaden. Det sämsta med stället är att det är så svårt att välja kaka. Galet mycket gott.
Vera hittade tummen på riktigt där och då. Hon har ju fått in den mest med flax tidigare, sen har hon sugit på hela handen, men sen igår är det alltså mest tummen.
Söta kusinen Sofia var också spännande tyckte Vera. Hon pillade på hennes händer och såg in i hennes STORA ögon, men mysigast tyckte hon det var att sitta hos Sofias mamma Alexandra.
Det blev verkligen en heldag. Promenad dit en dryg timme, sen lunch och fika i ett par timmar, följt av lite shopping och prommis hem. Nio till fem. En bra dag på jobbet.
På föräldragruppsmötet i torsdags fick vi alla berätta vad som är det bästa våra bebisar vet just nu. Och av alla leksaker i världen gillar Vera mitt eller Mats ansikte allra mest. Nära, på en filt på golvet, helst utan både kläder och blöja. Hon tar och drar i näsa och mun och när man gör miner fnissar hon, när man pratar jollrar hon tillbaka och när håret killar henne i ansiktet skrattar hon högt. Det skrattet är värt hur många vakna nätter som helst.
Jag är med ny jacka. Det blev ingen av dom jag provade ut i lördags. Inte heller blev det Acnegodingen. Anledning? Pengar. Den jackan jag gillade bäst i lördags var den översta blå. En Peak som precis som Acnes fining går på 4500. Jag köpslog med mig själv länge och kom fram till att en jacka som nästa år ska funka i sandlådan inte får kosta 4500. Dom pengarna lägger jag hellre på något annat.
Men istället för att köpa en billig jacka surfade jag runt Blocket efter en beggad med bra funktioner. Till slut hittade jag en i Aspudden. En Peakparka det med. I min storlek. Jag mailade, var tvåa på bollen, men efter att ettan hoppat av hade jag tjing på parkan. Eftersom Mats spelar innebandy åt det hållet på onsdagar fick han hämta den igår. Gissa om han var nervös! ”Äsch” sa jag ”ser den fräsch ut, verkar varm och regntålig då köper du, du vet ju vad jag gillar”. Inte alls jobbigt, haha! Han nästan duckade när han kom hem igen. ”Ojojoj, undrar om… hoppas att…” sen vågade han knappt ge mig den.
Men jag tycker den är bra. Varm, med huva och avtagbar pälskant, lång, med dragsko i midjan och liksom oljerock-ig i materialet vilket både står emot regn och känns lite annorlunda. ”Den har liksom patina” sa Mats. Framför allt kostade den en bråkdel av 4500.
@pixalexia
Kunde inte sagt det bättre själv. Jag är den som synar Gott&Blandatpåsarna innan jag köper dom för att hitta den med minst gult i 5 hours ago
