Barnens favoritfisksoppa?

När vi ändå pratar Matmål 2012 tänkte jag passa på att tipsa om ett finfint fisksopperecept jag testade förra veckan. Jag vet. Helt galet. Två nya på en vecka, så var det ju inte sagt!

Jag googlade ”barnvänlig fisk” och fick upp Skillinge fisksoppa (från Allt om Mat nr 7 1995). Den var superenkel, klar på under en halvtimme, och gillades skarpt av dottern (jag uteslöt saltet i soppan och lät oss vuxna salta vid bordet istället). Testa den du med (receptet ska räcka till 4 personer, men för oss tog den slut på 3…):

1 gul lök
½ purjolök
1 morot
1 msk smör eller margarin
1 msk vetemjöl
5 dl fiskbuljong
1 dl creme fraiche
1 ½ msk tomatpuré
½ tsk timjan
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
300-400 g torskfilé
100 g skalade räkor

1. Skala och hacka löken, skär purjolök och morot i strimlor och fräs dem i smöret.
2. Pudra över mjölet och slå på buljongen lite i taget. Rör hela tiden så mjölet inte klumpar sig. Tillsätt creme fraiche, tomatpuré, timjan, salt och peppar. Låt allt sjuda ca 10 minuter.
3. Skär under tiden torskfilén i kuber, ca 2×2 cm.
4. Lägg i fiskbitarna i grytan och vänd försiktigt ner dem. Låt fisken sjuda tills den vitnat, ca 3 minuter. Lägg i räkorna och servera omedelbart med bröd och ost.

Barnvänlig vitkål

När vi bodde i Stockholm prenumererade vi på en grönsakslåda. Det var kul, för dels åt vi mer grönsaker än innan, dels testade vi grönsaker vi inte skulle provat annars och slutligen fick man tvinga sig att söka recept på saker man kanske aldrig kommit på innan. Som till vintern när det dräller av vitkål och rödbetor i lådorna. Rödbetorna är ju inte så svåra att variera. Men vitkålen. Efter råkostsallad och kålpudding tog det stopp. Men så hittade jag den här pastarätten som är en given favorit hemma hos oss. Ja även hos Vera. Jag vet. Det låter märkligt med en pastasås med vitkål. Men ge den en chans. Det är riktigt, riktigt gott. Och ett annat plus är att den inte tar längre tid att laga än det tar att koka upp spagettin.

Vitkålspasta till ca 4 pers

• 1/2 normalstort vitkålshuvud
• 1 burk crème fraîche
• 300 gram bacon
• Dijonsenap efter smak och tycke (jag brukar ta 1-2 msk)
• Eventuellt ett par nävar ärtor
• Spagetti

Sätt på spagettivattnet och koka enligt anvisning.

Strimla bacon och stek i pannan. Strimla under tiden vitkålen. Lättast tycker jag är att göra det med en osthyvel. När baconet närmar sig knaprighet lyfter du ur det (jag brukar lägga det mellan hushållspapper, men om det tvistar de lärde…), men behåller fettet i pannan. Tillsätt vitkålen och stek den mjuk i baconfettet. Häll i crème fraîche och smaksätt med senap. Lägg till sist tillbaka baconet. Jag brukar också peta i lite ärtor eller något annat grönt, mest för ögats skull.

Man kan förstås smaka av med salt och peppar om man vill, men jag tycker sällan det behövs. Sälta får man från baconet och styrka från senapen.

Servera med nykokt spagetti. Supersmarrigt. Tycker även de barn som testat! Ingen fattar att det faktiskt är vitkål däri. Och rätt mycket också!

Brittisk husman

På puben väljer jag ofta Fish Pie. ”Fiskpaj, blä” tänkte jag när jag bodde här första gången. Men sen lärde jag mig. Fish Pie är helt enkelt en fiskgratäng. Och allt som oftast en vansinnigt god sådan.

Så för ett tag sen bestämde jag mig för att försöka själv. Så att vi när vi flyttar härifrån kan ta med oss något hem. Där finns tusen och tusen olika recept på Fish Pie, från basic till riktigt posh. Jag tog lite här, lite där, och fick till slut ihop något riktigt gott. Till och med lilla V åt ett par tuggor (vilket är ett oerhört gott betyg från tvååringen som numera bara säger ”tytteom” (tycker-inte-om) om allt hon inte provat tidigare och vägrar ens smaka). Testa du med. Receptet räcker till två vuxna och en liten, alternativt två väldigt hungriga vuxna:

300 gram blandad fisk i bitar (här kan man köpa färdiga ”fish-pie-mixer”, i Sverige kan man säkert gå till fiskdisken och be att få lite kantbitar, för finfisken spar man till annat)
1 gul lök, finhackad
1 selleristjälk, finhackad
1 morot, finhackad
2 lagerblad
5 dl mjölk
1 msk mjöl
50 gram smör
4-5 potatisar av mjölig sort (typ King Edward)
2 dl riven ost
Salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala potatisen och skär den i bitar. Koka. Lägg under tiden fisken, grönsakerna och lagerbladen i en kastrull. Häll över mjölken. Sjud till fisken är klar. 
Ta upp fisk och grönsaker (släng lagerbladen) och lägg i botten av en ugnsfast form. Häll mjölken i en bunke. Smält hälften av smöret i kastrullen, rör ner mjölet följt på mjölken fisken kokat i. Koka upp till en lagom tjock sås. Häll i 3/4 av osten. Smaka av med salt och peppar. Häll såsen över fisken och grönsakerna i formen.

Mosa potatisen med resten av smöret. Skopa den över fisken. Se till att den blir som ett lock. Inga hål. Strö över resten av osten. In i ugnen ca 30 minuter.
Om man vill kan man ju alltid festa till det med någon näve räkor också, eller kanske lite ärtor. Det hade jag gjort om jag haft några hemma!

Kolhydratschockad

Mats och V var och simmade idag, så jag åt middag själv. Unnade mig en barndomsfavorit, nästan helt befriad från vitaminer…
När mamma värmde på pannkakor när jag var liten klippte hon ner dom i pannan, stekte på och serverade med valfritt tillbehör. Själv gillar jag dom bäst med bara socker… Sjukt gott! Till det en kaviarmacka för att bryta av det söta – et voila – kolhydratschocken är ett faktum.

Soupe de Poisson

Jag fick lära mig något nytt av Jeanette i Paris. Något kanske alla testat, men som jag av någon anledning (trots flera besök i både Paris och på Bretagne, samt två hela somrar på Franska Rivieran) helt missat. Soupe de Poisson.

Så idag ville jag återuppleva lite Paris och laga soppan. Vid en googling märkte jag att det finns lika många varianter av soppan som det finns folk som äter den. Typ. Efter en gallring valde jag att ta lite från några olika recept utifrån vad jag hade hemma och hur mycket tid jag hade till mitt förfogande. Lallerstedt och grabbarna i Sveriges mästerkock skulle väl få rysningar av min färdigköpta buljong, men så står inte dom hemma med en ettochetthalvtåring heller. Den senare är svår att kombinera med fiskfondslagning från grunden. Dessutom tycker jag att det finns alldeles utmärkta fiskfonder och buljonger att köpa (eller så har jag bara sämre smaklökar än mästerkocksherrarna). Typ Knorrs. Haha. Och där kräktes väl Per Moberg lite i munnen. Typ.

Men från läskigheter till härligheter. Så här gjorde jag. Du måste testa!

Soupe de Poisson på mitt vis, för fyra personer

Till soppan:

1/2 gul lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
1 purjolök, hackad
300 gram blandad fisk (absolut inte finfisk, det är bara slöseri, jag tog en ”fish pie mix”)
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
1 liter fiskbuljong
Salt och peppar
1 lagerblad
1 nypa saffran
Några matskedar olivolja
Paprikapulver

Serveras med

Rouille:
4 msk majonäs
1 vitlöksklyfta, pressad
1 nypa chili
1 nypa saffran
Ev lite gurkmeja för den gula fina färgens skull

Bröd:
Gammalt vitt bröd
Någon matsked olja

Ost:
1 dl Gruyere (eller annan mild ost, hade Västgöta Kloster hemma själv och tog den), riven

Fräs lök, purjo och den hackade vitlöken mjuk i olja. Tillsätt tomatkrosset och tomatpurén och låt koka 3 minuter. Krydda med salt, peppar, saffran och lagerblad. Tillsätt fiskbuljongen och koka ytterligare 15 minuter. Lägg i fisken och sjud under lock i 15 minuter till. Fiska upp lagerbladet och mixa soppan slät. Strö över paprikapulvret.

Under koktiden blandar du till rouillen och penslar brödet med oljan. Grilla brödet i ugn 200 grader i 15 minuter.

När du äter soppan lägger du först en brödbit i botten av din soppskål, kletar på rouille och strör över ost. Sen öser du över soppan och väntar någon minut innan du äter så brödet liksom gojat till sig ordentligt.

Så gott!

Encore

Vi hade trevlig middag hemma i fredags. Fina nya Londonvänner var hos oss och hälsade på. Idag dök maten upp på vårt lunchbord igen. Lyxiga rester.

Vår nya favoritförrätt är plock så det fick inleda kvällen i fredags. Lite skumpa på stående fot och plockätande från köksbänken medan jag lagar mat. Trevligt och opretentiöst. Tycker vi. Hoppas det upplevs så också…

Till varmrätt körde vi en klassiker (åtminstone i vårt hem). Fannys örtkyckling, fast med kycklingbröst istället för lår och med en liten chevrékräm till. Superbra bjudrätt som lagar sig själv i ugnen, allt-på-ett-fat. Hade grönsallad till (älskar när det är verkligen är en G-R-Ö-N sallad – grönt med grönt, vi hade ruccola, grön sparris och sockerärtor) och nybakade baguetter à la Pain de Martin.

Desserten blev en annan favorit. Creme Brulée. Godaste, godaste. Tack I, M, V och M för en härlig kväll!

En semla om dan, tack!

Det må så vara att det dröjer till 8 mars innan det blir Fettisdag i år, men i min värld kan man börja så fort julen är över. Och äta så många man kan medan man får. Så när jag skulle bjuda till mammafika igen valde jag förstås att fixa semlor. Inget engelskt direkt, inte ens kardemummabullar hittade jag, inte heller mandelmassa – så det blev till att fixa eget.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det må låta förmätet och malligt, men det var tamejtusan de godaste hembakta semlorna jag ätit! Hittade lite tips och trix för att få till bra semlor. Använde mig av fem som gav ett lyckat (läs stora, höga och luftiga bullar) resultat, nämligen:

• Använd mindre mjöl än receptet säger. Oftast. Mitt recept var på 5 dl mjölk och till det föreslog man 15 dl mjöl. Jag använde 12. Funkade bra. Så fort degen släpper lite från bunken – sluta häll i mjöl.
• Använd mer jäst än receptet säger. Jag hade dessutom torrjäst, men det gick bra. Ökade mängden med 50%.
• Under tiden degen går, strö på ca 1 tsk hjorthornssalt. Här i England hittade jag inget sådant, så jag tog bikarbonat vilket gick bra.
• Tillsätt ett vispat ägg.
• Rundriv bullarna. Jag gjorde enligt min surdegsidols finfina anvisningar.

Tack för den, Mauro och Plura…

”Fisk är ju gott, men vill du inte ha något smarrigt efter” sa Mats i lördags. Lätt ledande fråga. Och en fråga som han helt uppenbart redan hade ett svar till.

”Jo jag såg på Mauro och Pluras kök när du var borta…” började han försiktigt. Försiktigt eftersom vi brukar kolla på det tillsammans och han nu avslöjade sitt svek. Vad värre var, ett avsnitt där min favvo Moneybrother var gäst…

”Ja och vad lagade de som du vill att jag ska göra?”

”Någon äppelkaka som såg jättegod ut. Och egen vaniljsås.”

”Egen vaniljsås kan du glömma!” sa jag. Jag som gillar Marsansås och som hade en fiskgratäng att laga också. Men väl i affären vid hyllan där custard står, engelsmännens motsvarighet till vaniljsås, läste jag på innehållsförteckningen och hittade ingen med vanilj i! Deras sås är liksom bara… gul kräm med söt smak. Så det blev till att handla vaniljstång och grädde och gå hem och koka och vispa.

Äppelkakan var en Tarte Tatin som var enkel men med lite fix. Enkel på så sätt att man använde smördeg, lite fix på så sätt att det skulle till fyra olika moment innan de var klara att stjälpas upp på tallrikar:

Men planerar man in momenten i middagen är de smidiga. Och såsen ska man göra en stund innan eftersom den ska svalna och herrejäklar vad god den var! Tack för den Plura och Mauro, nu kan vi typ inte äta Marsansås längre…

Den ser kanske inte fantastisk ut, men den smakade sagolikt! Anledningen till att den är lite mörk är för att jag använde mörkt Muscovadosocker istället för råsocker, som receptet sa.

Testa det här om du gillar äppelkaka! Den var väl värd besväret, och gör för allt i världen din egen vaniljsås. Åtminstone en gång. Sen kommer det vara kört. SÅÅÅ gott!

Jag experimenterar vidare

Hittade ett mellisrecept som jag efter lite ändringar testade. En slags kall frukt-gröt-yoghurt. Vera gjorde tummen upp och jag frös in resten. Idag provade vi den upptinade varianten och den slukades glatt den med, så jag kan med gott samvete säga att den går utmärkt att frysa in.

Till 8-10 barnportioner behövs:
2 söta äpplen
2 söta päron
1 dl havregryn
1 1/2 dl vatten
1 dl turkisk yoghurt
Kanel efter smak och behag

Skala och kärna ur frukten. Dela i bitar. Koka mjuk i en kastrull. Lägg under tiden havregrynen i vattnet och krydda med kanel. Låt ligga ca 10 minuter.
Häll av frukten och mixa eller mosa till slät puré. Blanda med havregrynen och tillsätt yoghurten. Klart!

Tack svägerskan Alexandra för tipset om turkisk yoghurt. Fetare och mildare än vanlig, Vera gillar! Den blandar vi glatt med frukt här hemma nu, vilket ju gör det lite ”matigare”. Fast det måste fortfarande vara mer frukt än yoghurt för att det ska funka för Vera. Annars vägrar hon. Bra ändå eftersom barn under ett år tydligen inte ska äta mat som huvudsakligen består av mjölkprodukter. Jag tror i och för sig det är viktigare vid frukost, lunch, middag än vid mellis.

Mellis

Det där med mellanmål. Inte till mig då, utan till Vera. Jag försöker samla på mig lite alternativ. Så det inte blir samma-samma. Det har länge blivit banan och amning, eller leverpastejssmörgås, eller gröt på burk om vi är on-the-go och nu även Drikki. Vi är med i en buzzningskampanj där vi fått testa och bjuda kompisar på Nestlés frukt-vete-smoothie:

Kan verkligen rekommendera den. Bara att hälla i flaska och servera. Och åtminstone Vera älskar den.

Annat som gått hem är ostkakan som fanns i foldern jag fick från BVC. 2 ägg, 2 msk socker, 1 1/2 msk vetemjöl, 1 dl mellangrädde, 1 dl mjölk, 250 g keso. Vispa ägg och socker, tillsätt mjöl, mjölk, grädde och keso. Häll i smord form och grädda i 175 grader ca 45 minuter. Serveras som den är eller med lite färsk frukt. Blir 8 barnportioner och funkar utmärkt att frysa.

Vårt senaste tillskott på mellismenyn är, efter tips från mamma, mannagrynspudding. Fyra portioner gröt som kokas enligt paketet, blandas med 2 ägg och 2 tsk socker (ska nog byta ut en av dom till vaniljsocker nästa gång), hälls i form och in i ugnen i 225 grader i ca 30 minuter. Serveras med fruktpuré. Blir 10 barnportioner och går bra att frysa.

Vilka är dina bästa barnmellanmål?

Söta skorpor

Hemma med snorig Vera idag. Så jag bakar. Inte surdegsbröd som vanligt, utan skorpor. Söta, goda skorpor som jag ändrar litelite varje gång för att en dag förhoppningsvis få till farmors skorpor.

Jag gillar att baka och jag gillar sötsaker. Jag gillar också (som jag tidigare skrivit) att ha sötsaker hemma då jag blir sugen. Eller vill bjuda. Då är dessa skorpor perfekta. De räcker länge och de funkar både till en eftermiddagsfika med kaffe, eller till kvällsteet. De håller dessutom (nästan) hur länge som helst om man förvarar dem i lufttät plåtburk.

Det här är grundreceptet, blir ca 100 st:

• 200 gram smör
• 4 ägg
• 3 dl socker
• 3 tsk bakpulver
• 11 dl mjöl

Vispa upp äggen och smält smöret. Blanda. Häll i de torra ingredienserna och rör smidigt.

Smaksätt med vad du känner för. Jag tar ibland mandel, andra nötter, saffran, kardemumma, vanilj, bittermandelextrakt osv.

Dela degen i 6 delar, klicka ut (kletig deg) i längder (3 per plåt) och grädda i 175 grader i 25 minuter. Ta ut längderna, sänk värmen i ugnen till 100 grader. Skär längderna i en dryg cm breda bitar. Vänd upp dom och torka i ugnen ca 1 timme.

Efter det kan man ta ut dom, men jag brukar låta dom ligga kvar i ugnen i eftervärmen över natten.

PS. Det här blir ganska luftiga skorpor. Vill man ha dom hårdare och knaprigare tar man bara lite mer mjöl. Till degen inte är kletig längre. 1-2 dl.

Projekt surdeg

Bättre än sist då limporna hade gått att slå ihjäl någon med. Ja det SER bättre ut åtminstone. Hoppas på lika bra resultat som första gången. Den här gången var det dessutom premiär för bakstenen. Till soppan ikväll gör vi stora smaktestet.

UPDATE:

Jomen om jag får säga det själv så… var det succé! Bakstenen gjorde verkligen sitt. Surt, segt och gott med stora, karaktäristiska hål och finfin skorpa. Om jag ska vara petig hoppas jag på en högre limpa nästa gång. Men god var den. Tack Martin!

Sicken sylta

Tänk att något som ser så äckligt ut kan vara så gott. Jag älskar syltan på julbordet. Om jag får göra den själv vill säga. Efter recept i gamla kokboken jag fått från mamma som jag tror hon i sin tur fått från mormor eller farmor. Inga krusiduller, inget fläsk, bara kalv och riktigt finmalet. Så ska en sylta göras. Det var vad jag roade mig med igår. Det och sista julklappsshoppingen med mamma. Som hakade hem hit efter, där Mats mamma bor den här veckan. Så Vera fick fika med både mormor och farmor. Lyx.

Misstänker att det inte är så många som längtar efter syltareceptet, men om du som jag gillar sylta borde du testa. Du behöver:

1 kg kalvlägg

1,2 l vatten

1 msk salt

10 vitpepparkorn

10 kryddpepparkorn

5 hela nejlikor

2 lagerblad

1 morot

1 gul lök

1 msk ättika

Malen vitpeppar efter smak

Skölj köttet snabbt i kallt vatten och lägg det sedan i en kastrull du fyllt med 1,2 liter vatten. Koka upp och skumma av. Tillsätt salt, kryddor och grönsaker och låt koka sakta i 1 1/2 timme. Ta upp köttet och ta bort benen och lägg tillbaka i spadet som får fortsätta koka ungefär 1 timme. Skär köttet i småbitar och mal det (jag brukar göra det med stavmixern). Sila spadet och häll tillbaka det och köttet i kastrullen. Låt koka upp. Smaka av med ättika och vitpeppar. Smeten ska ha en ganska stark smak. Häll smeten i en sköljd form (2 l) och låt stå i kylskåpet över natten. Servera med rödbetor!

Sagolika surdeg

Det är mycket surdegssnack nu. Camilla har en Herman hemma, Mats bror pratade om att testa och i morse på P1 Meny snackades det surdegsbröd. Du minns kanske att jag provade för första gången i våras. Sen dess har jag fortsatt att baka surdegsbröd, testat olika recept, lagt till och tagit bort och kommit fram till ett bra recept som funkar för oss. Ett enkelt recept, det är grejen. Det där med tusen olika moment och femtioelva olika ingredienser funkar inte. Inte för oss. Men det här funkar. Faktum är att vi inte handlat mjukt bröd sen i maj, vi har alltid egetbakat hemma.

Så här gör man ”mitt” surdegsbröd:

Först måste surdegen sättas. Blanda ett halvt paket jäst (enklaste sättet att få riktigt halva paketet är att dela det diagonalt) med 3 dl ljummet (37 grader) vatten och 3 dl rågmjöl. Låt stå framme i täckt bunke minst 2 dagar.

När det sen ska bakas bröd blandar vi surdegen med 7 dl ljummet (37 grader igen) vatten. Tillsätt sen 1 dl olja, 1 dl sirap, 1 msk salt och 1 1/2 paket färdigblandade brödkryddor (vill du inte köpa dom klara påsarna funkar det en dryg matsked av vardera kummin, anis och fänkål). Tillsätt sen 8 dl rågmjöl, sen brukar jag lägga till 1-2 dl av något vi har hemma som jag tycker passar, typ linfrö, vetekross, rågkross, havregryn. Till sist 12-14 dl vetemjöl, konsistensen ska vara fast men inte torr. Låt jäsa under handduk minst 1 timme.

Dela degen i två, knåda vardera del och kavla ut till en rektangel lika bred som plåten du ska grädda på. Rulla sen ihop rektangeln (detta för att brödet ska bli högre) till en rulle, lägg på plåt och skär diagonala snitt i ytan. Låt jäsa under handduk minst 1 timme till.

In i ugnen, 190 grader 50 minuter. Dom sista 5 minuterna höjer du temperaturen till grill 250 grader för att få yta på brödet. Passa här, för det går snabbt.

Ta bort bröden från plåten genast, så dom inte står kvar på det varma, då blir de torra. Linda in i handdukar och börja ät först dagen efter då det mognat till lite.

Det blir galet gott, mättande och räcker länge. Vi är rätt ”mackiga” av oss och till mig och Mats bakar jag ungefär var 10:e dag. Testa! Att sätta surdegen är ju en enkel match, och sen är det ju grejen att man behöver 3 timmar till att baka det, men när du har tiden lovar jag att du kommer tycka det var värt det!

Gillar du inte ”limpsmaken” är det bara att ta bort brödkryddorna och sirapen och öka på saltmängden något, ca 1 1/2 msk så får du mer ett lantbröd.

Say Cheese… Cake!

På midsommar brukar man ju bjuda på klassisk jordgubbstårta, men eftersom jag inte är särskilt förtjust i vispgrädde introducerade jag för ett par år sen en jordgubbscheesecake. Världens godaste och enklaste cheesecake. Testa den, det här är njutning på hög nivå.

Du behöver:

15 Digestivekex (se till att köpa originalet McVities, dom andra är faktiskt inte lika goda)

100 gram smör

400 gram rumstempererad Philadelphiaost

1 dl socker

1 citron

1 tsk vaniljsocker

2 ägg

1 krm gurkmeja

Jordgubbar (en ask brukar räcka)

Mixa Digestivekexen med smöret och tryck ut i en form (helst en med avtagbara kanter, men en vanlig pajform funkar också). Grädda 10 minuter i 200 grader. Vispa under tiden äggen, sockret och vaniljsockret. Riv skalet av citronen och pressa ur saften och tillsätt detta. Rör ned osten och vispa till slät smet. Jag brukar slänga i lite gurkmeja också, för den gula färgens skull, men det är inte nödvändigt. Häll ostsmeten på den gräddade botten och ställ in i ugnen igen i 15 minuter. Låt kakan svalna och ställ sen in den i kylen. Garnera med så mycket jordgubbar du får plats med precis innan servering.

Rrrrrrrrrrrabarber

Man ska inte börja tänka på ord. När man gör det låter det mesta konstigt. Så till den grad att man till slut undrar ”är det så det heter egentligen”. Rabarber. Rrrrrrrabarber. Varför ”lägger man rabarber på något”?

Jag la rabarber på en kaka igår. I dubbel bemärkelse, haha! Nog med ordvrängerierna nu. Kakan var super och nu måste du också testa. Den var hur enkel som helst och den innehåller två favoriter, rabarber och jordgubbar.

Det här behöver du:

En halv kartong jordgubbar

4-5 stjälkar rabarber

200 gram smör

4 dl socker

1 dl muscovadoråsocker (ljust)

4 ägg

6 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

Klä en långpanna med bakplåtspapper (testa inte utan, det är omöjligt att få loss kakan då). Skär jordgubbar och rabarber i bitar och skölj. Jag brukar strö över ett par matskedar potatismjöl och röra om också, det förhindrar att kakan blir ”för blöt”. Smält smöret i mikron. Tillsätt alla övriga ingredienser och bre ut smeten i långpannan. Strö över frukten. In i ugnen 35-45 minuter i 175 grader. Kakan ska ha fått lite färg men ska fortfarande vara aningen kladdig inuti. Stjälp upp kakan och lägg över långpannan och låt svalna. Skär i bitar och ät antingen som den är eller med vaniljsås!

Världens enklaste paj

Jag fick hem tio kilo rabarber igår. Nu tror du kanske att jag överdriver, men det är snarare tvärtom. Det var MINST tio kilo… Mamma och pappa har en monsterrabarberplanta som aldrig slutar sprida sig och växer så det knakar. I helgen jämnade pappa den vid marken (och nu är den förmodligen en halvmeter hög redan…) och kom hem med alla stjälkar till mig. Jag älskar nämligen rabarber i alla former.  Så gårdagen gick åt att koka kräm, kompott och baka paj. Plus hacka en del och bara frysa in som dom är. Rabarberkräm med havrekuddar är bästa sommarlunchen!

Men… pajen då. Den enkla. Mamma lärde mig ett recepts sist vi var i skärgården. Hur enkelt som helst och det drar nästan ingen disk. Perfekt just på landet alltså. Gör så här:

Smält 150 gram smör i en kastrull, tillsätt 3 dl vetemjöl, 1 dl socker och 1 tsk bakbulver. Rör runt med en vanlig matsked och tryck sen ut degen i en pajform (behöver inte ens smörjas) med skeden. Häll i 2 dl crème fraiche i den nu tomma kastrullen, tillsätt 1/2 dl socker, lite vaniljsocker och fyll på med valfri frukt eller bär, så mycket att smeten bara klibbar ihop frukten/bären. Klicka i smeten i pajskalet och grädda i 25 minuter i 200 grader. Servera som den är! Eftersom innehållet är kladdigt och vaniljigt behövs ingen vaniljsås!

Istället för rosé på F12-terrassen

Vuxenpoängen trillar in på löpande band här. Under våren har jag satt potatis, renoverat stuga i skärgården och nu även, håll i dig, bakat surdegsbröd! Ett litet projekt som tar d-a-g-a-r! Och vet du, första gången brände jag alla limpor! Jag höll på att börja gråta. Eller… ärligt talat så började jag gråta! Men jag gav det ett nytt försök och igår blev dom klara. Och så goda dom var!

Tänk vad man kan göra med sin tid när man inte dricker alkohol. ”Men du kan ju gå på fest utan att dricka alkohol”, tänker du kanske? Men nej. Det kan jag inte. När du gjort det en gång kommer du förstå. All cred till nykterister som klarar av fulla människor. Jag gör det inte. Jag vet att jag blir likadan själv, men det krävs liksom att man är på samma nivå för att det ska funka. Fest som nykter funkar ungefär till midnatt, sen är det läge att avlägsna sig om man inte gillar människor som tjatar, skriker och spelar 30 sekunder av varje låt för att sen byta!

Har du sisådär tre dagar över kan du ju testa mina skållade surdegslimpor, goda som tusan och betydligt billigare (och förmodligen nyttigare) än köpebröd:

Surdeg:

3 dl ljummen lättfil

25 gram jäst

3 dl rågsikt (men som jag skrivit tidigare, det går lika bra med hälften vetemjöl och hälften rågmjöl)

Blanda ihop surdegen och låt stå på varm plats i köket täckt med duk som hålls fuktig hela tiden (jag hade en blomspruta bredvid burken och sprayade på med jämna mellanrum). Låt stå cirka 2 dygn, till den luktar surt.

Skållat rågmjöl:

1 L grovt rågmjöl

1 L kokande vatten

Häll det kokande vattnet över rågmjölet kvällen före baket, det gör man eftersom fiberrika mjölsorter ofta ger smuligt bröd, men om man skållar en del av mjölet blir konsistensen bättre.

Deg:

75 gram jäst

4 dl ljummet vatten

1 msk salt

2 msk kryddor (anis och/eller fänkål tycker jag är godast)

1/2 dl sirap

1L grovt rågmjöl

1L vetemjöl

Blanda samman surdeg och det skållade mjölet. Smula jästen och rör ut i det ljumma vattnet. Tillsätt degspadet samt salt, kryddor, sirap, rågmjöl och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig och tillsätt resten av vetemjölet efter hand. Degen ska släppa bunkens kanter. Riktig styrketräning om man som jag saknar köksmaskin… Täck degen med fuktad duk och jäs till dubbel storlek, ca 1 timme.

Ta upp degen på mjölat bord och dela i 4 delar. Arbeta varje del lätt och forma till en limpa. Lägg på plåt och täck med fuktad duk och jäs till dubbel storlek, ca 1 timme.

Grädda längst ner i ugnen ca 1 timme i 200 grader. När man gör så många limpor kan det vara en idé att sätta ugnen på 50 grader varmare än receptet säger, för att när man stoppar in limporna sänka ner värmen. Det för att den kalla degen sänker temperaturen i ugnen. Det var det jag gjorde första gången jag bakade dom här limporna. Grejen var bara den att jag glömde sänka värmen från 250 till 200 när jag satt in limporna… Svart bröd = inte så gott…

Låt limporna svalna på galler inlindade i handdukar.

OBS! Ska du frysa in brödet så vänta ett dygn, det blir godast när det fått ”ligga till sig” lite.

Kreolskans gryta

Bjöd på middag idag. Kerstin, Berno och Hans var här. Och jag och Mats förstås. Kreolskans gryta är en av mina favoriter, en relik sen sjuttiotalet berättade någon för mig. Själv vet jag inte mer än att den är enkel att laga och väldigt god, det här är vad du behöver till 4 personer:

600 gram fläskfilé 

3 starka korvar

3,5 dl matlagningsgrädde (jag brukar ta ett paket grädde 2,5 dl och 1 dl mjölk istället)

1 buljongtärning

1 röd paprika

1,5 dl syltlök

1,5 dl cornichoner

1,5 dl svarta urkärnade oliver

3 tsk mejram

salt och peppar

Gör så här:

Skär korv och fläskfilé i centimetertjocka skivor.

Stek korven i en stekpanna, långsamt på mellanvärme så fettet svettas ut. Ta ur korven och lägg i en gryta. Bryn fläskfilén i korvfettet. Lägg den i grytan också. Häll på grädden (och mjölken om du väljer att blanda), tillsätt buljongtärningen, mejram och salt och peppar efter smak. Låt koka lätt i 10 minuter.

Skär paprikan i bitar, tillsätt den tillsammans med cornichoner, oliver och syltlök. Häll gärna i lite av syltlöksspadet också, blir bara ännu godare.

Låt grytan koka 10 minuter till. Klart! Servera med ris och sallad.

Det är supersmarrigt. Och enkelt. Jag gjorde ett litet misstag idag bara, tog lättgrädde… Dumt. Den skar sig. Men det smakade fortfarande bra. Till efterrätt blev det glass och jordgubbar. Innan dom svenska jordgubbarna kommit tycker jag dom importerade funkar fint. Men jag brukar lägga in dom i lite sockerlag eftersom dom inte är riktigt lika söta som dom svenska. Koka bara upp 2 dl vatten med 1 dl socker och låt svalna. Skiva sen ner jordgubbarna i lagen och låt dra minst en timme. Man kan spetsa lagen med lite rom eller konjak också, inte dumt. Eller klippa i lite basilika, mynta eller citronmeliss.

Efter maten bänkade sig Mats och Hans i soffan framför Champions League-finalen. Själv tittar jag med halvt öga, bloggar och surfar lite samtidigt.

Snålmiddag

Igår åt vi potatis- och purjolöksoppa. Det kan ju vara världens billigaste mat. Den här gången var jag dessutom extra duktig och bakade eget bröd till. Rågsiktskakor. Busenkelt och rätt snabbt gjort:

Till två kakor:

• 25 gram jäst
• 25 gram smör
• 2,5 dl mjölk
• 1 tsk salt
• 1 msk sirap
• ½ msk mald anis och fänkål
• 7,5 dl rågsikt (jag brukar ta hälften vetemjöl och hälften rågmjöl för det är typ vad rågsikt är)

Smula jästen i en bunke. Smält smör i mikron, häll på mjölk och låt blandningen bli 37 grader varm. Häll den över jästen och rör ut. Tillsätt salt, sirap, kryddor och nästan allt mjöl. Rör degen smidig och tillsätt under tiden resten av mjölet. Jäs under duk ca 30 minuter. Dela i två delar och gucka ut till runda kakor ca 20 cm i diameter. Ta ut hål i mitten och picka kakorna med en gaffel. Jäs på plåt (under duk förstås) i 30 minuter till. Grädda 10 minuter i 250 grader. Klart!