Känner inte jag dig…?

Åkte båt ut till skärgården idag igen. Vädret kräver nästan det.

På båten gick en mamma och dotter förbi oss flera gånger. Dottern var i V’s ålder och intresserade sig därför för henne. Jag kände igen mamman. Så in i bängen. hon log trevligt varje gång de passerade oss. Jag har ju tillbringat min barndoms somrar ute på ”vår” ö. Någon gång i tonåren slutade jag vara här så mycket för att nu vända åter. ”Det är säkert någon som bor här, som jag borde känna igen, som nu tycker jag är oerhört dryg som inte hejjar” tänkte jag.

Lite senare under resan började V och dottern till mamman jag kände igen att leka. De älskade varandra. När det var dags för dom att kliva av ett par bryggor innan oss pussades de ömt farväl.

Och där och då slog det mig. Klart jag känner igen henne. Hon är ju en känd skådespelerska!

Man kan tycka att jag, med tanke på mitt jobb, skulle vara bra på sånt där. Men att spotta folk utanför deras sammanhang, det är inte min grej. Jag är liksom lite för ointresserad tror jag.

Det har hänt mig en gång tidigare. Då sa jag snabbt ”hej” till tjejen jag tyckte kändes bekant. Det var på NK och först efter att tjejen passerat insåg jag att jag just hälsat på kronprinsessan Victoria!