Just när allt var så bra

Jo Mats friade när lillasyster fötts. Fint. Lycka. Fyra i familjen. Hemma. Snart. Eller inte…
Iris (eller är det Edith) fick, precis som storasyster gulsot då hon fötts. Dessutom verkar hennes sträng under tungan vara för kort så hon har svårt att amma. Den kommer nog klippas. Sen. Först ljusterapi och matdagbok hela natten. Ingen sömn för mig alltså.

För tredje natten… Först gick ju vattnet och värkarna satte igång, sen natt 2 fick lillasyster en kvävningsattack av fostervatten i lungorna – och efter det kunde inte jag sova och nu i natt då – solning i 12 timmar, mat varannan (amning, handutpumpad bröstmjölk och ersättning).
Storasyster blev rätt snabbt bättre. Inte lillasyster. Hon får inte i sig mat som hon ska. Gulsot, inte tillräckligt med mat och vätska, lågt blodsocket = neonatal… Vidrigt. Lämnade henne precis där med slangar och sollampor i en kuvös. ”Inget allvarligt” säger läkarna. Men att se sitt barn sådär känns rätt allvarligt. Om 24 timmar tror de hon ska vara klar.

Och jag sa ja!