She’s On A Roll

Citerar My Fair Lady: ”Jag tror hon kan det, jag tror hon kan det!”

Mera Vera dagen efter dopet

Ja igår döptes alltså vår Vera Greta Linnéa. Vi var runt 50 nära och kära som samlats i församlingens kyrka som rymmer 800! Man hade ordnat det jättefint och satt ut stolar i en halvcirkel längst fram, så det blev intimt samtidigt som det var pampigt. Vi fick innan frågan om vi ville vara i ett mindre kapell, men det är ju så häftigt med en jättekyrka tycker jag.

Vera var otroligt duktig. Skötte sig exemplariskt. Skrek bara litelite i början, men sen satt hon nyfiket och tittade. Och när hon fick vattnet över sig tog hon tag i dopfunten och ville ha den med sig!

Efter dopet väntade glögg, julskinkemackor, öl, vin och godis hemma hos oss. 50 personer på 78 kvadratmeter! Funkade faktiskt finfint.

Veras morbror Martin och hans flickvän Maya kom med en jättefin present. Dom framförde en specialskriven låt, bara för Vera:

Och på tal om presenter. Vilka fina sådana hon fick Vera. Där var en karusellspeldosa, böcker, smycken, jympaskor, marackas, filt, kläder, barntallrikar och bestick, pengar till senare i livet, precis som den flaska portvin som ska lagras för Veras räkning i 18 år:

Plus dom två jättepaketen som alla var grymt nyfikna på. En trehjuling och en gåvagn!

Tack alla som var där för att ni gjorde Veras stora dag oförglömlig! Och extra tack till Jeanette, Julia och Rickard för hjälp med fotografering!

Veras dag

Idag har Vera döpts, iklädd klänning som farmor köpt, dekorerad med spets som farmors farmor virkat.

Nederlag

Jag var den som tjatade på Mats om att vi skulle använda tygblöjor till Vera. Han var till en början skeptisk, men efter att jag berättat allt jag lärt mig om dom (bra för miljön såklart, lika lättanvända som engångsblöjor – det har hänt en del sen sjuttiotalets vikblöjor, bättre för barnets hud och väldigt ofta tidigare torra barn) övertygades han. 

Tygblöjorna har också funkat finfint. Dom var lite stora på den knappa trekilosklimpen som kom ut, så vi fick köpa ett gäng extra små blöjor att börja med, men senaste tiden har dom stora använts flitigt. Till en natt för någon vecka sen då allt var galet. Vera vägrade sova. Inget var bra. Mat hjälpte inte, vaggning hjälpte inte, ny blöja hjälpte inte, gå omkring hjälpte inte, sång hjälpte inte osv. Jag testade allt. Till slut även att byta blöja. Till en engångs. Och inte hjälpte det heller, men… morgonen efter tyckte jag mig se att hon rörde sig mer obehindrat. Dom där stora tygblöjorna är ju fortfarande lite bylsiga även på en femkilos bebis och nu när hon börjat koordinera sina rörelser, det är mer spark och vift, verkade det gå lättare med engångsblöjorna.

Och miljön i all ära, men mitt barns utveckling går faktiskt först. Kalla mig egoist. Mats som lärt sig älska tygblöjorna, framför allt tanken på tygblöjorna – att det känns så rätt, blev mäkta besviken. 

Men vi har inte slutat helt. Vi blandar. När Vera är vaken hemma tycker hon om att vara utan blöja helt, så det är mycket mys på plastad frotté. Resten av vakentiden hemma kör vi med dom små tygblöjorna. Men dom är för små för att klara av sovstunder och längre utflykter, så då använder vi engångsblöjor. 

När Vera blir större planerar vi att försöka med dom stora tygblöjorna igen. För jag tycker det känns jobbigt att bidra till sopberget med alla dessa blöjor. Och faktum är att tygblöjorna aldrig läckt så mycket som engångsblöjorna gjort för oss. Det kan också bero på att sällan-bajsaren Vera med tolv dagar som rekord nu blivit en flera-gånger-om-dagen-bajsare. Trodde aldrig jag skulle bli glad över något sådant, men det känns ju mycket mer normalt… Det bara kom. I fredags. Tillsammans med en liten förkylning och det var troligtvis det som gjorde susen, säger BVC. En virusinfektion gör bebisar ofta lite lösa i magen. Plus att dom sväljer en massa snor. Mums… Och det kan sätta igång det hela. Så här sitter jag och är plötsligt tacksam för både snor och bajs. Vem hade trott det för ett år sen… 

Julgodis och bebis – ingen bra ekvation

Näe. För när det kurrar i Veras mage så kurrar det ordentligt. Och det är nu. Nu, nu, NU! Då kan dom rostade nötterna bli lite v-ä-l rostade… 

Stamp-i-golvet-affär

Sen i fredags har jag haft den på hjärnan. Barnvisan. Jag har vaknat till toner i mitt huvud och genast börjat sjunga ”det här är en liten stamp-i-golvet-affär…” osv. Sen har det fortsatt med vick-på-rumpan, klappa-händerna, kill-på-magen, klapp-på-kinden och en uppsjö andra små affärer.

Sången drabbade mig när jag var på babyrytmik med Alexandra och Sofia. Jätteroligt att sjunga och dansa med Vera, om än lite dyrt kan jag tycka. 70 kronor för 45 minuter – och runt femton mammor med bebisar där – det är snabba pengar för fröken med gitarren. Men det var ändå värt det. Och innan vi börjat i öppna förskolan (där jag misstänker att det är liknande saker man pysslar med om dagarna) ser jag fram emot att göra om det.

Vera var nöjd där bredvid kusin Sofia. Hon fick ju nya fingrar att suga på…

Och efteråt softade dom i sina vagnar medan Alex och jag åt lunch.

Men sången har alltså inte lämnat min hjärna sen dess. Mats börjar bli trött på den nu…
”Jag gick in i en affär, sa goddag vad har ni här, kan man möjligtvis köpa sig strumpor (eller annat valfritt) här? Nej tyvärr, tyvärr, föööööööör… Det här är en liten stamp-i-golvet-affär, stamp-i-golvet-affär, stamp-i-golvet-affär. Ja det här är en liten stamp-i-golvet-affär, stamp-i-golvet är det enda vi säljer här.”

Walk & Talk

Efter att en man en gång muttrat ogillande om mobilprat och barnvagnskörnimg är jag kanske extra misstänksam, men jag uppfattar det som att många tittar snett på mig och mitt snack.
För det blir en hel del sånt. Naturligtvis när Vera sover och självfallet med handsfree. Det är bästa tiden att försöka hålla någon sånär kontakt med nära och kära.
När vi är hemma och Vera är vaken varken vill eller kan jag sitta i telefon (lite OT, men är det inte ett skumt uttryck, att ”sitta i telefon”, svårt att få plats liksom…) och när hon sover finns alltid något annat som behövs göras; sova själv, äta, laga middag, tvätta, plocka undan, baka bröd osv osv.
Men när vi är ute och går finns inga andra måsten, så när Vera sover stilla i vagnen tänker jag fortsätta ringa vänner. Onda ögat till trots.

Vårt torsdagsnöje

Det är en gåta…

Om nätterna vill inte Vera sova. Om dagarna somnar hon plötsligt lite varstans. När jag viker tvätt brukar jag lägga Vera på en filt bredvid mig och sjunga för henne. Mitt i Nickotickotinn igår så såg jag att hennes ögonlock kippade, för att sekunden senare slås igen. Hon somnade. Där. På filten. På golvet. Jag tänkte att hon skulle vakna ganska snart, klockan var nio och hon hade inte ätit sen hon vaknade vid sjutiden.

Men så fel jag hade. När hon efter en halvtimme fortfarande sov sött där på mattan bestämde jag mig för att försöka flytta henne. Jag behövde också vila och ville inte riktigt lämna henne själv där på golvet…

Det går aldrig, tänkte jag. Hon vaknar. Fast, tänkte jag, det gör ju inte så mycket, hon kommer ju vilja äta snart ändå. Men… hon fortsatte sova även där i sängen. 

Länge. Riktigt länge. Längre än vanligt. Till strax efter tolv. Då hade jag redan vilat klart och ätit lunch. Hon vaknade inte med ett skrik som jag väntat. Jag menar vid det här laget borde ju bebisen som äter var och varannan timme om natten vara utsvulten. Nej hon vaknade och låg och lajjade lite med sina fötter. Utan att säga till. Glad som få hittade jag henne när jag kom in i sovrummet.

Jag konstaterar åter att Veras sömn dag och natt är som just dag och natt. På kvällarna vill hon absolut inte somna i sköna sängen, hon bara gråter. Men på dagarna kan hon slockna mitt på golvet… Dessutom var hon utan käk i dryga fem timmar. Varför händer det aldrig nattetid? 

Mjölkallergi suger

I hopp om att lösa Veras magproblem har jag börjat felsöka. En vanlig orsak till bebisbesvär är tydligen överkänslighet mot komjölk. Så i dagarna sex har jag nu hoppat över allt vad komjölk heter. Och det är typ det mesta känns det som. För vi pratar inte laktosfritt nu, som verkar vara en barnlek jämfört med undvikandet av mjölkprotein som jag sysslat med.

Det mest uppenbara som mjölk, ost, smör, yoghurt – produkter jag vanligtvis äter något av varje dag – har ratats. Men dessutom allt som innehåller mjölkprotein av något slag. Inte lätt. Försök till exempel gå in på ett café och hitta något fikabröd utan smör. Eller mat på restaurang som inte har en sås på grädde, en köttbit stekt i smör eller om man väljer en sallad – ost eller krutonger. Det har varit riktigt knepigt och oerhört tråkigt.

Sen blir man väl lite knäpp också. Av sömnbrist och mjölkbrist. I lördags ville jag ha något snacks när jag skulle sitta ensam hemma i soffan i post-svinis-spruta-feber medan Mats var på fest. I affären, efter att ha uteslutit produkt efter produkt, säger jag uppgivet till Mats ”men vad är det i ostbågar då?” Mats bara tittade på mig ”eeehh… ost kanske?” Det blev jordnötter till sist. 

Tack och lov verkar Vera inte vara komjölksöverkänslig. Det går visserligen över för dom flesta vid två års ålder, och visst hade det varit skönt att veta vad som orsakar dom där onda pruttarna som väcker henne om natten, men komjölksallergi – nej det suger verkligen.

Vi fortsätter testa. Nu ska jag börja dricka fänkålste, vilket tydligen också ska kunna gå över i bröstmjölken och lugna liten bebismage.

Tolv dagar, sen kom det…

Vad som är viktigt i vårt liv har drastiskt förändrats. Tidigare skajpade Mats och jag kanske om vart vi skulle ses för kvällens bio och om vi skulle ta en öl efter. Idag ser det ut så här:

Gud tar på krafterna

Nu på morgonen har vi haft möte med prästen som ska döpa Vera. Och för första gången somnade lilltjejen i sittern. Hon tittade och tittade på prästen och till slut så… tittade hon inte längre. Inget gnäll, ingen gråt, hon bara slog igen ögonen och somnade. Där har hon suttit i en och en halv timme och sussat sött nu. 

Och jodå, jag vet att det inte är en ultimat ställning att sova i, att bebisar inte ska sitta för länge i babysittern, men jag tänker att en gång inte är någon fara. Eller två för den delen. Dessutom, skulle du kunna väcka den här lilla sötisen som sover så skönt?

Vera säger hej!

Gripe Water

Svägerskan Alexandra berättade om detta mirakelmedel, ett hälsokostpreparat från England. Hon ger det till sin lilla Sofia och luft i magen som skapar ont försvinner i ett nafs. Alltså med en gång, i en jätterap. Jag har googlat på det och hittat lyriska föräldrar som plötsligt fått sova om nätterna.

Vera är ju en glad bebis om dagarna, som sover fint. På dagarna då. Om nätterna vaknar hon upp till sex gånger. Jag vet egentligen inte om det är av magont, men det kan omöjligt vara hunger varje gång. Jag får en känsla av att det är gaser som hon har svårt att få ut. Hon ligger och trycker och till slut kommer något riktigt illaluktande ut (trodde bebisbajs och pruttar skulle vara luktfria…). Men vanligtvis verkar hon inte ha ont-ont, utan bara jobbigt.

Jag försöker klappa om henne då och viska lugnande i örat på henne och någon gång har hon somnat om utan mat, men oftast är det bara att langa fram bröstet. Så jag köpte hem detta Gripe Water och igår när lilltjejen var otröstlig och faktiskt verkade ha ont i magen, testade vi. Utan resultat… Inte tillstymmelse till rap eller lättnad. Utan skriket fortsatte till hon somnade strax efter elva (då vi försökt lägga henne sedan halvtio). Kvart-i-tre vaknade hon igen (rekordlång sovperiod i Veramått mätt, har aldrig hänt nattetid tidigare) och hon och jag var uppe tillsammans till kvart-över-fyra. Hon hade nu uppenbart ont och jag försökte allt. Till slut fick Mats ta henne och då somnade hon förstås på en gång. Jag skyller på bra förarbete. Hon sov till sex och när hon vaknade flyttade jag över henne till vår säng i ren utmattning för att få sova lite till. 

Det känns som vi prövat allt. ”antikolikdropparna” Minifom, Sempers magdroppar med aktiv bakteriekultur (vilka vi tar fortfarande för hon blev bättre i magen av dom), magmassage gör vi morgon och kväll och nu Gripe Water. Så vad göra? 

Jag testar nu även att utesluta komjölk. Tydligen är det så att många barn är överkänsliga mot komjölk upp till två års ålder och det överförs via bröstmjölken. Man kan prova 5-6 dagar har jag fått höra och se om det blir bättre. Jag började i måndags, bara det att jag köpte laktosfri mjölk. Finfint att jag då igår läste att det är mjölkproteinet som är boven och det finns kvar i den laktosfria mjölken. Tre dagar till ingen nytta alltså. Jag har ju typ googlat ihjäl mig på gaser i magen och bebis och har för mig att jag även läste att man ska undvika sojaprotein, men det kan väl inte stämma? Har ju även ätit sojayoghurt… 

Nu när jag skriver detta börjar jag undra om det är avsaknaden av komjölk som gett henne magont… Jag menar innan hade hon ”bara” svårt att prutta, men igår verkade hon ha ont, på samma sätt som den dagen då jag åt grönkålssoppa. Och detta var ju innan vi testade Gripe Water, så det är inte skurken. Lakrits? Kan det ha varit det? Det åt jag igår… Vad mer… 

Ja ska man undvika allt vad som sägs kunna skapa magont hos små bebisar finns inte mycket kvar att äta. Vi pratar alla kålsorter, baljväxter, frukt, juice, lök, choklad, kaffe i stora mängder, rökt mat, kolsyrade drycker – vad mer? 

Sen har vi det här med bajset. Det icke-existerande bajset. Hur normalt BVC än säger att det är med sällan-bajsare och hur mycket man än försäkrar att en bebis som helammas inte kan bli förstoppade, så kan det ju aldrig vara skönt. Sist Vera gjorde nummer två var förra onsdagen och då är det ändå inte rekord…

Jag svamlar kanske lite nu, men vi är så trötta här hemma just nu. Jag har sovit med Vera på förmiddagen och nu vilar hon igen. Trött, trött, trött… Det gör så ont i mig att jag inte kan hjälpa henne när hon har ont…

Solo på första advent

På stan själv igen. Mest för att rensa skallen, men även för att köpa ett funktionslinne till yogan. Tisha funkade dåligt sist. Det visste jag redan innan att det skulle, man svettas galet mycket i 40 graders värme, men mina gamla linnen visade sig inte rymma mina nya mjölkstinna bröst…
Vera är på promenad med farmor, farfar och pappa och Stockholm visar sig från sin bästa sida. Sol och 5 plusgrader i slutet av november!

Plingeliplong

Jag läste om dom första gången hos Linda. Tyckte det lät kul. Tofflor med skallror. Och under lunchen med Alexandra igår frågade hon om jag inte köpt sådana till Vera. Att det är jätteroligt att se dom vifta och pingla.

Jo jag har köpt. Kunde inte motstå. Vera däremot kan. Hon bryr sig nada om sina plingeliplongande fötter. Är inte ens säker på att hon ser dom. Händerna har hon upptäckt. Och knäna. Fötterna verkar hon inte ha nått till. Än.

Eldprov

Snart ska jag iväg och träna. Det är första gången Mats och Vera är själva en kväll. Och Vera dag och kväll är som… ja, som natt och dag för att köra en Hegerforsare. Eldprov. Mats är lugn, jag nervös. Men där finns massor av utpumpad mjölk och som Mats säger, det värsta som kan hända är att hon skriker. Vilket hon ju gör om kvällarna ändå. Det där med att komma till ro för natten är inte hennes grej. 

Själv har jag mitt eget eldprov. 90 minuter intensiv träning för första gången sen… ja jag har glömt, så länge sen är det.

Grönkålssoppa

Undras om det var min middag igår som orsakade Veras magont i natt. Funkar det så?

Sådan far sådan dotter

Lika som bär. Mats och Vera i TV-soffan. Det där med sport är kul. Tjejer och killar i färgglada kläder som rör sig mycket och fort.

01:20 02:40 03:40 04:30 05:30

Det är ingen märklig kod i rubriken, utan tiderna Vera vaknade i natt. Och då gick vi och la oss vid elva och gick upp igen åtta.
Ändå var natten lite av ett framsteg. Hon somnade nämligen på första försöket efter mat varje gång utom halvfemvaket. Då tog Mats över och vaggade henne till sömns. När hon sen vaknade halvsex kapitulerade jag och la henne i vår säng. Därav det ovanligt långa sovpasset. Men med det inte sagt att hon inte äter då. Tvärtom. Då kan hon ju äta lite som hon vill, när hon vill. Och hon vill ofta, vårt söta lilla matvrak.
Jag läste någonstans att bebisar vid tre månaders ålder börjar producera melatonin som tydligen är det som gör att vi blir trötta på natten. I och med det brukar bebisen sova bättre och vakna hungrig mer sällan.
Om en vecka blir Vera tre månader. Jag hoppas melatoninet kickar in snart!