Amningshjärna

Någon skrev i en kommentar till ett av mina inlägg att danskarna använder sig av uttrycket ”amningshjärna”. Och anledningen till att jag inte minns vem som gav mig denna information är just… amningshjärnan. Hjärnan som inte riktigt fungerar som den ska när man ammar. Egentligen vet jag inte om det har med det att göra eller med sömnbristen och det kan kvitta, för fungerar bra – det gör den inte.

Idag till exempel. Jag gick en promenad hemma hos mamma och pappa. Alltså där jag är uppväxt. Jag var lite osäker på vilken väg jag skulle ta (till mitt försvar så var det aningens utanför mina gamla hoods) så jag tog telefonens GPS till hjälp. Klickade in mammas jobb eftersom jag tänkte möta upp henne där och simsalabim så såg jag hur jag skulle gå. Det gick att ta kringelikrokar på diverse gångvägar om man ville, men enklast möjliga skulle ju bara ta fyra minuter sa telefonen. Rakt fram en liten bit, sen vänster. När jag gått en stund undrade jag varför vänstersvängen inte kommit än. Tittade på telefonen och såg att jag bara gått halvvägs fram till svängen.

Meh… tänkte jag. Vadå fyra minuter…

Ja, vadå fyra minuter? Med BIL förstås, slog det mig plötsligt. Pucko. Man kan ju lugnt säga att jag blev lite sen…

UPDATE: Credda den som creddas bör. Det var Sofia som lärde mig om det här träffande uttrycket!

Stenansikte

Vera flirtar med alla. Överallt. Och hon lyckas charma de flesta. Alla utom den där konstiga tanten hemma hos mormor och morfar då.
Vera ler, hon skrattar, hon lägger huvudet på sned och hon utstöter förtjusta ljud. Men tanten impas aldrig.

Retur

Jag är usel på att impulsshoppa. Det blir nästan alltid fel, därför låter jag också nästan alltid bli. Istället går jag och tittar på den där tröjan, dom där skorna, det där bordet – i all evighet – till jag äntligen bestämt mig. Och då kan det många gånger vara försent…

Men ibland händer det. Som förra helgen när jag gick själv på stan. På H&M hängde finaste västen med härliga volanger. Jag tänkte Nakkna och eftersom den bara kostade 99 kronor och eftersom det var lördag och smockfullt med folk bara köpte jag. Utan att prova.

Bild lånad från hm.se

Väl hemma och väl provad, förvandlades Nakknavibbarna till Odd-Molly-feeling. Och Odd Molly – det är i-n-t-e jag. Äger inte ett plagg från det av andra älskade märket. Det är lite för gulligt, lite för pluttigt, lite för kulturkoftigt, lite för… inte jag helt enkelt. Jag tycker inte deras kläder är fula, jag har bara aldrig förälskat mig i något av deras plagg.

Så det blev en retur. Bye bye rosa väst som snabbt skulle uppdatera en skön våroutfit.