Månadsarkiv: juni 2011

Hos oss just nu

Mer Macaroons åt folket! Pauls är så stora att en räcker åt två. Ibland…

Plaskeby

Alla sätt är bra utom de dåliga

V har en annan typ av pärlplatta också. En hon fått av mormor. Den pillas det med där på köksbänken också.

Fast tålamodet kan tryta ibland och hon försöker ta lite genvägar. Det går sådär.

Men man kan hitta andra användningsområden. Handtaget till den lilla hinken pärlorna ligger i till exempel. Det går tydligen utmärkt att använda som diadem.

Jag säger som jag sagt förut. Så länge hon håller sig sysselsatt och gillart så!

Ytterlighetsshopping

20110618-125918.jpg

Ska jag?

En vän är med jobbet i London. SMS:ar och frågar om klubbar i närheten av restaurangen de är på. Funderar på om jag ska skicka tillbaka adressen till någon riktigt kinky strippjoint och säga att det verkar vara ett ”fräscht ställe hon kan ta kollegerna”. Hehe!

Sicken stajl

Pulsvärmare

Jag har länge velat ha ett par. Jag är en frusen typ och du vet väl, är man varm om pulsen, om handleden, då är man varm i kroppen. Eller åtminstone varmare.

Jag har letat och googlat, men antingen hittat sportiga varianter eller en virkbeskrivning. Inte min kopp te. Men så såg jag att nyfunna vännen Jennic ofta hade ett par fina på sig. Det visade sig att de kom från hennes egna butik Oleana & Friends i Stockholm. De har massor. Så sist hon var där bad jag henne ta med några.

Det var svårt att välja, men det blev ett par blå i silke och ull som känns lite ”jeansiga” och ett par benvita, handvirkade i alpackaull som känns lite finare:

Ett lätt sätt att hålla sig varm. Tar mindre plats än en extratröja i väskan och är även ett fint sätt att pimpa en outfit med litegrann. Tror de vita åker på ikväll när vi ska ut med brorsan och hans flickvän som är här på besök. Till kavaj, jeans och klackar!

Men om vi flyttar till Ragtuna då…

I ett TT-telegram läser jag att Ragtuna kommun i Jämtland försöker ragga (kunde inte låta bli…) invånare genom IVF. Gratis IVF. Eller åtminstone billigare IVF. ”Flytta hit så hjälper vi dig att få det barn du så hett önskar men inte har råd med”. Typ.

För IVF kostar. Det har vi själva fått erfara. På Sophiahemmet, där vi gjorde våra två första försök eftersom kön till landstinget i Stockholm då var nästan två år, kostar det numera 32000. Per försök. Och tänk då att vi fick göra tre. Det sista var dock ett av våra gratisförsök via landstinget.

Hade vi inte gått privat först, hade vi alltså troligtvis använt upp våra gratisförsök utan att bli gravida. Om vi då inte haft råd att göra en privat behandling. Ja då hade vi alltså fått finna oss i att vara barnlösa. Eller flytta till Ragtuna…

En annan sak jag funderat på. Vi försöker ju nu få ett syskon till lilla V. Det är aldrig gratis. Oavsett om vi bara använde oss av ett av gratisförsöken. Får man barn så tickar man ner på noll igen och får ta fram plånboken. Om inte, och hör på den här, om inte jag skulle träffa en ny man som inga barn har, då – då skulle vi två få hjälp att få ett barn. Visst, jag ser poängen – alla ska ha rätt att (försöka) få ett barn. Men samtidigt tycker jag det rimmar illa med prat om kärnfamilj.

Dessutom kan man fråga sig var man drar gränsen för vilken sjukvård som ska bekostas själv. Att få ett syskon till sitt enda barn är tydligen något man ska betala själv (eller att få sitt första barn om ens gratisförsök använts upp, vilket görs rätt lätt av många, se t ex den här listan), men att korrigera t ex utstående öron kan man få gratis. Jag tror nog båda ”felen” gör (minst) lika ont i själen.

Pyssel

Bästa sysselsättningen för V då jag lagar mat. Present från fina kusiner:

Handen på hjärtat

Gör du det? Betalar TV-licens?

Om du inte gör det. Är du då sådär nervös så fort det ringer oväntat på dörren? Svamlar du en massa dumheter när de ringer och frågar? Kommer med onödigt komplicerade bortförklaringar till varför du faktiskt inte har TV? Ja, jag talar av egen erfarenhet… Sa en gång ”alltså jag hyr ju min kusins lägenhet och bor bara här på veckodagar, hon är här på helgen och jag vet inte om hon har TV men jag har ingen, blablablabla…” Som om att kusinen då på helgen skulle komma bärandes på en TV och i så fall betala…

Om du inte gör det kan du nog sluta oroa dig. Oddsen att just du skulle åka dit är rätt slimma. Läser att Radiotjänst förra året polisanmälde… ja hur många som struntat betala tror du anmäldes? Svar nedan.

Bild lånad från tekniskamuseet.se

3000 sa Mats. Det var fel. Tokfel. Svaret är… Fyrtioen! Och av dessa fälldes en endaste som dömdes till böter.

Mina fina lack

Har hittat två favoriter som kommer hänga med länge. OPI’s Honeymoon Sweet på fingernaglarna och Chanels Rouge Noir på tånaglarna:

Bättre prat i år

Åtminstone på pappret. Förra året blev jag besviken när P1 offentliggjorde sina sommarpratare. Och mycket riktigt är det lite jag minns från förra sommaren. Å andra sidan var V i en ålder som inte riktigt tillät tidigare somrars soffliggande efter lunchen med P1 i öronen.

Denna sommar hoppas jag lyssna mer. Det är V:s sovtid. Än så länge… Och listan i år bjuder på flera åh-det-vill-jag-höra-tillrop:

Mark Levengood – lite publikfrieri, men alla som hört hans kåserier i Godmorgon Världen förlåter det. Han är en sagolik talare.
Timbuktu – Gillar ju honom som bekant och är nyfiken på mannen bakom. Jag hoppas han berättar. Jag har intervjuat honom vid ett par tillfällen och har han känts väldigt genuin, öppen och uppriktig. Men det kan ju även vara god mediaträning.
Maria Wetterstrand – Det är något visst med henne. Finns den jordnära karriäristen på riktigt?
Dilsa Demirbag-Sten – Har alltid något intressant att säga i sina krönikor och jag hoppas hennes sommarprat blir som en endaste lång sådan.
Carl Bildt – Det prat jag ser mest fram emot. Följ hans Twitter du med så förstår du varför. Det finns en skön humor där mellan raderna, mellan allvaret, som jag tror kan göra sig en sommareftermiddag i radio. 
Jan Carlzon – Ja hur var livet som företagspamp på åttiotalet, och hur går man från SAS till CDON? 
Barbro Lindgren – Vad vet man egentligen om denna författarinna till (bland m-y-c-k-e-t annat) Maxböckerna? Jag vet ingenting. Men jag vill veta mer!
Leif Mannerström – Före Sveriges Mästerkock var jag väl föga intresserad av honom. Men efter det programmet kan jag tänka att han kan vara rätt underhållande, för han var den som fick mig att både skratta och faktiskt gråta under programmet (ja han stod ju där och bölade själv när någon blev utröstad och sånt smittar av sig…). 
Alice Bah Kuhnke – Från Disneyklubben till generalsekreterare och numera CSR-chef. Kanske inte den banan man trodde hon skulle ta när man såg henne presentera Piff och Puff i en Musse Pigg-soffa. Men kanske den banan hon hela tiden föreställt sig?
Patrik Sjöberg – Har alltid gillat honom. Efter Mästarnas Mästare än mer. Men kan det bli ett seriöst program med tanke på allt som uppdagats den senaste tiden? (Mats ville att jag skulle sätta Sven Nylander på listan också, helst efter Sjöberg och föreslå att de skulle diskutera vem som dragit längst lina…)
Leif GW Persson – Tar med honom istället för ovan nämnda Sven för husfridens skull. GW är Mats idol och jag tycker också han har en rätt skön stil. Bara det att han när Resumé frågade vad han skulle tala om svarat ”det har jag ingen aning om (…) men att det kommer handla om brott i någon form är nog inte osannolikt, med tanke på min bakgrund” bådar gott.

Vem vill du lyssna på?

Nytt armgodis

Fint och enkelt med en knallgul kant som det lilla extra. Från COS.

Skämmigt?

Jag behöver nya skor. Jag är hemma med liten V om dagarna. Alternativen är 1. Ta med liten V på skojakt. 2. Välja skojakt framför familjemys och gå själv under helgen.

Jag valde ettan. I fredags. V älskade att springa runt i köpcentret och provade sen varenda dojja i affärerna. I den sista började hon tackla av lite och jag satte henne med en film i min iPhone till jag var klar. Sen fick hon kolla klart medan jag körde vagnen till en bänk där hon fick lunch. Sen somnade hon i vagnen på väg hem.

Bild lånad från nydailynews.com

Hon tittade i 20 minuter kanske. Inget fel med det. Tycker jag. Men. Så sant som det var sagt. Jag skämdes. Inte för att jag tyckte jag behandlade min dotter illa. Utan för vad andra skulle tycka. Jag föreställde mig att de tittade snett och tänkte ”jaha, där går hon och bara tänker på sig själv medan det stackars barnet får sitta och titta på film, sicken barnuppfostran, sådär gör hon nog jämt”.

Som att de skulle ha tid att bry sig. Som att jag borde bry mig om det skulle vara så att de brydde sig. Det borde ju räcka med att jag vet att det här är något som inte händer ofta, att det är något som är bäst för både V och för mig, och något som gör att vi kan ha familjehäng hela helgen alla tillsammans. Men som den där sociologen sa under debatten jag var på förra veckan. ”Din uppfostringsmetod är idag synonym med hur du är som människa.”

Nästa gång ska jag (försöka…) skita i vad andra tycker och bara tänka att det räcker med att jag vet att jag gör det som jag tror är bäst för mitt barn.

Om jag kom hem med några skor förresten? Nope. Hittade ett par fina och sköna men med en prislapp som behöver sugas på en stund…

Hur mycket pannkakor kan man äta egentligen?

Vad gör man när sambon tar fel äggkartong och lagar Carbonara på de med långt datum och lämnar de som gick ut idag kvar i kylskåpet? Jo man gör en jäkla massa pannkakor. Ugnspannkaka och tunnpannkaka. En masse. Torsdagen ärtsoppeefterätt är fixad. Och mellis varje dag i veckan.

Foton från förr

När vi ändå pratar studenten. Det här är jag för en herrans massa år sedan. Jag och bästa vännen Carina då vi tog studenten:

Ett annat M&M

Inväntar två nykläckta studenter. Martin och Maya. M&M. Bror och flickvän. De ska fira avslutningen med en vecka hos oss här i London!

Ormtjusare

Vad är egentligen tjusningen med att äga en orm? Jag kan fatta att man vill ha ett husdjur. En hund att träna, en katt att mysa med, jag kan till och med förstå estetiken med ett akvarium – men en orm? Den går (såvitt jag vet) inte att dressera, den verkar inte direkt kramvänlig (boan undantagen då och den vill man väl inte kramas av) och inte är de direkt vackra att se på.

Läser om hur man hittat (ytterligare) en orm ute i det fria. Och av vad jag läst tidigare har jag förstått att det inte är helt ovanligt att folk skaffar orm olagligt och sen när de inte vill ha den längre, helt enkelt släpper ut den i naturen. Den här gången var det en pyton som krälade omkring i Norrköpingstrakten.

Så du ormtjusare. Upplys mig. Vad är tjusningen med att vara ormägare?

PS. Mats har garanterat redan läst om pytonen. Han är livrädd för ormar och är som ett läskpapper när det gäller nyheter om ormar. Och troligtvis är han inte ensam, eftersom i princip varenda tidning i Sverige tagit upp pytonupptäckten. Eller så är det nyhetstorka. 

Pricy pyjamas

En sak som jag blev förvånad över när V kom, var hur många pyjamasar hon behövde. Vi hade köpt två och tänkte att det skulle räcka. Men med bajs, bröstmjölk och kräk drog hon minst en om dagen (natten). Sen kom maten och grötgegg från frukosten på det. Det gjorde att vi köpte storpack med billiga pyjamasar.

Men nu. Nu när hon i princip slutat kissa på natten. Nu när hon faktiskt äter utan att spilla varje morgon. Nu går vi runt på två pyjamasar. Och nu när hon faktiskt inte växer ur ett nytt plagg på en vecka tyckte jag att det var dags för en kvalitetspyjamas. Och efter att ha klämt lite på förrförra helgens bonusbarns pyjamasar från Petit Bateau fick det bli en sådan. I rosa och mörkblått. I tunnaste bomull. Men ändå i långärmat och långbent eftersom V sparkar av sig täcket efter ungefär en halvtimme i sängen. Väl investerade pengar. Hoppas jag. Den helgmyser V i soffan i, framför Charlie & Lola medan vi lagar frukost.

London i mitt hjärta

Jag måste dela med mig av vännen Camillas bilder från tjejhelgen vi hade här hos mig. De på stan. De är liksom lite som ur en turistbroschyr över London. Fina.

Detta bildspel kräver JavaScript.